Clarks lag

”Tillräckligt stor dumhet kan inte skiljas från illvilja.”

Lagen om alltings jäkelskap känner alla till som försökt byta packning i duschblandaren eller tändstift i gräsklipparen. Ibland kallad Murphys lag säger den att om någonting kan gå fel så kommer det att göra det. En annan lag, Parkinsons lag, ser vi bevis på dagligen, nämligen att ett arbete växer tills det tar all tid som är tillgänglig för det. En tredje regel, Peters princip, är självklar i alla administrationer: I en hierarki befordras varje lojal medlem till sin inkompetensnivå.

Här ska jag ta upp ett exempel på den mindre kända Clarks lag. Har den inte formulerats på svenska förut är det hög tid.

”Tillräckligt stor dumhet kan inte skiljas från illvilja.”

I original: “Sufficiently advanced cluelessness is indistinguishable from malice.” För mig har ordet “cluelessness” innebörden att inte ha en susning, vara helt utan ledtrådar. Kanske ”aningslöshet” vore bättre än ”dumhet” men en rättfram term vinner alltid över en subtil. Vad som åsyftas är i alla fall människor som inte är den skarpaste kniven i lådan.

Miljöpolitiken ger oanade möjligheter för sådana. De menar väl men skapar elände. Jag säger bara Maud Olofsson.

Den egyptiska regeringen har visat sig ligga långt före klungan på det området. Ingen har väl glömt svininfluensan oavsett vilka vackrare namn man försökt döpa den till: Den nya influensan, influensa A, H1N1... Den sprider sig nu över Sverige men eftersom Smittskyddsinstitutet och vården direkt avråder folk från att testa sig är antalet diagnostiserade fall obetydligt. Det vore chikan om de flesta bevisligen hade haft sjukan innan vaccinet kommer i oktober-november. (Minns Peters princip.)

Nåväl, Egypten: Redan i april beslöt Egyptens myndigheter att låta tvångsslakta de 250.000 svin som fanns i landet. Av Egyptens 82 miljoner invånare är 90 procent muslimer som inte äter svinkött utan betraktar svin som orena av religiösa skäl. Islam är inte heller känt för sin tolerans mot andra religioner så svinpesten var en gyllene förevändning att bli av med landets grispopulation. Minoriteten kristna kopter fick säga vad de ville. Att sjukdomen inte smittar från gris till människa hörde inte till saken.

Sagt och gjort. Med hjälp av polis och militär inleddes en masslakt på Egyptens grisar. De fattiga zabbalenerna, Kairos koptiska grisuppfödare, kämpade förgäves mot makten, och snart var grisarna borta. Brända containervis i anläggningar för sopförbränning.

Landet var renat. Trodde man.

Men man hade slitit sönder en ekologisk väv, en näringskedja lika specialiserad som exempelvis fiskgjusens. Zabbalenerna var Kairos sophämtare. De hämtade avfallet vid dörrarna, sorterade bort metall, glas, plast etc. för återanvändning, och gav matavfall och skulor till sina grisar. Effekten var sopfritt på Kairos gator (nåja) och förädling av det biologiska avfallet till griskött.

Men utan sina grisar hade zabbalenerna ingen orsak att samla in avfall. ”Ge det till regeringen!” Kairoborna, som var vana att få sitt avskräde hämtat vid dörren, hade ingen lust att plötsligt bära sina avfallspåsar till de spridda och dåligt skötta sopstationerna, och resultatet har blivit sopberg av neapolitanska mått.

Bland soporna vandrar nu betydligt kräsnare får och getter som sliter sönder och trampar ner mer än de äter upp.

För att citera den gamle skurken Joseph Fouché (1759-1820), ”mördaren från Lyon”, förste hertig d’Otrante, kan man säga om den egyptiska svinutrotningen att ”den var värre än ett brott, den var en dumhet”.*

Där kommer Clarks lag in händigt: Tillräckligt stor dumhet kan inte skiljas från illvilja.

Miljö- och klimatpolitiken myllrar av svärmare som vill ”rädda världen” med speglar på månen, en slang i stratosfären för att pumpa ut kylande partiklar, eller bysnillegrejor som att måla världens alla tak vita.

Fler manifestationer av Clarks lag går då inte att undvika. Som axiomatisk följdsats till lagen gäller nämligen att när antalet godhjärtade världsräddare ökar kommer sannolikheten för grymma dumheter att närma sig 1.

Då är det en tröst att åtminstone ha ett namn på fenomenet.

------
* Fouché lär ha sagt så om Napoleons mord på hertigen av Enghien 1804.