2012-01-21

Klimatinsatser: tåget har gått


Klimatkommandot

Den senaste partiledardebatten 18 januari 2012 visade hur rörande överens riksdagspartierna är i klimatfrågan. De två stora, Socialdemokraterna (112 mandat) och Moderaterna (107 mandat), säger i sina program ”Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som världen står inför” respektive ”Klimatet är vår tids kanske största miljöutmaning.” Upptäck skillnaden den som kan.

Av de sex små har fyra (MP-FP-C-V = 91 mandat) klimatkamp på programmet, endast SD (20 mandat) och KD (19 mandat) lämnar den rutan tom. Väljare som vill klimatrösta kan kasta pil på ett cirkeldiagram över partierna och ha 89 procents chans att träffa ett klimatparti. Klimatfrågans selektiva effekt är högst 11 procent.

Därför var det överraskande att Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt gick ut så hårt med klimatfrågan. Vad trodde han sig vinna med det? Slå Miljöpartiet och Centerpartiet i deras egna profilfrågor? Eller finns det speciella exkommunistiska-socialistiska metoder för klimaträddning som inte urvattnade mittenpartier behärskar?


Inför denna bloggpost såg jag debatten på nytt i SVT och måste erkänna att Jonas Sjöstedt är mycket övertygande i talarstolen. Han körde över ny-thatcheristen Annie Lööfs propaganda för bemanningsföretag så hon stod, om inte med byxorna nere, så utan argument. Om Sjöstedt ledde Socialdemokraterna skulle landet ha en starkare opposition.

Det ska medges att han presenterade klimatfrågan bättre än någon av lättviktarna i Miljöpartiet och Centern:

”Den kanske största utmaning som vi står inför, det är klimatfrågan. Det är det faktum, att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål. Det fanns en tid då den svenska regeringen pratade om det här. Då ministrarna stod på rad och pratade klimatfrågor. […] Men när klimatförhandlingarna misslyckas, då tar man inte det här på allvar. Och Sverige måste byggas om. Vi måste få över godstransporterna på välfungerande järnväg, vi måste bygga om våra bostadsområden, vi måste ha annan jordbrukspolitik i Sverige.”


Skickligt att använda den förfallna och sönderprivatiserade järnvägen och de nedslitna bostadsområdena som klimatargument. Vem ser inte behoven där? Sjöstedt går vidare till den höga arbetslösheten, ”massarbetslösheten”, och menar sig kunna minska den just genom den ombyggnad av landet som klimatfrågan kräver.  Full poäng för logisk och sammanhållen argumentation, utmärkt retorik.



Koldioxidutsläppet

Vad Jonas Sjöstedt menar med att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål  är oklart. Vilka är ”vi” och vad tål planeten? I augusti 2009, då ministrarna stod på rad och pratade klimatfrågor, skrev jag en bloggpost Global utsläppsrättvisa som tog upp frågan.

Utsläppet var då 32 gigaton/år och jordens befolkning 6,8 miljarder. Utsläppet per person 4,7 ton. Nu är vi 7 miljarder så utsläppet har ”sjunkit” till 4,5 ton/person/år globalt. Variationen mellan länder är stor: USA 19 ton, Ryssland 10.9, Tyskland 9,7 och Sverige 5,6 ton/person/år.

Vad tål då planeten? I dag är atmosfärens halt av CO2 390 ppm räknat i volym (ppmv) och 591 ppm räknat i vikt/massa (ppm wt). I kilogram 3.16×1015 kg, ≈ 3 000 gigaton. Före det industriella genombrottet, säg år 1800, var halten 280 ppmv och mängden i atmosfären ≈ 2 200 gigaton.

Mängden i atmosfären har ökat med 800 gigaton medan det antropogena koldioxidutsläppet varit 1 800 gigaton. Cirka 55 procent har försvunnit spårlöst, sannolikt ner i världshavet. Märkligt nog samma andel vare sig utsläppet varit 32 Gt som 2009 eller 10 Gt som 1962.

Vad planeten tål vet ingen.
Den politiskt korrekta gränsen är 450 ppmv CO2  i atmosfären, ≈ 3 400 Gt. När vi släppt ut 620 Gt till är vi där, med 32 Gt/år på 19 år.

Kan vi slå till bromsarna innan vi passerat gränsen? Göra en inbromsning med tjutande däck och 19 år långa bromsspår?

Ingen kan

Med gökklockans envishet har jag tjatat om att ingen kan hejda koldioxiden. Tankegången är enkel: Utsläppet kan bara hejdas om eldningen av kol-olja-gas stoppas; i så fall försvinner 80 procent av världens energiproduktion; världen slocknar, fabriker och kommunikation stannar.  Arbetslösheten blir enorm, den sociala oron okontrollerbar, svälten allestädes närvarande. (För varje kcal på våra middagsbord har det gått åt tio kcal fossil energi vid produktionen.)


En meningsfull nedskärning kan inte göras nationellt. Om Sverige kunde stoppa hela sitt utsläpp (≈ 50 Mt/år) skulle effekten vara försumbar för världens utsläpp 32 000 Mt/år. Förenta nationernas klimatmöten COP 15-16-17 har tydligt visat hur omöjligt det är att få till stånd verkliga internationella nedskärningar. EU som är ledande i frågan svarar bara för 11 procent vilket begränsar unionens möjligheter. ”Vad kommer de andra 89% göra?” frågade EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard inför COP17 i Durban.

