Antarktis smälter, smälter ej.

Sista veckan i januari 2009 (vecka 5) löpte genom världsnyheterna att Antarktis blir varmare, inte kallare enligt en rapport i ansedda tidskriften Nature. Gick man till källan, ett Abstract (sammanfattning – hela artikeln är endast tillgänglig mot betalning) såg man det sedvanliga jonglerandet med siffror. Här uppdelandet i östra och västra Antarktis och körning av data i ett nytt program. Greppet gav både beröm och kritik. Exempelvis sa Kevin Trenberth, klimatanalyschef på National Center for Atmospheric Research i USA: "It is hard to make data where none exist." (Svårt att skapa data där inga finns.)

Vetenskapsradion gav en föredömlig redovisning som punkterade den skärrade tonen hos vanliga media. Reportern Sven Börjesson, Radio Kronoberg, hade lyft luren och ringt huvudförfattaren Eric Steig, University of Washington i Seattle. Börjesson har gjort flera insatser prisade för saklighet, kunskap och balans och i intervjun med Steig framgick att den alarmistiska vinklingen var medias påfund. Fakta var i princip redan kända, endast omstöpta i ny form.

Östra Antarktis blir visserligen kallare men västra i gengäld så mycket varmare. (Kartan överst visar västra Antarktis rosa till vänster, östra till höger blått.) Med hur mycket då? Jo, med ”mer än 0.1 °C per decennium under de senaste 50 åren”. Sammanlagt lite mer än en halv grad.

På den mindre delen av antarktiska kontinenten med årsmedeltemperatur minus 50 °C har alltså temperaturen (möjligen) stigit en halv grad sedan 1950. Till minus 49,5. På den östra större delen har temperaturen rentav sjunkit sedan 1970 men det trollas bort med statistik. Att extrapolera så bräckliga data in i framtiden som tecken på global uppvärmning är meningslöst med geologisk tidsskala. Pulser av den storleksordningen är kända från bebyggda trakter i historisk tid.

En av författarna, Drew T. Shindell, gjorde i en diskussion ändå sitt bästa för att mana fram den erkända hotbilden. Jag citerar: He predicted that West Antarctica "will eventually melt" over a long period of time "if warming like this continues." A 5.4 °F rise could trigger a wide melt of West Antarctica, he said.

Läsare av denna blogg lägger märke till pärlbandet av reservationer. Västra Antarktis kommer slutligen att smälta under en lång tidsperiod om uppvärmning som denna fortsätter. En 5,4 °F stegring (= 3 °C) kan utlösa en bred smältning av västra Antarktis.

Om, kan. Ord som ska sätta varje självständig läsare på hasorna. Till dem vill jag lägga icke-kvantitativa ord som lång, kort, stor, liten. De hör hemma i slapp politikerprosa och bör genast utlösa frågan: ”Vad menar du med lång (etc.)?”

Femtio år, femtio miljoner år? Eller som politiker, en valperiod, gränsen för oändlighet?

Det ska påpekas att Shindell inte menar att höja Antarkis nuvarande temperatur minus femtio grader med tre grader till minus fyrtiosju. Det skulle förstås inte ge någon smältning. Nej, klimatforskare refererar med ryggmärgen till jordens "medeltemperatur", ett i och för sig dunkelt begrepp. För närvarande 14-15 °C. Tre grader C (noga räknat grader K) varmare än idag, dvs. runt 17 °C är den larmnivå Shindel syftar på. Ska inträffa 2050.

Slutligen, östra och västra. Begreppen är inte självklara på en kontinent med sydpolen mitt i. Enligt konvention är östra Antarktis den del som vetter mot Indiska Oceanen och till största delen ligger på östra halvklotet. Tidiga expeditioner kom dessutom ofta söderut från Sydamerika längs meridian 60 W och använde dess öster och väster ombord. Skulle man styra öster om Antarktiska halvön mot Wedellhavet eller väster om mot Rosshavet?

I praktiken gick man runt östra Antarktis även om man skulle till Rosshavet pga vind- och strömningsmönstren kring kontinenten. Landade så att säga i högervarv. Både Amundsen och Scott utgick ovetande om varandra från Rosshavet i den episka kapplöpningen mot sydpolen 1911-1912. Scott längs meridian 170 E, Amundsen längs 160 W.