Nya problem nya idéer

Det stora klimatlarmet har tystnad. Media har flyttat fokus till mer brännande frågor som tillgången på mat, arbete, utbildning och energi. Klimatredaktioner har döpts om till miljö- (eller natur-)redaktioner, klimatjournalister har sadlat om, tidningarnas debattsidor har öppnats för skeptiker.

Barack Obama nämnde inte ens ordet ”climate” (klimat) i sitt State of the Union-tal 25 januari 2011. Fredrik Reinfeldt vill inte låtsas om sin famösa ”klimatinsats” som EU:s president hösten 2009.  Miljöpartiet låg lågt i klimatfrågan under valrörelsen 2010; det är en tidsfråga innan partiets slagord ”Rädda klimatet” går samma väg som dess tanke att lämna EU. Centerpartiets Maud Olofsson fäktar förgäves i klimatbränningarna: Not waving but drowning (Inte vinkande utan drunknande).



Gräsrotsgrupper som 350.org tynar i mediaöknen sedan karavanen dragit förbi. WWF stryker Vietnam medhårs och den vietnamesiska vitfisken Pangasius från rödlistan. Greenpeace kämpar för att få Facebook gå över till ”grön el” vid sitt stora datacenter i Oregon.

Pangasiusodling i Vietnam
 
Nya problem

George Monbiot i tidningen The Guardian som stack ut i klimatdebatten har flyttat uppmärksamheten till Englands högerregering och finans­världen. Han spårar samma tecken där som vi ser i Sverige: de riktigt rika får allt mer och vanligt folk får allt mindre. I Sverige tjänar Volvo­direktören 72 gånger mer än montören (21,6 miljoner jämfört med 299 tusen), vanliga direktörer 41 gånger mer än arbetaren (12,3 miljoner). En procent av Sveriges befolkning äger 35 procent av tillgångarna. 

Landet har 106 miljardärer medan 229 000 barn av dess två miljoner lever i fattigdom.  Fyra i varje skolklass på 28 elever. Fattig definieras som att ha < 60 % av landets medianinkomst 225 000 kr, alltså mindre än 135 000 kr i årsinkomst. I runda slängar under 11 000 kr i månaden före skatt. Läget för många ensamstående föräldrar med barn och för skaror av pensionärer. Folkhemmet är definitivt nedmonterat.

Snedfördelningen i Sverige närmar sig egyptiska proportioner och kommer att bli värre. Den är en tickande bomb.  Ändå kunde socialdemokraterna inte hitta en fråga att gå till val på.

Allt kommer att bli dyrare

Jorden närmar sig den dag då de fossila bränslena tar slut. Det kan dröja 100 år för olja/gas och 200 år för kol. Tills vidare görs 85 procent av jordens energi med fossila bränslen, 6 procent med kärnkraft, 4 procent med biogas (metan) och resterande 4 procent med vatten, vind och sol.

Rekonstruktion av världens första oljekälla från 1859 i Pennsylvania. En gång i framtiden (rätt snart) blir alla oljekällor lika museala.

De krympande resurserna kommer oundvikligen att leda till dyrare energi och därmed dyrare transporter, resor, boende … listan är lång.  Jordens befolkning växer, ”den gröna revolutionen” har tappat mycket av sin kraft, stora fossila grundvattenreserver (som Nordafrikas nubiska sandsten) är snart är tömda och odlingsjordarna är hårt utnyttjade. Maten kommer att stiga i pris.

Nya kalkyler

Bortsett från koldioxidskrämseln återstår frågan: vad ska ersätta de fossila bränslena då de tar slut? För det gör de. En intressant kalkyl publicerades nyligen av Mark Jacobson och Mark Delucchi vid Stanford. Herrarna redovisar sina siffror och resonemang i detalj och artiklarna är ett nöje att läsa. (PDF-fil här.)

Kortfattat kalkylerar de med 3,8 miljoner 5 MW (megawatt) vindkraftverk, 49 tusen 300 MW solkraftverk, 40 tusen 300 MW solcellskraftverk, 1,7 miljarder 3 kW takburna solceller, 5 350 geotermiska kraftverk à 100 MW, 270 nya vattenkraftverk à 1300 MW, 720 000 vågkraftverk à 0,75 MW och 490 000 tidvattenskraftverk à 1 MW.

Det gäller installerad effekt som inte ska förväxlas med producerad energi.  Det berömda vindkraftverket Matilda på Gotland hade en effekt på 3 MW och producerade regelbundet 4 GWh energi per år. Sveriges största vattenkraftverk Stornorrfors har en installerad effekt på 590 MW och producerar 2,3 TWh/år (575 gånger mer energi än Matilda för 200 gånger mer effekt). Det bekanta Jänschwalde har 3000 MW installerat och producerar 22 TWh/år (5 750 gånger Matilda för 1 000 gånger effekten).

Schematiskt blir posterna: 19 TW vind, 14,7 TW solkraft, 12 TW solcell, 5,1 TW takceller, 0,5 TW geotermi, 0,4 TW ny hydro, 0,5 TW vågkraft, 0,5 TW tidvatten. Sammanlagt 52,7 TW installerad effekt.

Eldriven automobil från början av 1900-talet för överklassen med tjänstefolk. Tiden kan komma då privat bil åter blir förbehållen de rika och den politiska nomenklaturan.

Allting ska drivas med el och/eller vätgas framställd med el. Kärnkraft är utesluten på grund av riskerna för kärnvapenspridning.

Några funderingar

Jacobson & Delucchis stora energikällor är vind med 19 TW och sol med 31,8 TW installerad effekt. Att sprida 3,8 miljoner vindkraftverk över världen är förstås möjligt. Människan kan vänja sig vid skogar av vindsnurror precis som vi vant oss vid motorvägar. 

Spegeln koncentrerar solstrålningen till en oljeledning i fokus. Oljan hettas upp och pumpas till en ånggenerator som driver en turbin som driver en generator för el.

Notabelt är att 1,7 miljarder solcellsinstallationer på hustak (= en installation per 6 personer) betyder 5,1 TW globalt.  Om de kan spridas till varje familj på jorden. En 3kW anläggning ger omkring 3000 kWh/år.  En kWh räcker till ett strykjärn eller en brödrost en timme. Om en elspis eller en tvättmaskin blir ekonomisk är en annan fråga. Man inser vitsen med energilampor som ger samma ljus för 15 W som glödlampor för 80 W.

Tanken på 270 nya vattenkraftverk à 1300 MW är mer optimistisk än den ser ut. Sveriges största vattenkraftverk Stornorrfors har bara 590 MW installerat. Det är dessutom så att de bästa lägena för vattenkraft redan är utbyggda. Avgörande för produktionen är dels den installerade effekten, och dels vattentillgången. 

Världens näst största vattenkraftverk Itaipu (14 000 MW) i Brasilien genererar mer el (95 TWh/år) än världens största Three Gorges Dam (22 500 MW) i Kina (84 TWh/år). Detta därför att vattentillgången är bättre.

Jacobson & Delucchis kalkyler innehåller genomgående en god portion optimism. De är dock mycket mer meningsfulla att fundera på än klimatpolitikernas enfaldiga målsättningar typ Kyotoprotokollet där storleken på koldioxidutsläppet är enda faktorn.  Jag ska återkomma till dem.

Utan tvivel kommer ingenjörer och tekniker att utveckla nya metoder för storskalig energiframställning i takt med att behoven uppstår. Människans uppfinningsrikedom ska inte underskattas. 

Stenåldern slutade inte för att stenen tog slut.