Köldrekorden trotsar koldioxidhalten

När nu värmerekorden ligger hundra år tillbaka i tiden istället för att följa den ökande CO₂-halten i atmosfären (och den förmodade globala uppvärmningen), är det intressant att titta på köldrekorden och deras relation till klimatlobbyns hypoteser.

Om det pågår en global uppvärmning värd namnet, och den är relaterad till koldioxiden i luften, borde nya köldrekord höra till det länge sedan förgångna, då klimatet var ”naturligt” svalare och styrt av Vår Herre eller annan okänd kraft. (Vad som har hållit jordens temperatur inom ett intervall på ± 6 grader i miljontals år är en fråga att återvända till.)

Ovanstående tabell är en spegelbild av tabellen över värmerekorden i förra posten. Köldrekorden från varje kontinent i grader C med tidpunkt. Dessutom altituden i meter över havet för platser som ligger över vanlig landskapshöjd.

Redan en översiktlig granskning visar att årtalen för köldrekorden är överraskande unga och centrerade kring 1970/80-talen. Australien, som larmat värst om CO₂-inducerad klimatuppvärmning och börjat rädda världen genom att förbjuda glödlampan, har rentav det senast satta köldrekordet från 1994.

Världsrekordet i kyla har forskningsstationen Vostok i det mest otillgängliga av Antarktis. Där avlästes minus 89,2 C den 21 juli 1983. Sydpolens köldrekord minus 83 grader sattes året innan. Juni och juli är mitt i djupaste vinternatten i Antarktis, solen gick ner i mars och kommer inte upp förrän i september, och levnadsvillkoren är omänskliga.

Amundsens grupp vid sydpolen 14 december 1911. Jämför fotot av Scotts grupp 34 dagar senare.

Forskningsresor sådana som Amundsens 1911 och Scotts 1912 gjordes under sommarmånaderna november-februari men var ändå strapatsrika. Scotts grupp dog av umbäranden på hemvägen. Dagens turistresor till Antarktis görs också under den sex månader långa sommardagen, om inte annat så för att turisterna ska se något.

Extra låga temperaturer: Det finns två förhållanden som bidrar till låga temperaturer: (1) höjden över havet; och (2) läge i en morfologisk gryta med omgivande höjder.

I vanliga fall avtar luftens temperatur genom adiabatisk avkylning med 6,5 grader per kilometer höjd men siffran kan variera mellan 9,8 och 4,9 beroende på luftens fuktighetshalt. Man kan fråga sig om världsrekordet minus 89 på 3500 m höjd vid Vostok borde reduceras till havsytans nivå (3,5 km x 6,5 grader = 22,75) genom att adderas med 23 och redovisas som minus 66 grader.

Man kan också räkna uppåt: Minus 83 vid sydpolen blir minus 86 vid Vostok om man räknar med extremt torr luft (0,653 km x 4,9 grader = 3,1997). Men väder är en subjektiv upplevelse, och det skulle inte ändra kylan på platsen att räkna om den. Man kallar den korrekt för avläst temperatur.

Samma sak med erkända köldhål (t. ex. Hagshult i Småland, Nikkaluokta i Lappland) som ligger låglänt med inströmning av kall luft från omgivande höjder. Temperaturen tas för vad den är och redovisas som avläst.

Det gäller också Verkhoyansk i Ryssland, Asiens kallaste plats med köldrekordet minus 68 grader C redan 15 januari 1885. Orten ligger på latitud 67 33 N, ganska precis samma latitud som Kiruna på 67 51 N och dessutom extremt kontinentalt med en halv kontinent till något temperaturutjämnande hav.

Ett gott exempel på betydelsen av höjden över havet är lokalen Mauna Kea på Hawaii. I öns klimat av lei-kransade turister reser sig sköldvulkanen Mauna Kea till 4.200 m höjd och har Oceaniens köldrekord med minus 11 C. Vulkanen sträcker sig dessutom 6.000 m ner till Stilla havets botten och är totalt 10.200 m och därmed högre än Mt. Everest (8.848 m) räknat från botten till toppen.

Sänker vi 1,5 m3 av den minus 11-gradiga luften adiabatiskt 4.200 m ner till havsytan komprimeras den (händelsevis) till 1 m3 och återfår den energi som höll den utvidgad. (Den som handpumpat en cykel känner till fenomenet.) Är Mauna Keas luft genomsnittsligt fuktig blir den 4,2 x 6,5 = 27,3 grader varmare, d.v.s. plus 16,3 grader C när den når havsytans nivå. En ganska normal sval dag på Hawaii.


Ur listan på lägsta avlästa temperaturer får vi tidsserien 1885- 1935- 1947- 1971- 1972- 1978- 1979- 1982- 1983- 1994 som tidpunkterna för köldrekord i de olika världsdelarna. Jag har plottat dem som blåa X på en uttänjd version av diagrammet Carbon flux här ovan. Dessutom tidpunkterna för värmerekord som röda O. Schematisk som den är visar bilden ändå att fördelningen av köldpunkterna ligger proximal relativt nutiden medan värmepunkterna är viktade distalt.

Med andra ord: köldrekorden tillhör med få undantag dagens klimat med stigande CO₂-halt, medan värmerekorden till stor del sattes i en förgången tid med en näst till opåverkad atmosfär.

Många köldrekord men få värmerekord under ”global uppvärmning”. Formellt sett helt bakvänt men ingen överraskning för en skeptiker som sett de stora hålen i hypotesen.