Två generaler och en insikt
Generalerna
Den första generalen är Flavius Belisarius (500-565) vars intelligenta och lakoniskt formulerade angreppsfilosofi ledde mig in på det snåriga Afghanistanproblemet. Han ”befriade” Nordafrika från en sextioårig ockupation av vandalerna så att området för en tid återanslöts till det östromerska riket under kejsar Justinianus I.
Den andra är general Stanley McChrystal som är den nuvarande befälhavaren över NATO/ISAF:s trupper i Afghanistan och ska kratsa kastanjerna ur elden åt president #44 Obama. Han lanserades hösten 2009 som en man med nya tankar om hur striderna där ska föras, en tänkare med djupare insikt än sina företrädare i konsten att med våld tvinga på ett land nya värderingar och ett nytt styrelseskick.
Intressant är att McChrystals tankar kan läsas på nätet i tvättad (redacted) form: ”Commander’s Initial Assessment”. I redigerad form utan hemligtstämplat material är dokumentet på 66 sidor.
Insikten
Det centrala hos Belisarius, tanken som framstod i så lysande i kontrast mot det klantiga Afghanistanöverfallet, är formulerat i 52 ord: ”Jag bygger mindre på antalet och modet hos er, mina soldater, än på den vänliga inställningen hos befolkningen och deras gränslösa hat till förtryckarna. Men om ni dödar och plundrar och begår våldshandlingar mot folket kommer det att gå samman med förtryckarna i en helig allians mot oss inkräktare i deras land.”
Allt man läser om Belisarius vittnar om klokhet och ledarförmåga. Jag har själv seglat i de vatten han lotsade sin invasionsflotta igenom och kan uppskatta hans skicklighet: Från Gyllene Hornet i nuvarande Istanbul, ut genom Marmarasjön, ner genom Egeiska havet, runt Peloponnesos och tvärs över Joniska havet till Sicilien som var samlingsplats före själva angreppet. Förrädiska vatten med plötsliga hårda vindar, exempelvis den besvärliga meltemin i den grekiska övärlden.
Invasionsarmén sägs ha bestått av tiotusen fotsoldater och femtusen kavallerister på femhundra fartyg förda av trettiotusen sjömän Den jättelika konvojen skyddades av 92 stridsfartyg, dromoner, en utveckling av triremen, som både roddes och seglades.
Grekiska flottans rekonstruktion av en trirem, antikens vanligaste stridsfartyg.
Hur rimliga är siffrorna? Trettiotusen sjöman på femhundra fartyg innebar 60 man per fartyg, en rimlig siffra för seglande skepp. Tiotusen fotsoldater på samma flotta betydde 20 per fartyg, klart genomförbart. Femtusen kavallerister med häst betydde 10 ekipage per fartyg. I genomsnitt 30 soldater och 10 hästar per skepp – högst möjligt med Belisarius stränga disciplin.
Trumpetsignaler istället för radiosamband, lotsar istället för sjökort, röda segel och brinnande lyktor i ledarfartygens rigg om natten. En fascinerande färd på tre månader som jag gärna hade deltagit i. Resan beskrevs av historikern Procopius (500-565) som på kejsar Justinianus I:s uppdrag var med ombord (finns som E-bok hos Project Gutenberg).
Klipp ur McChrystals Assessment
General Stanley McChrystals dokument, som påstås innehålla en revolutionerande syn på hur man ska gå tillväga för att ”befria” ett folk, består egentligen av en rad självklarheter. Ingenting som inte Belisarius sa med 52 ord. Att det framstår som snilleblixtar för Pentagon och Vita Huset säger mer om intelligensnivån på de ställena än om begåvningen hos general McChrystal. Men det är ändå ett blygsamt steg i rätt riktning.
Några klipp:
”We face not only a resilient and growing insurgency; there is also a crisis of confidence among Afghans – in both their government and the international community...” (Vi möter inte bara ett motståndskraftigt och växande uppror; det finns också en förtroendekris bland afghaner – både i regeringen och det internationella samfundet...)
Okej - mera insiktsfullt än snömoset om att stå fast, kämpa mot ondskan (Fredrik Reinfeldt, statsminister), inte vackla och börja tveka (Sten Tolgfors, försvarsminister, fd. vapenvägrare) som hördes när de senast dödade svenskarnas kroppar flugits hem.
”Our strategy cannot be focused on seizing terrain or destroying insurgent forces; our objective must be the population. [...] To win their support, we must protect the people...” (Vår strategi kan inte fokuseras på att ta terräng eller förstöra upproriska styrkor; vårt mål måste vara befolkningen. [...] För att vinna deras stöd, måste vi skydda folket...)
"Självklart", skulle Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson ha sagt.
McChrystal påpekar också att tålamodet börjar ta slut efter åtta års resultatlösa strider, både hos afghanerna och hos folket i de deltagande länderna. Tiden är kort, får inte ISAF övertaget inom tolv månader hotar ett läge där striden inte kan vinnas.
