Feltänket

Gnissel i hjärnan

Att koldioxid från förnybara och fossila bränslen är samma sak i atmosfären är en svår insikt för många att ta till sig. Propagandan för förnybara bränslen är mycket spridd och nästan alltid laddad med påståendet att användning av sådana faktiskt sänker koldioxidutsläppet. Det vill säga, gör det antropogena koldioxidutsläppet  mindre, verkligen reducerar den utsläppta mängden. (Sådana argument kommer ofta från högt befordrade personer, ministrar, riksdags­ledamöter, EU-parlamentariker, vilket gör att många journalister tror på dem.)

Dessutom har de flesta med egna ögon sett att bioråvaror som raps, vete och sockerrör växer upp och skördas år efter år. Skenbarligen en cirkulation av det organiska kolet på ett år. Att kreatursgödseln för biogas är en del av samma cirkulation är lätt att förstå. Likaså att skogen är det fastän slingan tar hundratals år.

Skånskt rapsfält. Foto av Tore Hagman.

Fram till 1850 var förnybara bränslen allenarådande: ved som bränsle, vaxljus och rovoljelampor som belysning, träkol i järnverksamheten. Då var världens befolkning 1,2 miljarder (jämfört med 7 miljarder nu), 97 procent levde på landsbygden i nära kontakt med växter och djur (jämfört med 48 procent i dag). Koldioxidhalten i atmosfären var 280 ppm, den är 394 ppm nu. Det atmosfäriska förrådet var 2 300 gigaton, idag är det 3 200 gigaton. Det rådde i stort sett balans i koldioxidcykeln mellan tillskott och uttag.

Människans förindustriella CO₂-tillskott låg runt 30 megaton (miljoner ton) per år. Att jämföras med nutidens 33 400 megaton per år. I storleksskillnaden 1: 1 113 ligger en ledtråd till den obefintliga nyttan med förnyelsebara bränslen och bekymren med de fossila.

Istället för?

Nog har väl Borg & Hatt (och alla andra gröna) rätt när de påstår att ”med åtgärder som nu tillkommer minskar vi koldioxidutsläppen med ytterligare 600 000 ton per år”. Visst måste koldioxidutsläppen minska om Sverige istället för en del av sin petroleumbaserade bensin och diesel använder odlad sådan? Inte kan väl landets finansminister och landets energiminister ha fel? Eller, skamliga tanke, fiffla med sanningen?

Okej, låt oss fundera på tanken. Preemraff Lysekil minskar sin produktion av bensin och diesel med 250 000 ton, den mängd som skulle gett 600 000 ton koldioxid. Motsvarande mängd biodrivmedel kvoteras in i den svenska bilparken som kör vidare i samma utsträckning som förr. Därvid släpper den ut lika mycket koldioxid som före kvotplikten men proportionsvis mer kommer nu från sockerrör/vete/raps.

Hur mycket minskar då Sveriges koldioxidutsläpp?

Ledtråd:  Hur mycket billigare blir en 50-kronors hamburgare om den betalas med två tjugor och två femkronor istället för en femtiolapp?

Exakt.

Fidel Castros sockerrörskampanj 1970 var begriplig då Kuba var ekonomiskt isolerat av USA. Men varför propagerar svenska politiker för biodrivmedel?

Så länge biodrivmedel bara ersätter fossila drivmedel kilojoule för kilojoule minskar inte koldioxidutsläppen. Utsläpp från de två olika källorna ger samma sorts gas i atmosfären, vanlig ordinär koldioxid. Utsläppen hamnar till 45 procent i samma atmosfäriska pool, resten ”försvinner” sannolikt ner i havet men detaljerna är inte kända. Bloggpost här och här.

Om det antropogena koldioxidutsläppet faktiskt ska minska krävs en absolut minskning av tekniksamhällets förbränning, oxidation, av kol. (Jag bortser här från CCS.) Det spelar ingen roll var kolet kommer ifrån. Ved, träkol, etanol, svingödsel, stenkol, råolja, gammal frityrolja … listan kan göras lång. Så snart en kolatom förenar sig med två syreatomer (och producerar värme) blir produkten koldioxid. Sambandet är orubbligt. Och relationen är lika orubbligt 3,7 viktenheter koldioxid från en viktenhet kol.

Varför bedriver svenska biståndsorgan kolonialistisk exploatering i Afrika för att göra sockerrörsetanol? Biodrivmedel för bilar har ingen framtid.

Koldioxiden från Brasiliens 48 miljoner bilar drivna med sockerrörsetanol kan inte skiljas från koldioxiden från Tysklands 42 miljoner drivna med petroleumbensin/diesel. Som växthusgaser är de två kvantiteterna identiska. Den brasilianska har nutidens halt av kol-14, en på en biljon molekyler. Därigenom ansluter den perfekt till det atmosfäriska förrådet som är källan till växterna, bland annat sockerrören.

