2009-05-29

Nyttan med klimatskräcken

En aha-upplevelse om klimatpaniken.

Om man läser klimatartiklar med öppet sinne förundras man över den partiskhet som finns i behandlingen av olika klimatrelaterade projekt. De som ansluter sig till IPCC-tänkandet, letar efter och formulerar sina slutsatser som ”bevis” för global uppvärmning får stor uppmärksamhet, medan motsatta resultat möts med tystnad.

Ta den senaste hialösa idén om nio graders global uppvärmning på 91 år ”med 90 procents säkerhet”. Ville den forskargruppen ha publicitet har den lyckats. Ändå är det bara datorkörningar av ett statistikprogram.

Allehanda fantasifulla planer för att rädda världen får också stort genomslag. Nu senast president Barack Obamas energiminister Steven Chu som föreslog att alla tak borde målas vita för att reflektera solstrålningen tillbaka till världsrymden.

Det låter som en idé kläckt i Gnosjö.

Nu är Steven Chu inte vem som helst utan nobelpristagare i fysik. Så jag tyckte han kunde vara värd en extra koll. Det visar sig att han belönades med en tredjedels fysikpris 1997 för en banbrytande metod att med laser kyla små mängder gas (molekyler, atomer) till mycket låga temperaturer. Där kan man verkligen snacka om kyla – någon gnutta över absoluta nollpunkten minus 273,15 grader C.

Presentationstalet vid prisutdelningen hölls av professor Bengt Nagel på det eleganta sätt vi hört av många talare vid den ceremonin. I förbifarten berörde han orsaken till att politiker bör stödja även mycket aparta och skenbart gagnlösa idéer. När William Gladstone, brittisk finansminister på 1850-talet, frågade Michael Faraday vad den då nya elektriciteten hade för praktiskt värde fick han svaret ”One day, Sir, you may tax it.” (En dag, herr minister, kan den gå att beskatta.)

Det är förstås själva grundbulten i en regerings attityd till forskning: Kan resultaten gå att beskatta? Näst efter varje regerings Målsättning Ett: Att Bli Omvald kommer frågan om pengar.

Klimatpaniken har varit sällsynt lönande i skattesammanhang och utsikterna är gränslösa. På varje liter bensin betalar vi redan 3,08 kr energiskatt och 2,44 kr koldioxidskatt. På villaolja 1332-1735 kr energiskatt och 3007 kr koldioxidskatt per kubikmeter. Dessutom en slant för kolhalten i hushållsavfall som bränns. För hushållsel 28,2 öre/kWh energiskatt. Därtill svavelskatt, kärnkraftskatt… listan är längre än jag gitter leta. Och människor tigger om mer.

Det verkliga snilledraget är handeln med utsläppsrätter. Affärsmän och jurister skriker i kudden av fröjd.

När påhittet kommer till USA under namnet "cap and trade" blir det mer lönsamt för etablissemanget än GM, och mer kostbart för löntagarna än den globala ekonomiska kraschen.

Jag är tacksam till Bengt Nagel, Michael Faraday och Steven Chu för denna plötsliga insikt i varför klimatlobbyn rör sig med en sådan glacialt ohejdbar kraft genom västerlandets ideologi och livsåskådningar. Den predikar en ny och så gott som outnyttjad källa till skatteinkomster och detaljerad lagstyrning för värlens alla regeringar.

Barack Obama, Fredrik Reinfeldt, Kim Jong-il - alla har de något att hämta i klimatpaniken.

Den gamla formen av kapitalism gick på en smäll i september 2008 och man plockar fortfarande bland spillrorna. Tänk att då få en spritt ny trosuppfattning att förkunna för folken, en gummilära minst lika tänjbar som kristendomen och islam. Och som i likhet med alla religioner kräver uppoffringar och späkningar.

Kör inte bil. Ät inte kött. Duscha kallt.

Klimatkritisk forskning har samma chans som en snöboll i helvetet.

4 kommentarer:

  1. Ja, likheterna med religion är märkligt slående.

    SvaraRadera
  2. Svar Natrix, jo faktiskt, politiker och styrning, marknadsförning, populism och kontroll. Jag kan inte ge dig en politiker som är undantagen.
    Om jag vore politiker? Klart jag skulle ha med det på agendan och antagligen lite populistisk, men lite mindre än Kim Jong i allafall.

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt väl uttryckt inlägg. Och trevlig blogg i övrigt också.

    SvaraRadera
  4. Samuel Jarricktisdag, 16 juni, 2009

    Vänta nu,

    om ett företag ökar sina vinster, finns ett vinstintresse.

    om staten ökar sina intäkter finns ett allmänintresse.

    Så enkelt är det. Staten är nämligen medborgarna. Och det som kommer in till statskassan ska även ut. Även om man naturligtivs alltid kan ifrågasätta hur skattemedlen används, är det ju knappast så att de går till politikerna själva mer än i ytterst liten utsträckning.

    Dessutom innbär klimatomställningen även stora offentliga utgifter för omställning till förnyelssebar energi, kollektivtrafik osv.

    Alltså, staten har inget att vinna på klimatfrågan.

    Anledningen till att världens regeringar sakta ändå börjat tala om frågan och äntligen genomföra små, tyvärr alldeles för små, reformer är helt enkelt:

    Klimatförändringarna är ett faktum

    Och inte nog med det. De sker snabbare än tidigare beräknat. Om detta är en överväldigande majoritet av forskarkåren enig.

    SvaraRadera