”ISAF’s attitudes and actions have reinforced the Afghan people’s frustrations with the shortcomings of their government. Civilian casualties and collateral damage to homes and property resulting from an over-reliance on firepower and force protection have severely damaged ISAF’s legitimacy in the eyes of the Afghan people.” (ISAF: s attityder och handlingar har förstärkt det afghanska folkets frustration med brister i deras regering. Civila offer och indirekta skador på bostäder och egendom som härrör från en övertro på eldkraft och skydd av styrkorna har allvarligt skadat ISAF: s legitimitet i det afghanska folkets ögon.)
”When ISAF forces travel through even the most secure areas of Afghanistan firmly ensconced in armored vehicles with body armor and turrets manned, they convey a sense of high risk and fear to the population.” (När ISAF-styrkorna färdas igenom de mest säkra områden i Afghanistan stadigt inbäddade i pansarfordon med skyddsvästar och bemannade torn, förmedlar de en känsla av hög risk och rädsla till befolkningen.)
Lekmannens slutsats
McChrystals avsikt är att få ockupationstrupperna (inklusive de externa hundratusen Blackwaterknektarna) att uppträda som vänner och hjälpare till en befolkning som sett dem som inkräktare och mördare i åtta år. Det kräver att trupperna först ser på afghanerna som vänner, något som är riskabelt eftersom soldaterna varken förstår folkets språk (dari och pashto) eller dess seder. Sannolikheten för att godtrogna soldater ska bli dödade är mycket stor (vilket McChrystal också säger). Därmed släcker försöket sig själv.
Det afghanska folket har upplevt olika attityder hos ockupanterna då de dödat civila. Först stenhårt förnekande, så en period av ursäktande och nu general McChrystals oförbehållsamt uttalade pärlband av ursäkter igen. Men som en grönsakshandlare som förlorat sin familj sa: "Kommer en ursäkt att ge mig tillbaka min familj?"
Min tro är att försöken till bot och bättring hos NATO/ISAF kommer för sent. Främlingarna har inget förtroende längre, om de haft något. Dessutom slåss de för att legitimera Hamid Karzais genomruttna styrelseskick som präglas av ohederlighet, heroinsmuggling och bestickning. Inte ens Obama, eller för den delen Carl Bildt, låter påskina att GIRoA som etablissemanget kallas (Government of the Islamic Republic of Afghanistan) är en regering man vill hålla i handen.
Den lättnad som general McChrystals insats till äventyrs kan åstadkomma blir som att pinka i byxorna. Det hjälper för stunden.
Till slut kommer ändå reträtten. Givetvis blir den kallad "seger" och troligen läggs den i knäna på Obamas efterträdare i Vita Huset. Möjligen kan det bli år 2013.
Det gick vägen i Irak tack vare, att GW Bush hade is i magen och en uthållighet som få. Han var ju uträknad många gånger av experterna vid ringside. Kriget kunde inte vinnas, hävdade de.
SvaraRaderaNu ökar oljeproduktionen för varje månad, och Sverige har upprättat en ambassad i Bagdad. Tillväxten i ekonomin ligger på 7 % på årsbasis.
2008 producerades 2,4 miljoner fat olja per dag och 2012 räknas med 6 miljoner fat.
Det lovar gott för Sveriges handel, allrahelst som antalet irakiska flyktingar är rekordstort i vårt land. I takt med att välståndet stiger kommer kvarvarande motstånd att allt mer isoleras. Införs fungerande demokrati i Irak kommer tillväxten att bli stor.
Amerikanska generaler bör inte underskattas. De har varit i strid både som plutonchefer och kompanichefer, innan de i stark konkurrens nått högre grader. Det svaga kortet är sannolikt den amerikanske presidenten denna gång.
McChrystals recept om att vinna befolkningens förtroende genom att säkerställa grundläggande trygghet genom nära och ständig närvaro må låta enkel. Men svårigheten ligger i att åstadkomma detta. Och att pressa fram tillräckligt många militära förband från politikerna.
Framförallt måste man undvika allt ängsligt prat om att ge upp och avbryta verksamheten.
Svensk eftergivenhet, snällism och vindflöjeltaktik ger föga framgång i Afghanistan.
Martin
Martin
SvaraRaderaAvvikande åsikter är välkomna. De är bästa sättet att skärpa argumenten. Nu skriver du i och för sig om Irak men det kriget är inte ett mindre brott än Afghanistan. Då bortser jag från att anfallet startades på falska premisser – Saddam hade inga massförstörelsevapen och både USA och England har nyligen erkänt att de visste det. Uppgiften var fabricerad som en anledning att starta kriget. Så trodde du på sådana blev du lurad.
I liv som räknas (amerikanska) kostade kriget hittills 4.379 döda soldater och 31.693 sårade. Annat löst folk 325 döda koalitionssoldater, 1.395 kontraktsanställda, 335 journalister och 431 akademiker. Summa 6.865 döda och runt 32.000 sårade. Dessa har om inte annat gett en skjuts åt tillverkningen av proteser.
Sådana löss som irakiska civila räknade man inte men de uppskattas till mellan 95.000 och 104.000. (siffror från http://www.iraqbodycount.org/). Naturligtvis bara enkla infödingar som inte lämnade några sörjande familjer efter sig. De dansar och är lyckliga dagen efter.
