Förskola i finans

Klimatet

Omprofileringen av Andas lugnt har gett mig ny stimulans att leta information och kunskap. Klimatfrågan började kännas tröttsam med samma gamla argument kastade fram och tillbaka och det ständiga tramset om elände och undergång som väntade om tio… tjugo… femtio år – eller i alla fall någon gång. Och då – när det än blev – skulle det vara människans skuld, hon hade förstört den planet Gud/Gaia hade gett henne.

Evolutionen räknade klimatsnubbarna inte med eftersom den handlar om för långa tidrymder: tvåhundra tusen år för Homo sapiens, två miljoner år av sena istider, femhundratrettio miljoner år sedan den kambriska artexplosionen, fyratusen miljoner år sedan livets etablering på jorden och fyratusen­femhundrafyrtio miljoner år sedan jorden blev till.

Allt skulle ske på AGW-hypotesens ovetenskapliga kafferast, kanske trehundra år kort, då människan förbrände de fossila förråden av kol, olja och gas. Det skulle kasta vårt ofattbart gamla jordklot ur dess bana och ändra planetens framtid för alltid. En så korttänkt idé att den aldrig borde ha tagits på allvar. Typisk för meteorologer som med nöd kan spå väder fem dagar framåt.

Finansvärlden

  
I finansindustrins slutna residens med dess virrvarr av trappor, korridorer, dörrar, falluckor, genvägar och hemliga skåp är jag en komplett gröngöling. Vet med nöd vad en räntepunkt är (en hundradels procentenhet) och vad kreditswappar används till (spekulation och fusk med bankers soliditet).

Redan har jag märkt att atmosfären är mättad av mygel, lögner och direkta bedrägerier. Alla talar med dubbel tunga, som det hette i indianböckerna. Det känns som att någonstans inne i komplexet finns den kammare där nyblivna presidenter och statsministrar får veta vad de har att rätta sig efter; det rum där de lämnar ifrån sig obekväma vallöften, som att stänga Guantanamo och ta bort skatterabatten för de rika (Obama), eller stoppa lagen mot fildelning och lägga tsunamibanden från Rosenbad på bordet (Reinfeldt).

Efter andra världskriget hade politikerna länge makten över finanserna. Konrad Adenauer, förbundskansler i Västtyskland 1949-1963, Charles de Gaulle, makthavare på olika poster i Frankrike  1944-1969, Margaret Thatcher, premiärminister i Storbritannien 1979-1990; Tage Erlander, statsminister i Sverige 1946-1969.  De dansade minsann inte efter bankirernas pipa.

 Med Ronald Reagan, president #40 i USA 1981-1989 släpptes finansindustrin lös i Amerika. Från Wall Street spred den sig över världen och nu är det svårt att hitta ett enda land där det kapitalistiska systemet inte är överstepräst. Möjligen Nordkorea. Ryssland och Kina är undantag formellt men inte i praktiken.

Att president Barack Obama styrs av Wall Street är tydligt. Att Angela Merkel och Nicolas Sarkozy inte behärskar utvecklingen i eurozonen ser alla. Det gör det finansiella rövarbandet som sätter land efter land i ekonomisk gungning: Irland, Grekland, Portugal, när som helst Spanien eller Italien. Mer eller mindre fria stater drabbas direkt, som Island, eller indirekt, som Sverige.

Effekterna märks omedelbart av oss medborgare i form av högre boendekostnader, dyrare mat och stigande energipriser. Går det i stor skala åt skogen? Vi behöver inte vänta tio eller femtio år på svaret – det kan komma till julen 2011 eller våren 2012.

Onekligen känns det mer intressant att se hur tillvaron utvecklar sig på månaders och enstaka års sikt, än argumentera om vad som händer eller inte händer med klimatet om hundra år – eller femhundra.

De som är nybörjare i ämnet kan ha glädje av att följa med mig i trapporna och korridorerna. Ingen vet vad vi kommer fram till.

Blogglistan

Till blogglistan lägger jag bloggen Flute-tankar “om ekonomi, energi, miljö, jordbruk”. Skriven av en mycket flitig anonym bloggare verksam sedan 2007 i en stil jag tycker om: siffror, referenser och andra data som grund för åsikterna. Det gläder mig att den är på svenska. Kanske kan den bli en motsvarighet till klimatdebattens Watts Up With That? 

Den som lever får se.

Dessutom, som jäst efter degen (3 h efter publiceringen) bloggen Cornucopia? "Sveriges största blogg inom finans, ekonomi och miljö, samt en av de största inom politik". Startad i september 2008. Den har runt 15 000 unika besökare per vecka. Skrivs av Lars Wilderäng som med all rätt kallar sig mångsysslare och bland annat tror på en kraftig nedgång i svenska bostadspriser.

(Cornucopia = ymnighetshorn.  Så behöver ingen slå upp det.)

Det är påfallande hur mycket livligare trafiken och debatten är i ekonomivärlden än i miljövärlden. Samma relationer återfinns i politiken: finansminister är den (näst?) viktigaste posten i en regering medan man till miljöminister kan ta vilken kvanting som helst. Finansdepartementet spelar mycket större roll och har direktingång till pengarna; miljödepartementet stretar i utkanterna med impopulära åtgärder av liten betydelse, exempelvis vindkraftsutbyggnaden. (Ytterligare ett tecken på att ingen egentligen tror på alla klimatskrämskotten.)

Andas lugnt fortsätter sin omprofilering.