Hej då och tack för mig

Klimatet

Jag började bloggen Andas lugnt den 8 januari 2009 som en mild protest mot den då starka klimatpaniken. Skolbarn påstods lida av klimatångest, unga människor slöt sig samman i klimaträddningsgrupper för att rädda världen. Min tanke var att grundläggande geo- och biovetenskapliga fakta plus ett kryddmått meteorologi kunde bidra till att mildra människors obefogade ängslan för en hypotetisk förestående klimatkatastrof.

Tillvaron var full av initiativ inför den stundande klimatkonferensen COP15 i Köpenhamn i början av december 2009. Då skulle Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt vara EU:s tillfällige ordförande och man väntade sig stora ting. Bland annat hade EU:s ministermöte under hans ledning i oktober 2009 satt upp ett eget långsiktigt mål för utsläppsminskning 80–95 procent till 2050. (Att det skulle innebära skrotning av EU:s egna cement- gruv- och metallindustrier och stopp för bensins/dieseldriven biltrafik brydde ministrarna sig inte om – ifall de ens förstod det.)

Av den svenske miljöministern Andreas Carlgren krävde Eva-Britt Svensson, 63, EU-parlamentariker (V) och Wiwi-Anne Johansson, 59, riksdagsledamot (V) underverk som låg långt utöver någon miljöministers kompetens: ”Det är Sverige som är EU-ordförande. Och det är du Andreas Carlgren som är Sveriges miljöminister. Så vad väntar du på? Sluta fega, ta ledningen! Vi har en värld att rädda.”

Den ekonomiska krisen, som började 15 september 2008, hade inte slagit igenom i folks medvetande. EU:s ministerråd och klimatbyråkrati drömde i skön förening fram en klimatfond om 100 miljarder euro årligen som skulle fördelas gratis till världens klimatdrabbade länder, typ Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria – plus lilla ö-staten Maldiverna.

Barack Obama med Nobels fredspris 2009. Ett lågvattenmärke i prisets historia.

Lika mycket tänktes USA under sin nyvalde brune president Barack Obama bidra med. Efter att ha hämtat Nobels fredspris 2009 i Oslo 10 december skulle han komma till Köpenhamn för att verkligen styra upp de klimatkonserverande insatserna enligt sin deklarerade antirasistiska, promuslimska och fredsbevarande inställning.

Alla vet att Köpenhamnsmötet blev ett gott exempel på skillnaden mellan vad politiker och klimatbyråkrater lovar och vad de gör. Vackert snack före och näst till inga åtgärder efteråt. Samma attityd har uppehållits på de följande klimatmötena Cancun 2010, Durban 2011 och Doha 2012.  Tjugo- till trettiotusen högt avlönade byråkrater som träffas och pratar strunt i fjorton dagar. Få tvivlar på att samma inställning även ska prägla klimatmötet i Warszawa 2013, särskilt som Polen är ett land som bromsat och obstruerat EU:s ”klimatåtgärder” från början.

Litet fattigt barn.

Klimatrörelsen har förlorat ungdomarna. De är nu mer berörda av ungdomsarbetslösheten (23,3 procent i Sverige, 54,7 i Spanien och 46,6 i Grekland), barnfattigdomen (220 000 fattiga barn i Sverige) och problemen i skolan. Vuxna svenskar har varselvågen (62 000 i Sverige), dyra bostäder (om de alls finns), risken för bostadsbubbla och en egen arbetslöshet runt 8 procent att tänka på. Bekymra sig för världens klimat är en lyxkonsumtion för välbeställda.

Några samveten kanske lugnas av det faktum att Sverige är bäst i Norden och trea i EU då det gäller klimatutsläppen (=släpper ut minst). Det vet förstås klimatpolitikerna men de låtsas inte om det. Inte heller att världens medeltemperatur legat still under 2000-talet trots de största koldioxidutsläppen i historien (temperatur 14,5 ^oC, koldioxidutsläpp 353 gigaton).

Världens koldioxidutsläpp 2001-2011. Trots högre utsläpp än någonsin har den globala medeltemperaturen inte stigit.

Andra problem

Vi lever i den pågående fortsättningen på världens ekonomiska kris, den som började 15 september 2008 med Lehmankraschen. Nu gissar man att den räcker till 2015-2018. Och den kommer även att drabba exportlandet Sverige som får sälja mindre. Återhämtningen blir sen och klen, arbetsmarknaden svag och mager varnade finansminister Anders Borg då han sänkte Sveriges tillväxtprognos för 2013 från 2,7 till 1,1 procent.

Hur det ska gå med euron är fortfarande en öppen fråga. Förbundskansler Angela Merkel varnade för tuffare tider i sitt nyårstal inför 2013 och gick därmed på tvärs mot sin finansminister Wolfgang Schäuble. Tills vidare vill i alla fall statsminister Fredrik Reinfeldt inte att Sverige går med.

En trillion dollars i staplade 100-dollarsedlar. 14,3 trillion sekunder är 451 108 år, nästan en halv miljon år vilket är dubbelt så länge som Homo sapiens anses ha funnits.

USA har sina egna problem. Till nyåret lyckades president Obama kapitulera sig fram till en ”uppgörelse” med republikanerna som sköt upp frågan om budgetstupet. I två månader. Då ska även budgettaket lyftas (från 14,3 trillion dollars) till okända höjder som i första hand låter USA fortsätta sina krig och ockupationer. Kanske blir det några slantar över till landets arbetslösa (7,8 procent) och fattiga (46 miljoner, därav 16,1 miljoner barn). Att det blir pengar till de redan rika säger sig självt. 

(Parentes: Ingen centralbank trycker pengar längre, de görs i bankers och finansinstituts datorer och består av ettor och nollor i dataservrar. ”Sedelpressarna går” är ett föråldrat uttryck.)

Hej då

Det är inte så att dumheterna tagit slut i Sverige eller i världen. Den senaste uppvisningen av Centerpartiets snillen visar det. Vad sägs om fri invandring, månggifte, sänkta löner, platt skatt (på ca 35 procent, plus momsen förstås på 25 procent) i Sverige?  Kanske samma befolkningstäthet som i Nederländerna (395 per kvadratkilometer, jämfört med Sveriges nuvarande 21)? Men det är inte roligt att skriva om sådana stolligheter. Jag, åtminstone, tappar lusten vilket framgår av den låga frekvensens bloggposter senaste tiden.

Stadsmiljöborgarrådet (C) Per Ankersjö, Stockholm. Ett av Centerpartiets ledande snillen.

För att på ett meningsfullt sätt blogga om världens verkliga problem i dag bör man vara en kombination av finansman, socionom, militäranalytiker och energispecialist.

Men en sådan renässansmänniska är jag alltså inte. Därför tar jag händerna från Andas lugnts tangentbord (efter 209 bloggposter). Det har varit intressant och nöjsamt men nu är det dags att gå till andra betesmarker.

Ha det gott allesammans.

Hej då!

/Max