De spolierade kulturella lämningarna från Mesopotamien och Babylonien nämner jag inte ens.
(Som du märker anser jag att USA-koalitionens hjärnverksamhet ligger på reptilnivå. GW Bush borde ha ställts inför domstol och hängts bredvid Saddam Hussein. Driver du med mig när du berömmer honom?)
Ta något mer väsentligt: Pengar. Kriget i Irak kostade i bokförda pengar hittills 709 miljarder dollar (http://costofwar.com/). Nästan en biljon (trillion), som skulle ta 14 år att släppa ut som ett dollarband från ett flygplan i ljudets hastighet, se min bloggpost ”Mycket pengar” 21 sept. 2009. Slå ut det på 10 miljoner fat och du får en extrakostnad på 100.000 dollar per fat (159 liter), eller 629 dollar (4.570 kr) per liter. PER LITER. Vad skulle du säga om att betala femtusen kronor litern för bensinen, energiskatter och moms oräknade.
Ekonomiskt går Irakkriget aldrig ihop, inte ens när alla Iraks oljekällor (115 miljarder barrel) är tömda. Det blir som du ser 6 dollar extra per barrel tills den sista källan är torr (709/115).
Sveriges handel med Irak: export 444 miljoner kr, import 9 miljoner år 2008. Obetydliga snuspengar som inte ens finansierar den nya ambassaden i Bagdad. Men kul för Carl Bildt att få åka dit.
Om utsikterna till framgång i Afghanistan har jag redan skrivit. De är mikroskopiska. Ingen vet hur ”seger” ska definieras. Alla vet att om/när makten till slut överlämnas till Karzai och GIRoA så kommer talibanerna in genom bakdörren. De är ändå en legitim del av det afghanska folket.
/Max
Till Max.
SvaraRaderaKrigen i Afghanistan och Irak förblir obegripliga, om man betraktar dem i termer av uppoffringar.
Man måste se krigen geopolitiskt för att förstå.
Vi står inför en energikris om några decennier, då Peak Oil passerats, som kommer att drabba Europa särskilt hårt.
USA har hittills kunnat dominera Europa (och Japan) via oljeflödet från Mellanöstern. Men det ser i dag ut att förändras. Europa måste runt år 2030 importera mer än 90 % av sin olja, ca 85 % av gasen och kanske 65 % av kolet.
EU har därtill begränsad handlingsfrihet till investeringar, eftersom skuldberget uppgår till nära 85 % av eurozonens hela BNP.
USA s roll som militär beskyddare och garant av energitillförseln riskerar att falla samman.
Ryssland med ganska stora energireserver har därmed möjligheter att flytta fram sina positioner och diktera Europas framtid.
Läget för USA liknar på sätt och vis det som förlåg kring första världskrigets slut med det brittiska imperiet. Ekonomin sviktar, och disponibla tillgångar sinar.
Därför är det så viktigt för USA att säkra oljan i Irak och i Centralasien. Annars rasar dess Imperium.
Martin
Martin
SvaraRaderaJag tror som du att krigen i Irak handlade om oljan. Men Afghanistan har varken olja eller gas av betydelse. Ingen menar väl att möjligheten att dra en pipeline genom Helmand är en fullgod krigsorsak.
När det gäller geopolitisk makt befinner sig USA i utförsbacken. Statsskuld som närmar sig 100% av BNP, primitiv energisektor med dubbelt så stor förbrukning per capita (19 ton CO2/invånare/år) än andra industriländer (Tyskland 10 ton, Sverige 6 ton, Kina 5 ton). Tillverkning flyttar i rask takt till Ostasien varför arbetslösheten växer och förblir hög. Wall Street vältrar sig i pengar, sjukförsäkringen går på kryckor och snart slår bostadslånekrisen till.
Sverige har inget på USA:s sida att göra i Afghanistan; frågan är om Obama ens vet att vi är med. Men det starkaste argumentet för honom att sluta kriget är på väg: De unga väljarna (the Millenials födda efter 1980) är på väg bort från honom. År 2008 var 62% av dem demokrater, 30% republikaner, efter ett år med honom som president har förhållandet sjunkit till 53 gentemot 39. Och det är ungdomen som blir arbetslös och som ska ut i kriget.
Ingen politiker går emot väljaropinionen. Se på Nederländerna nyligen. Och säga vad man vill om Obama men en slipad politiker är han.
För övrigt är det dags för dig och mig att enas om att vi förblir oense i frågan.
/Max
Ok, Max. Vi avslutar. Men det var en mycket intressant fråga du väckte. Tack!
SvaraRaderaMartin
Martin
SvaraRaderaDu ska ha varmt tack för dina stimulerande synpunkter. Sådana skärper tankarna.
/Max
Tack för ett som vanligt mycket bra inlägg. Denna länk kan kanske vara intressant.
SvaraRaderahttp://www.brasschecktv.com/page/47.html
om det inte handlar om olja vad kan det då vara?