Endast människor i min närmaste krets känner mig som Dr. Max, Maximilian Ramm. Till vardags går jag under ett annat namn som jag haft mindre självbestämmande över. När jag startade den här bloggen kändes det självklart att göra det med en mask för ansiktet, en pseudonym eller ett nom de plume. Det ger en känslomässig frihet och man blir inte automatiskt bedömd utifrån sin statligt bokförda skattebetalarstatus.
Inte heller från vad familj, vänner, studenter, forskningskollegor och -konkurrenter tycker. Den som varit forskningsverksam någon tid har lämnat ett spår, ett kölvatten, i genomförda föreläsningar, eleganta laboratorieanalyser, minnesvärda kryssningar, nattliga felsteg, ansökningar om forskningsanslag och – i bästa fall – artiklar i den vetenskapliga litteraturen.[Att verka i vetenskapens upphöjt rena luft är inte så idylliskt som oinvigda kan tro. Snarare slog den gamle humanisten Alf Henriksson (1905 - 1995) huvudet på spiken när han "Efter läsning av inlägg i en akademisk träta" som dagsvers i DN skrev bland annat följande rader:
Kring kunskapens träd är det dystert att vandra
i en krets av personer som hatar varandra.
(Tyvärr tillåter inte upphovsrättslagen att jag återger hela versen.)
Man ska vara stark i själen för att behålla sitt glada lynne som akademisk forskare vid ett 500-plus år gammalt universitet. Mycken surdeg sitter i väggarna.]
Nåväl. Jag lärde mig alltså något i dag vid mina vandringar i cybervärlden. Nämligen en passande benämning på alla oss som skriver bloggar och döljer oss bakom mer eller mindre genomskinliga masker.
Närmare bestämt ordet "bloggonym". Här försvenskat från engelskans blogonym. Synbarligen myntades termen 8 december 2003 av bloggaren Jay Bullock som bloggar under bloggonymen "folkbum".
Ordet används tydligen helt självklart i engelskan och det var ingen mindre än ärevördiga The Times i London som ledde mig in på spåret.
Kanske är ordet "bloggonym" redan introducerat i svenskan. I så fall lyfter jag på hatten för den pionjär som gjorde det och önskar att hon/han haft större genomslag i bloggarkören.
Några svenska bloggonymer jag personligen tycker är värda att nämnas:
Blogge Bloggelito, Jinge, mymlan, och varför inte den stillsamme socialisten Enn Kokk trots att han inte är en bloggonym. Dessutom som fenomen Blondinbella.
När det gäller synpunkter på jordens överlevnad, klimatutveckling och framtida katastrofer finns mycket att hämta i blogglistan till höger.
Som mina läsare redan vet hör jag till de oförsynta förnekare som inte tror på en klimatkatastrof av den typ IPCC och dess frälsta skara hotar med/ ser fram emot.
Inte heller tror jag att Jesus en gång skall komma på himmelens skyar, hur magnifikt ett sådant evenemang än kunde tänkas bli.
Bra skrivet, håller med om att man inte kan skriva under ett namn i forum och bloggar, särskilt när det gäller politik eller politiskt aktuella saker. Man blir stämplad och inga åsikter man har kan ses ur ett annat perspektiv.
SvaraRaderaDet är en viss frihet i att diskutera saker med olika perspektiv, man får ibland bättre respons då, och saklig kritik är alltid bra. Fanatisk är alltid bara störande och ger ingenting.