Andas lugnt Mark 2

Hej-då klimatgnället


Insikten att klimatdebatten klimatskrämseln har haft sin tid i rampljuset sprider sig.  I Almedalen blev det mindre än fyra minuter miljö- och klimatdebatt, suckar Birger Schlaug och kallar Miljöpartiet förrädare. ”För lite apokalyps i debatten” menar Göran Greider i Tro och Politik. Bland nio miljöproblem ängslas USA:s befolkning minst för global uppvärmning, enligt Gallup, mars 2011. Intresset för miljöfrågor sjunker rent allmänt hos folk. Politiker och media kommer efter. De leder inte opinioner utan följer dem.

Allt fler människor börjar intressera sig för tillståndet i bank- och finansvärlden. De superrika har manipulerat sig till allt större makt och det blir allt tydligare att politiker och andra makthavare är kapitalets lydiga tjänare. Det bästa exemplet just nu är Barack Obamas ängsliga hantering av USA:s skuldproblem och gränsen 14,3 trillion dollar för landets statsskuld. Lyder han inte finansvärlden får han inte pengar till sin valkampanj 2012.

(Trillion, svenska biljon, 10¹², är meningslöst mycket pengar som inte skulle kunna hanteras om inte elektronisk bokföring fanns. En biljon millimeter = 250 varv runt jorden = 2,5 gånger avståndet till månen.)

Som tillskott till Andas lugnt Mark 2 ändrar jag lite i blogglistan. Tar bort Forskarbloggen som publicerar sällan och ger lite. Dessutom Skeptical Science som trots namnet är en oärlig och manipulativ pro-AGW blogg.

Istället lägger jag till FTAlphaville som är en finansblogg gjord av Financial Times, London. Och en av Wall Street Journals bloggar Real Time Economics. (Själva WSJ ligger bakom betalvägg.) Sedan tidigare har jag The Automatic Earth som är en blogg med lutning mot Den Stora Finanskatastrofen. Som försök med en personligt färgad ekonomiblogg lägger jag till The Big Questions av den prisade Steven Landsburg. Tiden får utvisa hur listan utvecklas.

Finansvärlden

Klimatpolitiken är en värld fylld av knep, halva och hela lögner, forskarnas försök att borsta varann på ryggen och politikernas inställsamma anpassning till folkopinioner. Senaste exemplet: Angela Merkels beslut att ”stänga ner” den tyska kärnkraften på anmodan av Die Grünen.

Hemlös, utan arbete. Begreppet "pension" är lika overkligt för sådana tjejer som ett paradis med gator av guld.

Ändå är klimatvärlden en godnattsaga för snälla barn i jämförelse med finansvärlden. Klokt folk tvivlar på aktie- och fastighetsmäklares råd. Bara bonnläppar litar på bankernas familjära framtoning  med ”din bankperson”. Man vet att i alla affärer kommer bankens intressen först, kundens sist. Fondsparare luras i stor skala att betala hutlösa förvaltningsavgifter, på 33 år försvinner 39 procent av det som sparats i form av avgifter.

Christine Lagarde, 55, den nya presidenten för IMF efter Dominique Strauss Kahn som (möjligen oskyldig) anklagades för våldtäkt av hotellstäderskan Nafissatou Diallo från Guinea. Att döma av Christines kroppsspråk kommer bankens attityd "fuck you" att bestå.

Så är det på dagisnivån. Högre upp i systemet är hemligstämplar, tigande, bluff och direkta lögner del av verksamheten. "When it becomes serious, you have to lie” (När det blir allvar, måste du ljuga), som Jean-Claude Juncker, president i eurogruppen, råkade försäga sig.

Trollerierna med CDS-avtal (credit default swaps), derivat, hedgefonder och andra metoder att skapa leverage (hävstångsverkan) på spekulationer har gjort finansvärlden så komplicerad att vanliga bankdirektörer inte kan fatta den. Långt mindre en naturvetenskapligt skolad bloggare.

Självklart blir Andas lugnt Mark 2 mest en upptäcktsresa i kanterna av en sluten, otillgänglig kontinent. Som sökandet efter Nilens källor på 1800-talet. Eller snarare som resan till Mörkrets hjärta (Joseph Conrad, 1902). Mitt klimatbloggande lärde mig att leta reda på relevanta fakta och presentera dem i för vanligt folk begripliga ord. Det medförde fördjupade kunskaper för mig själv – och förhoppningsvis för några läsare.

Att det skulle bli en välsignelse att stå utanför euroområdet trodde inte jag vid omröstningen 2003 utan röstade för inträde. Delvis av sympati för den just mördade Anna Lindh på ja-sidan.
 
Min avsikt är att fortsätta på samma sätt fast utvidga bevakningen till finans- och ekonomisektorn. Vad som händer vid de slutna sammanträdena  hos eurokraterna i Bryssel, Europeiska centralbanken i Frankfurt och Eurogruppen i Luxemburg påverkar oss vanliga människor mer direkt än någon AGW-hypotes. Att hypotetiskt smälta Grönlands inlandsis (upp till 3 000 m tjock, 9 procent av världens is) skulle ta flera tusen år och höja havsytan sex meter.  Att spekulera fram en Europakris, bryta upp EU-samarbetet, spela bort folks pensionstillgångar och driva Grekland (Portugal, Irland, kanske Spanien) till konkursens rand tycks den internationella bankvärlden kunna göra på 1-3 år.

Vi enskilda medborgare är förstås som myror på en barkbit i Niagarafallet och kan bara åka med. Men resan lovar att bli intressant. Kanske bäddar den för nästa revolution.