Svaret blev: Ingenting.

Tidens frågor

Sveriges riksdag är för närvarande fullständigt klimatfrälst. Ingen ledamot vågar argumentera mot tanken att rädda klimatet. Det är en våg som går genom tiden och hade sitt krön sommaren 2009 före klimatmötet i Köpenhamn.

Andra vågor har tidigare gått genom tiden och Riksdagen. I början på 1900-talet kom den socialistiska vågen som slungade Socialdemokratiska partiet upp i regeringsställning så gott som oavbrutet 1920-2006.

 Vid sekelskiftet 1900 var nykterhetsrörelsen så stark att den pressade fram rusdrycksomröstningen 1922, Sveriges första folkomröstning. ”Önskar Ni ett rusdrycksförbud?” var frågan som nejsidan vann knappt med 50,8 %. Motboken och en knappologiskt reglerad tilldelning av spritdrycker infördes 1917 och avskaffades 1955.

Länge var också ett religiöst-frikyrkligt engagemang tydligt i Riksdagen. Det var självklart att religiösa helgdagar som juldagen, långfredagen och påskdagen skulle hållas i helgd, affärer, teatrar och biografer vara stängda. Först 1973 blev det tillåtet med bio på långfredagen. Marken bereddes med gudliga filmer som ”Barabbas” och ”Mannen från Nasaret”. Än i dag öppnas Riksmötet med en reverens för kyrkan genom en gudstjänst i Storkyrkan.

Under krigsåren 1939-1945 var nationalismen allenarådande. Medborgarna förväntades hålla sig spänstiga och dugliga för krigstjänst genom jippon som Riksmarschen, skolbarnen plockade potatis, skolorna hade kokslov vintertid för att spara bränsle. Kommunister betraktades som presumtiva landsförrädare och deras tidning Norrskensflamman belades med transportförbud. 

Motståndsvågen mot kärnkraft växte fram under 1970-talet, gav Thorbjörn Fälldin, Centerpartiet, statsministerposten 1976-79-81 och ledde fram till kärnkraftsomröstningen 1980 som röstade för nedläggning. År 1982 var den vågens kraft uttömd och Olof Palme blev statsminister. Kärnkraften finns kvar och svarar för ca hälften av Sveriges elproduktion.

Klimatvagnen


Min bedömning är att Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt slöt upp kring klimatvagnen för sent. Vågen har tömt sin kraft, tänkta åtgärder har skrinlagts eller dämpats i byråkratiska mangroveträsk. USA, Kina, Ryssland, Indien, Brasilien, Japan släpper i praktiken ut så mycket koldioxid de vill. Barack Obama har andra preferenser än klimatet, Hu Jintao likaså. Det är inte en slump att engagemanget i Riksdagen har bleknat. Jonas Sjöstedt kan bli en symbol för det föråldrade, liksom Thorbjörn Fälldin.

Tysklands stängning av den nationella kärnkraften ersätts med rysk gas och fransk kärnkraft; orsaken är inte miljöhänsyn utan förbundskansler Angela Merkels trängda politiska läge. Storbritannien manövrerar försiktigt mot ett utnyttjande av nyfunna förekomster av fossil skiffergas. Likaså Polen.

En svala gör ingen sommar, säger ordspråket. Men den är i alla fall tecken på att sommaren är på väg. I klimatfrågan har en rad svalor svischat förbi och signalerat att tron på en klimatkatastrof orsakad av människans koldioxidutsläpp tappat kraften.

Nu hotar andra katastrofer. Sönderfall av EU, ekonomisk kollaps, utmätning av människors bostäder, skuldberg i generationer, generell arbetslöshet för unga, möjligheten att många människor aldrig får ett riktigt jobb.

Vad betyder då klimatet om hundra år? Och framför allt: vad kan vi göra åt det?

Ingenting.


 

3 kommentarer:

  1. TACK FÖR ALLA UNDERBARA FAKTA!

    Det kommer snart ny forskning som visar att det är temperaturen som styr koldioxidskatten, inte tvärtom. Det har visserligen påpekats redan tidigare, men ingen har velat lyssna på det örat. Människans påverkan på klimatet är av politiker överdriven.

    SvaraRadera
  2. Anonym 25 jan:

    För AGW-hypotesen obehagliga data låtsas kärntruppen inte om. Exempelvis har det varit känt länge att temperaturstigningen låg ca 800 år före koldioxidökningen vid de senaste fyra stora isavsmältningarna. Kan mekanismen bakom det förklaras har vi kommit ett stort steg mot ökad förståelse av klimatet.

    Paniken bland de AGW-troende antyder att något är på gång. Krukan går så länge till vatten att hon slutligen spricker.

    Tack för din uppskattning.

    /Max

    SvaraRadera
  3. Jag har sedan länge slutat rösta. Jag kan inte begripa varför i så fall jag skulle det när politikerna i alla partier ser "klimatet" som den jättestora frågan. Och som de vill använda alla resurser för att "bekämpa".
    För mej skulle resurserna i stället behöva sättas in i återuppbyggnaden av välfärden. Då behöver vi billig energi. Att oljan räcker i miljontals år är numera känt fakta. Olav Gjelten

    SvaraRadera