2009-07-17

Luften, havet och blåmusslan – tre trappsteg till Essingeleden

Titeln är en parafras på Harry Martinsons (1904-1978)
Nils Ferlins (1898-1961) dikt

Stenen, elden och metmasken
tre trappsteg till Rockefeller


en osedvanligt komprimerad beskrivning av människans utveckling. Utan jämförelser i övrigt behandlar jag här något så romantiskt som cement och dess plats i ett geologiskt perspektiv.

Rättelse 27 april 2010: Anders Nilsson har förstås rätt i dagens kommentar. Nils Ferlins Evolution ska det vara. Tack för påpekandet. Möjligen var det Martinssons "Vem vördar daggmasken" som spökade. Man ska alltid kolla.

Koldioxiden i luften är absolut oumbärlig för livet på jorden. Utan koldioxid ingen fotosyntes, ingen grön växtlighet, inga betande djur, inga rovdjur, inga människor. Utan gröna växter inget syre i luften, inget ozonskikt (O3) i stratosfären... listan är lång.

(USA:s EPA, Environmental Protection Agency [ ≈ Naturvårdsverk] kallar koldioxiden en förorening – ett exempel på vart den hysteriska klimatdebatten kan leda.)

Den största sänkan (eng. sink, vask, avlopp) för atmosfärens koldioxid är havet där CO2 blandas ner i det vindomrörda skiktet och blir kolsyra, H2CO3. Kolsyran i sin tur är råvara för alla kalkbildande organismer från mikroskopiskt Globigerina-plankton till koraller och jättemusslan Tridacna gigas, världens största mollusk som kan väga 250 kg. När koldioxiden väl är bunden till kalcium från havsvattnet i kalkskalen (CaCO3) är den i praktiken borta ur cirkulationen för hundratals miljoner år i kalkstenar (≈ 4 procent av jordskorpan).

Blåmusslan, min representant för kalkbildande organismer i havet. Skalets inre pärlemor består av kalkmineralet aragonit (samma som i äkta pärlor) och den yttre delen av fibrös kalcit. Båda mineralen är kemiskt sett CaCO3.

En sentida genväg tillbaka till atmosfären är tillverkningen av cement. Processen är globalt signifikant som CO2-källa och redovisas särskilt sedan 1928. (Fyra procent av de globala utsläppen år 2006.) Om vi håller klimatpaniken i schack en stund är det fascinerande att fundera över bakgrunden till Sveriges största cementfabrik i Slite på Gotland som gör 2,5 miljoner ton, 2,5 megaton, cement per år och därvid frigör 2 megaton CO2 i luften.

Det är drygt 400 miljoner år sedan den koldioxiden sist svävade i atmosfären.

Då, under silurperioden, var Gotland en del av ett stort varmt grundhav (< 100 m) med primitiva korallrev och trilobiter (ett utdött skaldjur mellan kräftor och spindlar). Den första benfisken, ”pigghajen”, urmoder till våra vanliga fiskar blev till. Den globala temperaturen uppskattas till +17 grader C, tre grader varmare än dagens 14 grader, och koldioxidhalten i luften till 4.500 ppm, tolv gånger högre än dagens 390 ppm.

(Att sådana värden sitter illa i AGW-hypotesens spådom om världens undergång vid 500 ppm behöver inte sägas.)

Proto-Europa kolliderade med Nordamerika och bildade superkontinenten Euramerica som låg på ekvatorn. Hela tiden pågick evolutionen som startat om efter den stora ordoviciska förintelsen då 60 procent av havets organismer dog ut. Jorden snurrade fortare än i dag, och dygnet var bara 23 timmar långt och året hade 381 dagar.

(Mot bakgrund av naturens våldsamma spel med kontinenter, hav, organismer och klimat framstår sådana jippon som G8-mötets klimatutspel som löjliga. LÖJLIGA. De vet inte vad de pratar om.)

Nåväl: Den siluriska kalkstenen i Slite ligger i stora plana lager som lämpar sig utmärkt för storskalig brytning. Det är ingen unik förekomst, de siluriska lagren täcker hela Gotland och fortsätter på Östersjöns botten långt in under Polen. Såret i naturen verkar stort mätt i mänskliga mått, men den dag brytningen upphör blir brottet en sjö eller täcks av vegetation. (Min attityd är att man inte kan göra omelett utan att knäcka ägg.)

Essingeleden är mitt exempel på storskalig användning av cement och betong.

Recept på cement med intressanta länkar finns här. Kortfattat blandas den krossade kalkstenen med lera och bränns i roterande ugnar vid 1.400 grader till klinker som sedan mals till ett fint mjöl. (Skilj mellan cement och betong som är den sandblandade byggprodukten.) Kalken, CaCO3, ger vid bränningen ifrån sig CO2-gas som hamnar i luften, i bästa fall efter att ha passerat en värmeväxlare. Processen är ändå mycket energikrävande vilket komplicerar dess framtid i Sverige.

SliteCementa (som blev Euroc som blev Scandcem som uppgick i HeidelbergCement, nr. fyra i världen) gör 3,4 miljoner ton cement per år i Skövde, Degerhamn och Slite. Produktionen släpper ut ungefär 0,8 x 3,4 = 2,8 miljoner ton CO2, alltså 2,8 megaton årligen.

Det är roande att jämföra detta med CO2-utsläppen från det moraliskt mest betänkliga vi har i Sverige, landets 4,3 miljoner personbilar som släpper ut 12,3 megaton CO2 per år. Rutinmässigt beskrivs bilarna som den hävstång som ska störta världen och civilisationen i ”en häxkittel av smältande isar, bubblande permafrost och lättantändliga skogar varifrån ingen återvändo finns” (James Hansen 9 juli 2009).

