Händelsevis klickade jag på länken ”The Post ombudsman whitewashes George Will’s columns…” i bloggen Climate Progress i listan till höger. Det tog mig rakt in i ett hundslagsmål som är enastående även för att vara inom klimatlobbyn. Jag rekommenderar dig som läser engelska, och är road av att följa hur vuxna människor rasande river öronen av varandra, att ta dig en titt.
Orsaken är en Op-Ed kolumn 15 februari 2009 av George F. Will i Washington Post (tidningen med Watergateaffären och Deep Throat 1972-74). Op-Ed är en kolumn mitt emot ledarsidan där skribenten ger uttryck för personliga åsikter (viktigt i sammanhanget). Wills artikel Dark Green Doomsayers som startade kalabaliken hittar du här. Själv tycker jag den är skickligt och roande skriven, som man väntar sig av vinnaren av ett Pulitzerpris. Helt inom gränserna för vad en enskild person får påstå.Wills påstående att isläget i Arktis "nu är detsamma som 1979" - den punkt han får mest skäll för - är rätt på åtta procent när. Arctic Climate Research vid University of Illinois säger: "... our data shows that on February 15, 1979, global sea ice area was 16.79 million sq. km and on February 15, 2009, global sea ice area was 15.45 million sq. km - that is, 1.34 million sq. km less in February 2009 than in February 1979." Ett "nästan" hade räddat honom. Nu låser kritikerna på siffran 1,34 miljoner kvadratkilometer (= tre gånger Sveriges yta, som låter stort) utan att sätta in den i sitt sammanhang.
En man som kritiserade krigsförbrytaren George W. Bush medan skurken fortfarande satt vid makten har rätt till ett så litet felsteg.Med intresse noterade jag Gregg Easterbrooks "Law of Doomsaying": Predict catastrophe no sooner than five years hence but no later than 10 years away, soon enough to terrify but distant enough that people will forget if you are wrong. Samma tanke som jag uttryckte i posten Himmel och helvete ska ligga runt knuten den 9 februari.
Den osignerade posten i Climate Progress är förhålllandevis hovsam men klicka på länkarna får du se. Börja med You can read a good line by line response by Siegal here och fortsätt sedan med länkarna i den. Bortsett från att rabaldret är kontraproduktivt - nog drar man på munnen?
Tom Lehrers National Brotherhood Week faller en cyniker i minnet.
DeSmogBlog i blogglistan har också hoppat på tåget och skäller i samma tonart. Likaså A Few Things Ill Considered och Stoat.
Nog är det märkligt att klimatlobbyn, som mänskligt att döma befinner sig i ett toppenläge, är så extremt känslig i skinnet. H. C. Andersens "Prinsessan på ärten" var en tjockhudad buffel i jämförelse. För min del rycker jag på axlarna åt fenomenet - allt är som det måste vara - men det har en allvarlig sida. Om varje skribent som vågar ge uttryck för kritiska åsikter eller annorlunda tolkningar i klimatfrågor blir överfallen av lobbyns stormtrupper tystnar så småningom diskussionen. Redan nu är det omöjligt att få forskningsanslag till undersökningar med "fel" målsättning. Och jag kunde ledigt nämna en handfull forskare som mobbats för avvikande åsikter.
En sådan likriktning är illavarslande. Den kommer förhoppningsvis att brytas, precis som alla diktatoriska försök hittills att strypa det fria ordet, men det kommer att ta tid. Storleksordningen fem till tio år.
Ett par rader av den oförliknelige humanisten Alf Henriksson (1905-1995) passar som avslutning:
Kring kunskapens träd är det dystert att vandra
i en krets av personer som hatar varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar