Hej då och tack för mig

Klimatet

Jag började bloggen Andas lugnt den 8 januari 2009 som en mild protest mot den då starka klimatpaniken. Skolbarn påstods lida av klimatångest, unga människor slöt sig samman i klimaträddningsgrupper för att rädda världen. Min tanke var att grundläggande geo- och biovetenskapliga fakta plus ett kryddmått meteorologi kunde bidra till att mildra människors obefogade ängslan för en hypotetisk förestående klimatkatastrof.

Tillvaron var full av initiativ inför den stundande klimatkonferensen COP15 i Köpenhamn i början av december 2009. Då skulle Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt vara EU:s tillfällige ordförande och man väntade sig stora ting. Bland annat hade EU:s ministermöte under hans ledning i oktober 2009 satt upp ett eget långsiktigt mål för utsläppsminskning 80–95 procent till 2050. (Att det skulle innebära skrotning av EU:s egna cement- gruv- och metallindustrier och stopp för bensins/dieseldriven biltrafik brydde ministrarna sig inte om – ifall de ens förstod det.)

Av den svenske miljöministern Andreas Carlgren krävde Eva-Britt Svensson, 63, EU-parlamentariker (V) och Wiwi-Anne Johansson, 59, riksdagsledamot (V) underverk som låg långt utöver någon miljöministers kompetens: ”Det är Sverige som är EU-ordförande. Och det är du Andreas Carlgren som är Sveriges miljöminister. Så vad väntar du på? Sluta fega, ta ledningen! Vi har en värld att rädda.”

Den ekonomiska krisen, som började 15 september 2008, hade inte slagit igenom i folks medvetande. EU:s ministerråd och klimatbyråkrati drömde i skön förening fram en klimatfond om 100 miljarder euro årligen som skulle fördelas gratis till världens klimatdrabbade länder, typ Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria – plus lilla ö-staten Maldiverna.

Barack Obama med Nobels fredspris 2009. Ett lågvattenmärke i prisets historia.

Lika mycket tänktes USA under sin nyvalde brune president Barack Obama bidra med. Efter att ha hämtat Nobels fredspris 2009 i Oslo 10 december skulle han komma till Köpenhamn för att verkligen styra upp de klimatkonserverande insatserna enligt sin deklarerade antirasistiska, promuslimska och fredsbevarande inställning.

Alla vet att Köpenhamnsmötet blev ett gott exempel på skillnaden mellan vad politiker och klimatbyråkrater lovar och vad de gör. Vackert snack före och näst till inga åtgärder efteråt. Samma attityd har uppehållits på de följande klimatmötena Cancun 2010, Durban 2011 och Doha 2012.  Tjugo- till trettiotusen högt avlönade byråkrater som träffas och pratar strunt i fjorton dagar. Få tvivlar på att samma inställning även ska prägla klimatmötet i Warszawa 2013, särskilt som Polen är ett land som bromsat och obstruerat EU:s ”klimatåtgärder” från början.

Litet fattigt barn.

Klimatrörelsen har förlorat ungdomarna. De är nu mer berörda av ungdomsarbetslösheten (23,3 procent i Sverige, 54,7 i Spanien och 46,6 i Grekland), barnfattigdomen (220 000 fattiga barn i Sverige) och problemen i skolan. Vuxna svenskar har varselvågen (62 000 i Sverige), dyra bostäder (om de alls finns), risken för bostadsbubbla och en egen arbetslöshet runt 8 procent att tänka på. Bekymra sig för världens klimat är en lyxkonsumtion för välbeställda.

Några samveten kanske lugnas av det faktum att Sverige är bäst i Norden och trea i EU då det gäller klimatutsläppen (=släpper ut minst). Det vet förstås klimatpolitikerna men de låtsas inte om det. Inte heller att världens medeltemperatur legat still under 2000-talet trots de största koldioxidutsläppen i historien (temperatur 14,5 ^oC, koldioxidutsläpp 353 gigaton).

Världens koldioxidutsläpp 2001-2011. Trots högre utsläpp än någonsin har den globala medeltemperaturen inte stigit.

Andra problem

Vi lever i den pågående fortsättningen på världens ekonomiska kris, den som började 15 september 2008 med Lehmankraschen. Nu gissar man att den räcker till 2015-2018. Och den kommer även att drabba exportlandet Sverige som får sälja mindre. Återhämtningen blir sen och klen, arbetsmarknaden svag och mager varnade finansminister Anders Borg då han sänkte Sveriges tillväxtprognos för 2013 från 2,7 till 1,1 procent.