I Sverige uppgår cementproduktionens utsläpp till tjugotre (23) procent av personbilstrafikens årliga utsläpp på 12,3 megaton.

En cementsäck elva mil: Vill man räkna bilkörning i säckar cement motsvarar en säck på 25 kg cement elva mil bilkörning med en mellanstor bil som släpper ut 175 g CO2/km dvs. drar 7 liter bensin/100 km, 0,7 liter per mil. (Kalkyl: 0,8 x 25 = 20 kg CO2 / 0,175 = 114 km.) Minns det nästa gång du ser en betongbil på väg med 7 kubik (16 ton) betong.

Och skänk en tanke åt de ofattligt långa tidrymder och ostyrbara självreglerande processer som håller jorden i sin bana i världsrymden. Fråga dig sedan om du verkligen tror att Maud Olofsson och Anders Carlgren (för att inte tala om Fredrik Reinfeldt) kan inverka på planeternas gång. Avvärja den "feruktansvärda semällen" som ska inträffa om sex år... eller 41 år... eller i varje fall om 91 år?

Trilobiter, dinosaurier och miljoner andra organismer har uppstått och dött ut under miljarder år, kontinenter drivit av och an, inlandsisar bildats och smält bort helt på universums egna villkor. Men nu ska det lilla krypet människa, Homo sapiens (den visa, gunås) som blivit till av en slump och existerat 0,2 miljoner år, ta över driften och se till att sådana dumheter undviks i fortsättningen.

Verkar det troligt?

Trilobiter av släktet "Calymene" krälade som bottenlevande djur i silurhavet för fyrahundra miljoner år sedan. De är vanliga i Gotlands avlagringar.

10 kommentarer:

  1. Produktionen, ja. Spännande. Distributionen har vi även
    Fanastiska bilder Du hittar att krydda med.
    Klart njutningsfyllt att läsa Dina epistlar.

    SvaraRadera
  2. Nej, det verkar inte troligt men din fråga var ju retoriskt ställd så mitt svar var onödigt.

    Att det finns några som tror på CO2-undergången är ju inte så konstigt. Adventister och renlevnadsstollar har det alltid funnits. När jag hör klimatalarmister så tänker jag på Philippulus i Tintin och den mystiska stjärnan (http://en.wikipedia.org/wiki/Minor_characters_in_The_Adventures_of_Tintin#Philippulus_the_Prophet). Märkligare är att så gott som alla ledande politiker anammat undergångsscenariot och den hybrisartade tanken att människan skulle kunna styra klimatet. Än märkligare är att de flesta vetenskaplika institutioner och sammanslutingar också bekänner sig till läran om de sista dagarna.

    En del vetenskapmän profiterar säkert på växthusskräcken, en del är bara fega, en del orkar kanske inte skaffa sig en egen upfattning, andra gitter bara inte delta i debatten men summan av dessa grupper kan väl inte vara mer än en minoritet?

    SvaraRadera
  3. Är du konsekvent och menar att inte heller ett kärnvapenkrig är något att oroa sig för eftersom t ex meteoriten som slog ned för 65 miljoner år sedan frigjorde mycket mer energi än världens samlade kärnvapenarsenal?

    SvaraRadera
  4. Bäste Anonym:

    Ett kärnvapenkrig vore en katastrof av gruvliga mått. (Nevil Shutes bok "På stranden", 1957, är fortfarande läsvärd.) Ett sådant vore mycket värre än vad som kanske kan komma ut av sakta stigande global temperatur. Hittills knappt 0,7 grader C.

    Som väl är tycks människans förvillelser hålla sig till det mindre formatet, typ klimatpaniken, som är ofarlig även om den är obefogad. Några tecken på ett förestående kärnvapenkrig kan åtminstone inte jag se.

    Max

    SvaraRadera
  5. Bæsta bloggposten hittills!
    Køpenhamnskan!

    SvaraRadera
  6. Hej Dr Max.
    Går det inte åt CO2 när cement härdar?
    Har hört skrönor om att man förr använde fyrfat för o skynda på processen.

    MrX

    SvaraRadera
  7. Hej MrX
    Visst använde man fyrfat just som du säger, men jag tror det var när man hade kalkbruk, fortfarande det rätta när man restaurerar gamla hus. Zettervalls restaurering av Uppsala domkyrka var exempel på felaktig användning av betong och cement. Den fick till stora kostnader göras om på 1970-talet (då man samtidigt tvättade kyrkorummet med speciellt bakat franskbröd; sant).

    Det vore intressant med en kalkyl över härdningsprocesserna men tillvaron är så full av lockande ämnen.

    Max

    SvaraRadera
  8. Hej, intressant information om geologiska tider! Tackar! Men, låter inte dina generaliseringar "krypet människan" som om du avfärdar vilken effekt livet haft på planeten under jordens livstid? Du vet ju helt säkert att livet fullkomligt transformerat jordens klimat, geologi, mm historiskt (ex kalksten). Du vet säkert också att människans "utvidgade metabolism" transformerat större delar av landmassan genom jordbruk och avverkning. Jag har svårt att se CO2s påverkan på klimat eller inte som ett exempel på att vi inte kan ha en effekt på planetära systemen.

    SvaraRadera
  9. En mycket trevlig och sanningsenlig blogg,vad de som är klimatkramare har svårt att ta till sig är att Co2 planar ut bland molnen och återvänder till jorden med naderbörden,för att följa vattenströmmningen ut i havet precis som du skriver.Vi har ju i dag 0,389 mljondelar Co2 i atmosfären utan den delen skull jorden vara en isklump med -18C* globalt. Men att övertyga de så kallade experterna är som att svära i kyrkan.

    SvaraRadera