Sveriges och världens koldioxidutsläpp 2010

Färska siffror

Nu finns data för koldioxidutsläppen under 2010. De visar att världens ekonomi då börjat återhämta sig efter finanskraschen 2008-2009.

Globalt koldioxidutsläpp 2010:     33,4 gigaton
Sverige koldioxidutsläpp 2010:     52 884 kiloton, 52,9 megaton, 0,0529 gigaton    

Det globala värdet är en uppgång med 5,9 % från 2009. Därför sjunker Sveriges andel en gnutta från 1,7 till 1,6 promille. Fortfarande ligger landet i absoluta lilleputtligan då det gäller koldioxidutsläpp.

Internationellt beröm för Sverige

I ett par poster har jag tyckt att Sverige förtjänar beröm för sina låga utsläpp som gör landet ledande såväl i Norden som EU. Etta bland länder med intakt modern industri i EU, formellt trea bakom Rumänien och Litauen vars industrier går på kryckor. Svenska klimatpolitiker vill inte låtsas om saken men utomlands är det annorlunda. Jag hittade kvalificerat beröm på följande omväg.

Miljöpartiets ena språkrör Gustav Fridolin och förbundsordföranden i SEKO Janne Rudén publicerade 6 januari 2012 en artikel på SVT Debatt: Regeringen saknar klimatambitioner. Där skriver de bland annat:

”Sedan alliansen vann regeringsmakten år 2006 har takten på de klimatpolitiska åtgärderna i Sverige klingat av. I en rapport från German Watch och Climate Action Network visas tydligt att Sverige tappar på den internationella klimatrankingen. Studien, som mäter arbetet med aktiva klimatpolitiska åtgärder, visar att Sverige har tappat tempo när det gäller att införa nya styrmedel för att minska utsläppen. Det framkommer att Sverige, under alliansregeringens tid, minskat från plats tio år 2007 till plats trettiofyra år 2012.”

Är det något vi är intresserade av på Andas lugnt är det källfakta. Jag gick förstås till German Watch och deras Climate Change Performance Index 2012  som publicerades inför klimatmötet COP17 i Durban november-december 2011.

Vad möter jag redan i förordet om inte beröm för Sverige:

This years Climate Change Performance Index (CCPI) shows some interesting and worrying results.

■ As in the years before, we still cannot reward any country with the rankings 1-3, as no country is doing enough to prevent dangerous climate change.
■ Sweden is back at the top and ranks 4th. This is especially due to their low emissions level and good emissions trend in some sectors (esp. housing sector). However, Swedish experts are criticising the Swedish climate policy as being not ambitious enough and insufficient with regard to the 2°C limit.

(Årets Climate Change Performance Index (CCPI) visar några intressanta och oroande resultat.

■I likhet med tidigare år kan vi fortfarande inte belöna något land med platserna 1-3, eftersom inget land gör tillräckligt för att förhindra farlig klimatförändring.
■Sverige är tillbaka på toppen och rankas 4. Detta beror särskilt på deras låga utsläppsnivå och goda utsläppsutveckling inom vissa sektorer (särskilt bostadssektorn). Men svenska experter kritiserar den svenska klimatpolitiken som inte tillräckligt ambitiös och otillräcklig med hänsyn till 2 °C gränsen.)

Detta publicerades i november 2011. Ett språkrör med partikansli bakom sig borde åtminstone kunna hålla sig uppdaterat. Vad gör man på Pustegränd 1 i Stockholm? Nu faller Fridolins och Rudéns kritik av Sveriges klimatambitioner på eget grepp.

Dröm och fakta

Varför in i allra grönaste helvete kan inte klimatbekymrade politiker försöka ha någon anknytning till verkligheten? Litar de inte på fakta, begriper de inte att människor kan tänka själva?

Jag ser på den klimatfrälste Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ledare, med den sorgsna blick en mor har då hon betraktar sin dotter som fallit i synd. I replik till Gustav Fridolin prisade Sjöstedt samstämmigheten mellan MP och V, särskilt i klimatfrågan: ”Vänder vi inte det här ganska snart och minskar utsläppen radikalt då riskerar vi att i grunden förändra förutsättningen för mänskligt liv och vår framtid på den här planeten. […] Sverige borde vara ett land som går före och visar vägen och då krävs en helt annan ambitionsnivå. […] Då krävs det sånt som att vi bygger ut järnvägen kraftfullt, att vi renoverar vårt bostadsbestånd och att vi går över till förnybar energi helt och hållet.”

 Gammaldags klimatskrämsel från 2009: mänsklighetens existens hotas av koldioxidutsläppen. Och samma omtuggade förslag till räddning:  mer järnväg, bättre bostäder, enbart  förnybar energi. Plus standardkryddan: Sverige (skapelsens krona) bör gå före och visa vägen.

Håhå jaja.

Vet Jonas Sjöstedt hur stort Sveriges koldioxidutsläpp är? Jo, 53 megaton. Och hur stort världens koldioxidutsläpp är? Senaste siffran 33 400 megaton. Hur mycket tror han världens utsläpp sjunker om Sveriges utsläpp raderas bort helt och hållet? Jo, 1,6 promille.

Hur ser Jonas Sjöstedt för övrigt på nationalstaten Sverige? Strömmar inte minsta droppe rött internationellt socialistiskt blod i hans ådror? Vad hände med Internationalen, går fosterlandskänslan numera före den internationella arbetarsolidariteten? Eller vad är så jävla märkvärdigt med Sverige?

Visst begriper jag att Sjöstedts idéer kläckts under långa möten i partistaben och riksdagsgruppen och inte skapas när orden så övertygande rullar av hans tunga. Men finns inga värderingar kvar ur partiets historia, inga gamla porträtt av Lenin, Ture Nerman, Sven Linderot, CH Hermansson på kansliväggarna? När nationsgränsernas betydelse urlakas i globaliseringens epok försöker klimatmuppar från MP, C och V betona fosterlandet Sveriges speciella betydelse. 

Minsta titt på koldioxidens väg i lufthavet visar att den blåser vart den vill. Släpps ut i England, blåser med västvinddriften över Nordsjön till Sverige och vidare till Baltikum, Finland och Ryssland. Ett aldrig så rent Sverige förblir inte rent ens en timma. Det mesta av den antropogena koldioxiden över Sverige kommer från Kina, näst mest från USA. Inte fullt två promille är äkta svensk och fosterländsk koldioxid.

Tänder sådana fakta några tankar hos Vänsterpartiets stab eller riksdagsgrupp? Hos Jonas Sjöstedt själv?

Cato d.ä. (234-149 f Kr) blev berömd genom att ständigt sluta sin tal i senaten ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras."  Kanska jag borde avsluta mina bloggposter med en egen ramsa:

Sverige står för endast 0,16 procent av de globala utsläppen. Vad kommer de andra 99,84  procenten göra?
(Jag har räknat båda posterna i procent eftersom det inte funkade med promille i ena fallet och procent i det andra)

Det är nämligen det som betyder något.