Hur det ska gå med euron är fortfarande en öppen fråga. Förbundskansler Angela Merkel varnade för tuffare tider i sitt nyårstal inför 2013 och gick därmed på tvärs mot sin finansminister Wolfgang Schäuble. Tills vidare vill i alla fall statsminister Fredrik Reinfeldt inte att Sverige går med.

En trillion dollars i staplade 100-dollarsedlar. 14,3 trillion sekunder är 451 108 år, nästan en halv miljon år vilket är dubbelt så länge som Homo sapiens anses ha funnits.

USA har sina egna problem. Till nyåret lyckades president Obama kapitulera sig fram till en ”uppgörelse” med republikanerna som sköt upp frågan om budgetstupet. I två månader. Då ska även budgettaket lyftas (från 14,3 trillion dollars) till okända höjder som i första hand låter USA fortsätta sina krig och ockupationer. Kanske blir det några slantar över till landets arbetslösa (7,8 procent) och fattiga (46 miljoner, därav 16,1 miljoner barn). Att det blir pengar till de redan rika säger sig självt. 

(Parentes: Ingen centralbank trycker pengar längre, de görs i bankers och finansinstituts datorer och består av ettor och nollor i dataservrar. ”Sedelpressarna går” är ett föråldrat uttryck.)

Hej då

Det är inte så att dumheterna tagit slut i Sverige eller i världen. Den senaste uppvisningen av Centerpartiets snillen visar det. Vad sägs om fri invandring, månggifte, sänkta löner, platt skatt (på ca 35 procent, plus momsen förstås på 25 procent) i Sverige?  Kanske samma befolkningstäthet som i Nederländerna (395 per kvadratkilometer, jämfört med Sveriges nuvarande 21)? Men det är inte roligt att skriva om sådana stolligheter. Jag, åtminstone, tappar lusten vilket framgår av den låga frekvensens bloggposter senaste tiden.

Stadsmiljöborgarrådet (C) Per Ankersjö, Stockholm. Ett av Centerpartiets ledande snillen.

För att på ett meningsfullt sätt blogga om världens verkliga problem i dag bör man vara en kombination av finansman, socionom, militäranalytiker och energispecialist.

Men en sådan renässansmänniska är jag alltså inte. Därför tar jag händerna från Andas lugnts tangentbord (efter 209 bloggposter). Det har varit intressant och nöjsamt men nu är det dags att gå till andra betesmarker.

Ha det gott allesammans.

Hej då!

/Max

 

Klimatpräktiga Sverige

Det senaste klimatlarmet har gjort klart i hur hög utsträckning Sverige regeras av klimatalarmister. Många är kvinnor och Världsbankens 4-graderslarm har verkligen fått dem att ta till brösttonerna. 

I vad mån rapporten "Turn Down the Heat" representerar Världsbanken kan diskuteras. Inledningsvis skriver banken: The findings, interpretations, and conclusions expressed in this work do not necessarily reflect the views of The World Bank, its Board of Executive Directors, or the governments they represent. (Resultaten, tolkningarna och slutsatserna som framförs i detta arbete speglar inte nödvändigtvis åsikterna hos Världsbanken, dess direktion eller regeringarna de representerar.)

Rapporten är ett verk av en grupp från PIK (the Potsdam Institute for Climate Impact Research and Climate Analytics), inkluderande dess direktor Hans Joachim Schellnhuber, William Hare, Olivia Serdeczny, Sophie Adams, Dim Coumou, Katja Frieler, Maria Martin ... etc.

Att den publiceras just före klimatmötet COP18 i Doha är förstås ingen tillfällighet. Underrubriken är intressant: Why a  4^oC Warmer World Must be Avoided (Varför en 4^oC Varmare Värld måste Undvikas.) Fyra grader är en reträtt av klimatalarmisterna som tidigare pratat om två grader.

Fyra grader varmare

Verkliga siffror nämns aldrig i presentationerna. Istället betraktar svenska media Schellnhubers inbillade 4-graders scenario som en omedelbart hotande verklighet. 

Se exempelvis Karin Bojs i DN:s webbtvnyheter. 

I Aftonbladet fick socialdemokraten Eva Franchell disponera plats för en ledarkrönika av typisk storasystersmodell: När jorden blivit 4 grader varmare. Med underrubriken Värmeböljorna kommer aldrig ta slut, hettan kommer döda människor.

 
Bilden listar några extrema alarmistsynpunkter: 

Antarktis is smälter snabbt och havsnivån kan stiga med fem meter;

Permafrosten i Sibirien smälter - utsläpp av växthusgaser ökar med 700 procent;

Torka i Sydeuropa när 70 procent av sommarregnen försvinner;

Tiotals miljoner människor hemlösa när vattnet stiger.

Att åtminstone illustratören läst Mark Lynas bok "Sex grader" verkar klart.  Eva Franchell slutar med den socialdemokratiska standardmaningen till Centerns miljöminister:

Ställ om energin, Lena Ek. Visa vägen och bygg ut järnvägen. Modernisera kollektiv­trafiken. Kliv upp ur sandlådan och visa att ­Sverige kan gå före i klimatarbetet.

Att Sverige redan "går före" låtsas Franchell inte om (ifall hon råkar veta det). Landet är bäst i Norden och trea i EU på att hålla nere koldioxidutsläppet.

 

Lena Ek får sina fiskar varma även från Miljöpartiet. Deras miljöpolitiska talesperson, riksdagsledamoten Helena Leander hävdar att miljöministern har för lågt satta mål att komma till Doha med. Ett pliktskyldigt kattslagsmål för gallerierna. Lena Ek som bara är i Doha sista veckan tycker att Sverige hör till de främsta i klimatkampen.

Så håller de på.

Dagsläget

I själva verket är alltsammans en storm i ett vattenglas. Ingen räknar med att mötet i Doha ska åstadkomma något. Kyotoprotokollet lär avsomna. Resultatet har hittills varit noll, det globala koldioxidutsläppet har ökat. Kanada har stigit av liksom Japan. 

Världens temperatur har överhuvud taget inte gått upp under 2000-talet. Trots koldioxidutsläpp i aldrig tidigare skådad mängd. Om utsläppet 2012 stannar på 30 gigaton blir totalutsläppet 

2001-2012  353 gigaton.

Som jämförelse var koldioxidutsläppet 1991-2000 261 gigaton, 1981-1990 207 gigaton.

Temperaturen under perioden 2001-2011 redovisades i förra posten: ingen stigning. Tittar vi på den hittills förlidna delen av 2012 får vi följande siffror:

Läget kan sammanfattas som kall vinter (platssiffror 19-22-16), sval vår och sommar (platssiffror 3-4) och varm höst (platssiffror 1-2).  Var år 2012 kommer att hamna i värmeligan ska bli intressant att se. Knappast som "varmaste året någonsin" (även om varmisternas trolleriförmåga är stor).

 

I Storbritannien fruktar man just nu en kall vinter 2012/13 efter de häftiga regn som skapat översvämningar i Wales och Somerset. Förr (för två år sedan) sa klimataktivisterna att det var skillnad på väder (det som rådde en dag/en vecka) och klimat (vädret i minst 30 år). Den distinktionen är numera borta; regn i Göteborg och torka i Ryssland räknas till klimatet då det passar argumentationen.

Så varför inte tanken på ”den kallaste vintern på 100 år” i Storbritannien? Förra vintern var ju kall i hela världen enligt NOAA.

Faktum är att ingen vet hur klimatet blir i framtiden. På mänskligt sett mycket lång sikt (>5 000 år) blir det sannolikt mycket kallare då nästa istid börjar. På kort sikt (dagar, månader) kan ännu ingen vädertjänst ge tillförlitliga uppgifter. 

Som det står i Bibeln (Johannes 3:8): ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far;” Yttrandet har troligen en motsvarighet i Koranen. Det är i så fall en av de få saker som skulle kunna klaras upp i Doha i Qatar.

 

Hur länge till klimaträdsla?

Som många har märkt gjorde klimatalarmisterna en ny attack i veckan som gick. I Sverige fick Världsbanken/ Potsdaminstitutet mest uppmärksamhet genom sin oblyga satsning på 4-gradersalternativet. PIK, som institutet kallar sig, grundades 1992 och består nu av ca 300 personer med ingen mindre än den famöse professor Hans Joachim Schellnhuber som direktor. 

Redan i spåren på Sternrapporten 2006 hävdade Schellnhuber att en koldioxidhalt på över 400 ppm skulle vara ödesdiger. (Nu är den 391 ppm.) Jorden kunde vänta sig 2-3 grader C varmare klimat. Därvid skulle isen i Arktis och på Grönland smälta totalt och isen i Antarktis börja försvinna. Alla kustområden måste överges och den mänskliga civilisationen behöva uppfinnas på nytt.

 Jim Yong Kim (tvåa från vänster) blir Världsbankens chef.

Den briefing som PIK höll för Världsbanken nyligen satsade direkt på 4 grader C. Havsytan skulle stiga 50-100 cm detta sekel och mer kommande sekler. Ajöss till kustnära städer typ New York, London, Göteborg.  Utsikterna var just så hopplösa som Mark Lynas beskriver dem i boken Sex grader. Schellnhuber flög till Washington D. C. för att personligen orientera Världsbankens nye president Jim Yong Kim. Att denne finns på PIK:s hemsida betyder inte att han varit i Potsdam.

Jim Yong Kim instämde, halvhjärtat: “A 4-degree warmer world can, and must be, avoided – we need to hold warming below 2 degrees” (En 4 grader varmare värld kan, och måste, undvikas – vi behöver hålla uppvärmningen under 2 grader).

Det ska nog gå – ingen uppvärmning har skett under 2000-talet trots ett koldioxidutsläpp som närmar sig 400 gigaton (se nedan).

Många tidningar har skrivit om behovet att rädda klimatet nu. Huffington Post skrev om det här och här. Tidskriften Live Science hade den tvivelaktige Michael Mann ("hockeyklubban") i sin puff.

Skälet är förstås klimatmötet COP18 i Doha i Qatar. Det börjar idag måndag 26 november 2012 men medias intresse har varit lågt.  Många genomskådade syftet och drev med det.

Lars Jonsson på The Climate Scam skrev helt vitsigt Doha-kören har vaknat. Thomas Nordegren i Nordegren i P 1 förra måndagen 19 november 2012 hade med fd psykologen och psykoterapeuten Ingegerd Morvik som gav råd mot klimatångest precis som om inget hänt sedan 2009. Även ex-språkröret Birger Schalug uttalade sig kritiskt: Dags för Qatar. Många får sig en flygtur... 

Den engelska The Guardian som tidigare varit uttalat pro-alarmistisk hade en balanserat kritisk artikel: Doha climate talks: what to expect.

Ett utdrag: "this year, the negotiations "celebrated" their 20th birthday, but after all that talking there is still no global treaty stipulating cuts in greenhouse gas emissions" (i år  "firade" förhandlingarna sin 20-årsdag, men efter allt prat finns det fortfarande inget globalt fördrag som föreskriver nedskärningar i utsläppen av växthusgaser).

Det har blivit med klimatmaffian som med euromaffian; många som tidigare trodde villkorslöst på idén har börjat tvivla. Men man drar sig för att släppa taget helt.


Sakunderlaget

Det finns inga sakliga skäl till att lansera rädslan för en klimatkatastrof på nytt. Tvärtom råder samma lugn på klimatfronten nu som under hela 2000-talet. Människan släpper ut runt 30 gigaton koldioxid årligen men världens temperatur vägrar ihärdigt att stiga.

Koldioxiden: Trots att värdet för koldioxidutsläppen 2011 var lägre än året innan presenterades det som större än någonsin tidigare. Det kan komma att visa sig att värdet för 2012 blir ännu lägre eftersom koldioxidutsläppet till stor del beror på världens industriproduktion. Och den är som bekant på nergång. I Sverige är 50 000 personer varslade om uppsägning.

Ett utmärkt exempel på sambandet är utvecklingen av koldioxidutsläppet under 1930-talets depression. Då gick det ner 26 procent och stod som lägst hungeråret 1932. Sedan satte Hitlers rustningar fart på hjulen.

Temperaturen: Jag har tidigare tagit värdena för den globala temperaturen från amerikanska National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) sedan brittiska The Climate Research Unit (CRU) förstört sitt rykte genom Climategate och en allmän ovilja hos förståndaren professor Phil Jones att diskutera fakta. Men säg den lycka som varar beständigt. Även NOAA tycks fiffla med den globala temperaturen genom att göra små ändringar som - märkligt nog - alla ger högre temperatur.

Global land+havstemperatur åren 2001-2011. Siffrorna finns i två versioner: en äldre blå från 2010 som jag hade kvar i ett Excelark, och en yngre röd från 2012. 

Vi arbetar här med avvikelser från en baslinje i hundradels grader C. Jag har i tidigare poster använt den äldre från 2010. Vid arbetet med dagens post fann jag att siffrorna i version 2012 genomgående var ändrade. Först tänkte jag att NOAA bytt baslinje, något som sker nu och då. Men ett enkelt skifte av baslinje skulle inte ändra de inbördes relationerna utan samtliga äldre värden borde ändras på samma sätt.

Så har inte skett. Framför allt har låga värden, 47, 48 och 44 hundradelar över baslinjen höjts. De har blivit 54, 56 och 50.  Högre värden har klarat sig bättre: 58 har fått förbli 58 medan 62 och 63 båda blivit 64. För år 2011 finns bara ett värde, 51.