Koldioxid från fossilbränsleeldning saknar kol-14 molekyler eftersom kol-olja-naturgas på grund av åldern är radioaktivt döda. Inverkan på atmosfärens förråd är dock ytterst liten av storleksskäl. Det totala antropogena utsläppet motsvarar en procent av atmosfärens förråd (33 Gt av 3 200 Gt) och endast 45 procent (15 Gt) stannar i förrådet.

 Sandkornen i världens öknar har långt större individuell särprägel än molekylerna i atmosfärens koldioxid.

Som framgår av Keelingkurvan sker blandningen och utjämningen av den atmosfäriska koldioxiden snabbt (månader) och effektivt. Mauna Loa på Hawaii anses representera hela atmosfären.

Först när människans förbränning håller sig inom den årliga nyproduktionen av biobränsle kan man vänta sig jämvikt mellan koldioxidutsläppet och fotosyntesens koldioxidförbrukning. Dit är det dock mycket långt.

Bioproduktion

Alla skogar och all odlad mark i världen beräknas producera 50 miljarder ton C per år genom fotosyntes. Det är totalmängden: trädtillväxten, all spannmål, djurbete, varje planta som gror. Allt som människor och djur lever på. Ingen av oss skulle klara oss utan fotosyntesen eftersom djur inte kan tillverka sina vävnader av solsken, vatten och koldioxid. (Ja, människan är ett ungt skott på djurstammen vad kristendom och islam än säger. Paradis och helvete är tankefoster.)

Varje år bränner människan 9 miljarder ton C av fossilt ursprung (33,4 Gt / 3,7 = 9,03). Att ersätta dem med bränslen från skogs- och jordbruk skulle ta 18 procent av den årliga tillväxten i alla världens skogar och på all odlad mark. En fruktansvärt hård beskattning som är svår att föreställa sig. Helt ogenomförbar i verkligheten.

Svenskt exempel: Sverige har 3,6 miljoner bensindrivna personbilar som i genomsnitt körs 1 200 mil om året. Vid hundraprocentig etanoldrift skulle krävas 3,9 miljoner kubikmeter etanol som för odling fordrar 1,7 miljoner hektar spannmålsmark (och då skulle ingenting annat produceras i det svenska jordbruket, varken potatis, brödsäd eller fodersäd). Redan det en omöjlig situation. Den blir värre av det faktum att Sverige bara har 1,2 miljoner hektar spannmålsmark. En halv miljon hektar fattas.

Det gröna samhället

Många har funderat på parametrarna för det framtida samhället då den fossila energin är tömd. Gulliga fantasier typ Miljöpartiets där samhället drivs av sol, luft och vatten utan att de drastiska nedskärningarna berörs. De aningen mer sakliga survivalisterna som tror att PeakOil är kulmen och att man kan överleva genom att hugga sin egen ved och odla sin egen potatis. Det är troligt att ramarna för det post-fossila samhället illusionslöst diskuterats i Bilderberg­gruppen utan att slutsatserna offentliggjorts. Sanningen är att ingen vet hur det blir.

Gröna politikers framtidsbilder är alltid så gulliga med lyckliga tvättade människor som driver lantbruk i lagom soligt väder. Aldrig drivande regn och seg lera där stövlarna fastnar.  Bilden: Nicolaes Pietersz Berchem, "Bergère trayant une chèvre/ Herdinnor mjölkar en get", 1648-50, Louvren.

Att perioden med fossil energi inneburit enastående teknisk utveckling är obestridligt. Människan har utnyttjat miljoner års lagrade fotosyntes på några hundra år. Som ett av resultaten har arten ökat i antal från en till sju miljarder och beräknas bli nio miljarder innan det vänder. Om 100-300 år är sparkapitalet slut och samhället måste leva på sin årliga inkomst.

Problemen med övergången kan inte lösas av dagens politiker och samhällsplanerare, lika lite som 1700-talets kungar och adel kunde lösa nutidens frågor. Ett exempel är den fumliga hanteringen av den framtida drivmedels­tillgången för bilar. Där tar politikerna sin tillflykt till kosmetiska insatser (biodrivmedel) som presenteras med direkta lögner (minskning av koldioxidutsläppet).

I politiken är framtiden kort, ”för alltid” betyder ”till nästa val”. För Sveriges del den 14 september 2014. Ska man tro prognosinstitutens väljar­undersökningar är partisatsningar på världens klimat och koldioxidutsläppet fel väg. Den leder genom porten till helvetet för riksdagspartier, Fyra Procent. På andra sidan väntar förgängelsen.

Du kan lura många människor en kort tid, men inte alla en lång tid.