2010-10-17

Credd till Vattenfall

Stornorrforsens kraftverksdamm

Det är inte lätt att tycka om Vattenfall. En förvuxen gigant som avlades 1909 i form av Kungliga Vattenfallsstyrelsen med uppdrag att bygga el-producerande kraftverk i de svenska älvarna. Riktig fart tog verksamheten med Harsprånget (byggt 1918-1922, 1945-1983) som fortfarande är ett av Sveriges största vattenkraftverk med en årsproduktion på 2,1 TWh. (Stornorrfors i Umeälven är det energimässigt största med 2,3 TWh/år.) Bolaget Vattenfall AB skapades 1992 och Vattenfall är nu en av Europas energijättar  med verksamhet i Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Polen, Storbritannien, Nederländerna och Belgien.

 Som syns av kartan är inte Sverige Vattenfalls största intresseområde numera.

EU:s gemensamma marknad har fem stora elbolag som inte konkurrerar inbördes. Med EU-byråkraternas tysta godkännande tillämpar de marginalprissättning där den dyraste elen bestämmer priset för hela utbudet. Därför kan Vattenfall, Fortum och E.ON sälja billig ”klimatneutral” vattenkrafts-el för samma pris som koldioxidbeskattad el gjord med kol/olja och stoppa mellanskillnaden i egna fickor.

Med den politiska nomenklaturans gillande pungslås ”verklighetens folk” flerdubbelt via elen  – dels genom det artificiellt höga elpriset, dels genom ”ledningshyra” för leverans av strömmen, och därtill, som grädde på moset, energiskatt, koldioxidskatt plus moms på skatterna. Värst för Sverige är att det höga energipriset driver bort energikrävande industrier ur landet. Stål- och aluminiumtillverkning är inte att tänka på, och det är en tidsfråga innan pappersmasse- och cementframställningen drar hädan.

Då kan vi alla leva på att uträtta hushållsnära tjänster åt varandra.


Den 15 november 2009 tog jag av en händelse Vattenfalls tyska brunkolskraftverk Jänschwalde som exempel i ett tankeexperiment för att ersätta kolkraft med vindkraft. (Det går inte – man skulle behöva elvatusen vindsnurror av svensk normalmodell.) Som gott exempel på för- och nackdelar med kolkraft har Jänschwalde blivit en gammal bekant. Så när jag reste i Tyskland - Polen i september 2010 tog jag en titt på anläggningen.


Jänschwalde och andra kolkraftverk i området utnyttjar ett 10 m tjockt brunkolslager på 50-100 m djup i marken. Kolet bryts i dagbrott som långsamt vandrar genom landskapet. En rationell och kostnadseffektiv teknik som efter 20-50 år lämnar tillbaka marken i rekonditionerat skick. Därvidlag skiljer sig metoden från dämning av älvdalar som dränker bygderna för oöverskådlig tid.

Grauns kyrka norra Italien, dränkt i en kraftverksdamm.

I ett gammalt kulturlandskap som Brandenburg uppstår ändå sociala och kulturella skador, tacksamma att skriva indignationsartiklar om. Men man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg. Som motståndare till vindkraftsparker fått lära sig.

  Inga skorstenar, endast kyltorn som släpper ut vattendimma från kylvattnet (ej processvatten som cirkulerar i slutet system).

Det mest slående med dagens Jänschwalde är att anläggningen saknar skorstenar. Trots att den eldar upp runt 12 miljoner ton ganska lågvärdig brunkol per år. (Än finns skorstenarna kvar på Google satellitkartor.) Man påminns om vad som sas om svinslakterierna i Chicago i gamla dagar: De tog tillvara allt utom grymtningarna. Jänschwalde tar tillvara allt utom koldioxiden. Den släpps fortfarande ut luften. Av svavlet och askan görs gips och byggmaterial.


Jag kan inte låta bli att uppskatta kolkraftverk typ Jänschwalde. Ur en grop i marken framställer de elektricitet i stora mängder. Jänschwalde ensamt producerar 22 biljoner wattimmar per år, 22 terawattimmar, TWh/år. Det motsvarar en tredjedel av all vattenkraft i Sverige (62 TWh/år). Som jämförelse producerar alla 15 vattenkraftverken i Lule älv 13,6 TWh/år. Man kunde låta både Lule och Ume älvar brusa fritt för ett Jänschwalde.


Klimatkrisen? Okej - Jänschwalde släpper ut 24 megaton koldioxid per år i atmosfären. Är det inte varje tänkande människas plikt att vara emot en sådan verksamhet? Den kan dock, kanske, möjligen leda till ett besvärligt klimat i framtiden. Inte global uppvärmning, visserligen, den termen är gammaldags, men klimatförändringar. Varmare på vissa ställen och kallare på andra, mera regn i somliga länder och mindre i andra. Enligt klimatlobbyn alltid på fel ställen. Det är nästan säkert.

 Dessutom kan havsytan komma att stiga. En halv meter på hundra år om det vill sig illa. Den har visserligen stigit 125 meter efter senaste nedisningen men fan vet hur miljön klarade det. IPCC vet det i alla fall inte.




Klimatförändring ska det för resten inte heta längre. Nej, "climate disruption" (klimatstörning) ska det kallas enligt Vita Huset. Satirikern KLOCKARMAN driver med begreppet och låter som ironi Al Gore föreslå namnet "The Phenomenon Formerly Known as Global Warming" med akronymen TPFKAGW. Helst ska den inte uttalas utan bara betecknas med symbolen som photoshoppats in på skärmen. (Bilden har åkt runt i bloggvärlden och några har tagit den på allvar.)

Inte bara jag tror att klimathysterin tillhör det förgångna. Teorin om global uppvärmning har varit dåligt underbyggd från början. Den dagen lär komma då människor börjar fråga sig vilket som är den värsta miljöförstöringen, Europas största vindkraftspark med fler än tusen 180 m höga vindsnurror eller ett kolkraftverk typ Jänschwalde som genererar dubbelt så mycket el på så mycket mindre yta.

Lyssna på Calle Schewens vals från filmen "Äppelkriget" 1971 och fundera på hur manipulerade vi egentligen är. Och, med ett citat från bloggen The Resilient Earth, var trygg, njut av interglacialen och förbli skeptisk!






2 kommentarer:

  1. Får lov att buga mig för tanken att allt inte är förlorat om man lyssnar till Dig.

    SvaraRadera
  2. Fanken asså Dr. Max! Ber om överseende/f'låt för uteblivna kommentarer till dina fenomenalt lärvärda inlägg! [Enda 'motiv' (f.n.)kan måhända vara pågående hummersäsong... dåligt..]

    Ett samhälle [av idag] står & faller med tillgången av säker OCH billig energi! I dagens varande Sverige har ett antal [349!] mer/mindre varande transportarbetande, högdoterade personer genomfört lagar etc., som kommer - vid implementering - att föra detta samhälle i bästa fall tillbaka till motsvarande 'Amish People' [~1890-tal, asså].
    Vad göra?
    Jo, att börja med är att namnge de personer som ligger bakom respektive 'förordning/lagstiftning' bla-bla.. och i detta identifiera personerna BAKOM de framträdande [Maud O., Andreas C., Ola A., Maria W., Per E., Sofia A.,... osv.]
    Sedan kolla vad dessa personer levererat in till det 'parlamentariska systemet' & hur dessa frågor 'demokratiskt' har överenskommits om...
    Vad gäller [speciellt] temat 'förnybar energi' är temat ett gefundenes Fressen för Janne Uppdrag Granskning Josefsson - men vågar han detta...?

    Mvh/TJ

    SvaraRadera