Ingen uppvärmning i troposfären

Det har kommit rykande färska data om temperaturen i troposfären. De visar – inte oväntat – att juni månads temperatur inte indikerar någon global uppvärmning värd namnet: en tusendels grad C över baslinjen.

Vad betyder nu det?

De stora dragen i den troposfäriska cirkulationen.

Troposfären är den del av jordens luftlager vi lever och dör i, andas av och skickar upp våra avgaser i. Och återvänder tillfälligt till vid kremering. Den är 12-18 km tjock och innehåller 75 procent av atmosfärens massa. Atmosfärens totala massa är 5 x 10¹⁸ kg, ett obekvämt stor tal med arton nollor som saknar vanligt namn, 5 exakilogram, fem miljoner biljoner kilo. (Reflexion: Inte underligt att människan i hundra år kunnat släppa upp sådana mängder rök och ändå bara höjt CO₂-halten från 0,3 till 0,4 promille.)

Temperaturen i troposfären som funktion av höjden. Ballongsond. Det jämna temperaturfallet upp till ca. 13.000 m kan visuellt uppskattas till drygt sex grader per tusen meter.

Vikten av atmosfären på en kvadratmeter av jordytan är ungefär tio ton. I köksfysiken kan vi räkna en atmosfärs tryck som hundra kPa, kilopascal, där pascal är en newton per kvadratmeter, newton ett hekto, kilopascal tusen pascal och hundra kilopascal hundratusen hekto = tiotusen kilo (tio ton) per kvadratmeter. Eller som man sa i enklare tider, ett kilo per kvadratcentimeter.

(En rättrogen fysiklärare skulle säga ajabaja, normalt lufttryck, 1 atmosfär, är 101,325 kPa och ingenting annat, men jag hyllar den alltför tidigt bortgångne Hans-Uno Bengtsson (1953-2007) som gjorde överslagsberäkningar till en skön konst. De måste inte vara svårare än att väga upp ingredienser till en deg.)

I troposfären händer allt väder, och det långvariga tillståndet (>30 år) kallas klimat. Gamla tiders meteorologer, exempelvis Tor Bergeron (1891-1977) i Uppsala, kunde bara drömma om att få en näst intill synoptisk avläsning av troposfären, men det sker nu med satelliten Aqua. Den gör ett varv runt jorden per dygn på 705 km höjd (högt över stratosfärens gräns på 50 km) och korsar ekvatorn halv två varje eftermiddag på väg norrut och halv två på natten på andra sidan på väg söderut. (En animation här.)

Man kan tycka att troposfären borde vara en självklar plats att gå till när det gäller frågan om global uppvärmning. Var skulle det bli varmare om inte där?

Diagrammet från satelliten Aqua visar globala avvikelser (anomalier) i den lägre troposfärens temperatur i grader C. Från 1 januari 1979 till nutid, varje ruta längs tidsaxeln ett år, numreringen månader. Vad linjen noll representerar i grader anges inte men jag ska ta reda på det.

Juni 2009 hade en positiv anomali på en tusendels grad C. Notera att den största avvikelsen under perioden juni 2008 – juni 2009 var +0,3 C i januari. Det visuella intrycket är annars att en liten värmetopp centrerad kring år 2004 är på väg ner. Det djupaste dippet -0,5 C inträffade oktober 1984. Dessa kortvariga förändringar är givetvis ändringar i vädret. Endast tiden kan avgöra vad de kommer att betyda för klimatet. Någon indikation på en katastrofal temperaturökning är de i alla fall inte.

I detta sammanhang är det intressant att se på följande två diagram från ett kritiskt debattinlägg om tillståndet i troposfären. Dels som det dokumenterats genom mer är hundra års uppsändningar av ballongsonder, och dels som det borde vara enligt IPCC-inspirerade modellkörningar i datorer. (AGW-proselyter är otroligt griniga och brukar påpeka att IPCC minsann inte gör någon forskning utan bara organiserar det som ska göras.)
← Första amerikanska ballongsonden 1904.
Det vänstra är en syntes av data från ballongsonder som klimatlobbyn har gjort sitt bästa för att undertrycka. Det är endast publicerad en gång i litet format långt bak i en skrift vilket förklarar dess dåliga kvalitet. Det högra är en representation av temperaturförhållandena enligt godtagen klimatmodell.


Fakta versus IPCC:s klimatmodell. Y-axeln altitud i millibar (vänster) och kilometer (höger), X-axeln latitud från 75 N (vänster) till 75 S (höger). Den skenbart varma yttre atmosfären i ballongdata beror på dåligt tryck i originaldiagrammet; där är färgen svagt blålila = kallt.

Det penibla för IPCC-modellen är att den resulterar i en hotspot över ekvatorn som inte finns i verkligheten. Om den i atmosfären spridda koldioxiden verkligen gav upphov till värme enligt AGW-hypotesen är en sådan hotspot vad man skulle vänta sig (i modellen en gigantisk bubbla på tiotusen m höjd från lat. 20 N till 20 S.) men ballongdata visar tvärtom svalare luft på 2.000-4.000 m kring ekvatorn. Klimatlobbyns första åtgärd var att undertrycka ballongsondernas data, den andra att med olika metoder räkna om dem och förklara dem opålitliga. I den världen är det verkligen så att om kartan och verkligheten skiljer sig åt så gäller kartan.

Sammanfattning av denna långa predikan: Inga tecken på global uppvärmning kunde spåras i troposfären i juni 2009. Heller.

Något hinder för stora skatteökningar på energi (och larviga sparprogram typ laga klimatsmart mat) är sådana fakta givetvis inte.