Om det är meningsfullt att arbeta med hundradels grader är en öppen fråga. Termometeravläsningarna görs inte med en hundradels grads precision, i bästa fall görs de i tiondels grader. Vid statistiska kalkyler kan man förstås använda godtyckligt antal decimaler men om de innebär något vet ingen. Ifall ett år, säg 2011, räknemässigt var en hundradels grad varmare än 2008, var det någon som märkte det? Afrikanerna i Sahel, isbjörnarna i Arktis?

Däremot påverkar det årens plats i "värmeligan". Vad hände med placeringen av åren 2001, 2004 och 2008? Den som är intresserad kan själv kolla på NOAA:s hemsida. Själv bryr jag mig inte, det är ändå bara en lek med siffror.

Havsytans nivå: Få saker är mer skrämmande än tanken på stigande havsyta. Och sambandet varmare klimat/stigande hav är glasklart. När/om världens stora inlandsisar Antarktis (90 procent av världens is) och Grönland (9 procent) börjar smälta stiger havsytan.  Smälter hela Antarktis stiger havet 67 meter, smälter Grönlands is stiger det 6 meter.

Nordpolsisen 22 november 2012 (i torsdags). Tillväxten något snabbare än medianvärdet runt Berings sund (fartyget Vega skulle vara infruset) men långsammare i Barents hav.

Om den flytande nordpolsisen skulle smälta stiger havet någon bråkdels meter (0,049 millimeter). Sommartid. Vintertid när det fryser på igen sjunker havsytan på nytt. Redan nu har vi växlingar mellan vinterisen (16 miljoner kvkm) och sommarisen (7 miljoner kvkm). Om isen skulle smälta helt någon sommar i framtiden skulle framför allt albedo minska (ytan skulle bli mörkare) och mer solenergi nå ner i havet. Hur detta skulle påverka klimatet är tills vidare okänt.

Nå, stiger havsytan globalt? Potsdaminstitutet förutser en stigning på 50-100 cm detta sekel och ännu mer kommande sekler. Men de har fakta emot sig. Tidvattendata från NOAA visar att variationen är stor: från minus 1,25 fot/sekel i Stockholm, minus 0,18 i Bergen, minus 0,05 i Lerwick, Yttre Hebriderna till plus 0,42 fot/sekel i Cascais, Portugal, plus 0,39 i Durban, Sydafrika och plus 0,68 i Nagasaki, Japan. (1 fot = 30,48 cm.)

Man drar sig till minnes Maldivernas regering som höll ett sammanträde på sju meters djup i havet för att förbättra sina chanser till klimatbidrag inför COP15 i Köpenhamn 2009.

Havsytan steg 20 cm under perioden 1880-2000. Några stora förändringar i den takten har inte observerats.  Att havsytan skulle stiga 50-100 cm till år 2100 är mycket osannolikt.

Slutsatser

Larmet om fyra graders höjning av världens temperatur bygger på teorier och modellkörningar. Samt önsketänkande. Huvudskälet antas vara att det antropogena utsläppet av koldioxid (ca 30 gigaton/år) måste leda till stora och snabba temperaturstegringar. Det är en slutsats formulerad av erkända eller i varje fall välkända klimatforskare uppbackade av klimatpolitiker, klimatbyråkrater samt ett urval av världens finanspersoner. Så framstående kvinnor och män kan helt enkel inte ha fel. Dessutom behövde klimatmötet COP18 i Doha, Qatar, få en puff.

Möjligheterna att tjäna pengar på klimaträdslan är betydande. Teorin har flera viktiga vinstegenskaper: den backas upp av många politiska partier (i Sverige sex av åtta riksdagspartier), den har en betydande byråkrati som beror av den och den har en stor mängd forskare som lever av den.

Chansen att tjäna något på skeptiska synpunkter är i praktiken obefintlig. Det finns ingen efterfrågan på klimatskeptiker i media. Forskningsanslag från Forskningsråden eller EU för klimatskeptiska undersökningar är uteslutna. Inte heller existerar den ström av pengar från oljebolag eller kolintressenter som alarmisterna insinuerar. De som är naiva nog att argumentera för skeptiska synpunkter får göra det på egen bekostnad och på fritiden. Man ska ha en märklig låsning vid realiteter för att ägna sig åt sådant. 

Det senaste larmet om en fruktansvärd framtid för jorden är en PR-grej samordnad av klimatalarmisternas lobbyister. De måste på något sätt motivera vanan att i tjänsten resa till olika semesterorter varje vinter. Med gratis hotell, dagtraktamente, diverse utflykter och middagar. Men precis som i fallet med de 3 000 eurokraterna som har högre lön än brittiska premiärministern kan sötebrödsdagarna gå mot slutet.

I tjugo års tid har det varit mycket snack och lite verkstad. Kanske vi får uppleva en förändring.