Andas lugnt: Glaciärflickan och boaormen som svalde en elefant.

Glaciärflickan i den här posten är inte Maria Wetterstrand fast hon varit på weekendutflykt till Grönland och bloggat om det. Ett möte för redan frälsta som gav Maria rart aningslösa lärospån, typ ”Kangerlussuaq. Bara namnet är ju spännande så hur spännande ska då inte själva stället vara?” [fd Søndre Strømfjord, 500 inv som lever på turism – spännande?]; ”iskanten sägs ha dragit sig tillbaka avsevärt senaste fem åren”; ”det är mycket is det handlar om”; och ”sociologin verkar ha viktiga insikter”. Håhå jaja. Det krävs tålamod för att läsa de sex korta bloggposterna på MPs långsamma server.

Nej – den här glaciärflickan tillbringade 50 år i grönlandsisen och gick verkligen på djupet. Hon är en Lockheed P-38 Lightning och ingick i en grupp på sex jaktplan och två bombplan B-17 Flygande Fästning som startade 15 juni 1942 från Maine, USA, för att levereras till England som ett led i krigsansträngningarna. På grund av dåligt väder tvingades gruppen nödlanda på Grönlands is 27 km från östkusten långt från bebyggda trakter, ca 63 grader N och 43 W. De 25 besättningsmännen räddades efter tio dagar av en expedition med hundslädar medan samtliga åtta flygplan lämnades kvar intakta på isen.

Där stod The Lost Squadron i kölden och snön medan andra världskriget pågick och avslutades. Efter freden 1945 skrotades i princip alla P-38or som fanns kvar av de tiotusen som byggts, och människor lade kriget bakom sig. Det förhoppningsfulla 50-talet, det frigjorda 60-talet och det socialt engagerade 70-talet kom och gick. På 80-talet hade gamla krigsprylar fått antikvärde och flygplan var eftersökta rariteter. År 1988 lyckades man efter mycket letande hitta den förlorade skvadronen som till allas förvåning inte stod kvar på isen där den lämnades.

Under de 46 år som gått sedan nödlandningen hade flygplanen överlagrats av 82 meter glaciäris som dessutom flyttat hela skvadronen fem kilometer närmare kusten. Det innebar en istillväxt av 1,8 m per år perioden 1942-1988. En häpnadsväckande hög siffra. På en punkt nära Grönlands östkust där man enligt klimatlobbyn borde vänta sig avsmältning. (Fallet nämndes nog inte på weekendmötet i Kangerlussuaq.)

Den blivande Glacier Girl i det med varmvatten framspolade isrummet på 82 m djup i glaciärisen. (De flesta bilderna i bloggen är klickbara för större format.)

Bärgningen är en episk berättelse värd att läsa. I princip smälte bärgarna ett 1,2 m brett schakt ner till en av de begravda P-38orna, klättrade ner och demonterade den och hissade upp bitarna för hand de 82 meterna till ytan. Det bärgade flygplanet renoverades fullständigt och flyger i dag under namnet Glacier Girl.

Vi som gick i skolan före 1998 och vet att andra världskriget handlade om mer än förintelsen har läst om P-38 Lightning i många sammanhang. Ett minnesvärt fall rör flygaren/ författaren Antoine de Saint-Exupéry som den 31 juli 1944 lyfte ensam i en P-38 från Borgo på Korsika för en spaningsflygning mot det franska fastlandet. (Egentligen var han för gammmal, 44 år, för sådant men använde sin charm och kändisstatus för att få flyga.) Det var ända fram till för några år sedan det sista som var känt om den berömde Saint Ex med boken "Den lille prinsen" (1943) som bestående eftermäle.

"Varför skulle vi bli rädda för en hatt?" frågade oförstående vuxna inför hans teckning av en Boa constrictor som svalt en elefant. Därför, skriver Saint Ex, slog han tecknarplanerna ur hågen och blev postflygare i stället.

Hösten 2003 fann den franska myndigheten för undervattensarkeologi (DRASSM) vraket av en P-38 Lightning på 70 meters djup i havet utanför Marseille. Med hjälp av motornumret i flygplansvraket kunde man avgöra att det var Saint-Exupérys plan.

År 2008 uppgav den tyske fd. stridsflygaren i Luftwaffe Horst Rippert, född 1920, att han sannolikt skjutit ner Saint-Exupérys flygplan. Hans berättelse låter trolig men rapport om nerskjutningen saknas dock i samtida dokument.

För oss som läst Saint-Exupéry med uppskattning känns det inte helt fel att ett uns av mysterium finns kvar i frågan om hans död. Hans ande lever i böckerna.

För den här bloggens tema är det The Lost Squadron's öde som är intressant. De sju återstående flygplanen ligger idag, 20 år efter fyndet av Glacier Girl, sannolikt 20 x 1,8m = 36 m djupare än då, alltså på 118 m djup. Om glaciären transporterar dem mot kusten i samma hastighet är skvadronen sju km från nödlandningspositionen och kan tänkas smälta fram vid kusten 20 km bort om 200 år.

Det vill säga 2209. Vid det laget är sannolikt CO2-hysterin och klimatpaniken bara några rader i historieboken, ungefär som Finska kriget och förlusten av Finland 1809 är i dag. Några hjältedikter jämförliga med "Fänrik Ståls sägner" lär dock episoden inte lämna efter sig.