Vinden vänder

Har du nånsin lagt märke till att strax efter att du funderat ut något speciellt så följer alla andra efter? Ta namn exempelvis. Du och din partner vill ha ett vackert namn till er nyfödda dotter, personligt, tidlöst och feminint, ändå exotiskt. Och ni hittar exakt det rätta mjukt kvinnliga namnet.

Bara för att efter en tid märka att var och varannan flickunge fått samma namn. Det kommer att finnas fem stycken i varje klass när hon börjar skolan. Ni var del av en osynlig våg som gick genom nationen.

När jag började den här bloggen för tre månader sedan hade jag nått en intellektuell tipping point. Det var helt enkelt för mycket struntprat och vansinniga extrapoleringar inom klimatfältet. Stolliga men säkert djupt kända uttalanden typ ”vår generations ödesfråga” och ”den största utmaningen för världens folk”. Kommunalpolitiker planerade på allvar för den förestående dränkningen av Göteborg och Karlstad, skolor startade krisgrupper för att hjälpa barn hantera klimatskräcken.

Några av mina funderingar finns i spalten Om mig.

Och nu märker jag att många människor gjort precis som jag. Börjat kritisera klimathysterin, alltså. I går forskarpetitionen till president Obama: ”With all due respect Mr President, that is not true”. I dag statistik om den förändrade opinionen i media. Steven Goddard (en gåtfull man som inte låter sig hittas) har sökt med ”global warming” på Google och noterar detta:

"För ett år sedan var förhållandet alarmistiska/skeptiska artiklar nära 100/1. För sex månader sedan var förhållandet 90/10. För två månader sedan 80/20 och idag nådde det 50/50 för första gången – inkluderande den ledande skeptikerartikeln ”A Cooling Trend Toward Global Warming”. En sak som har ändrats är tillväxten av bloggar skrivna av informerade medborgare, kompletterad med nergången för tidningsföretag som gör pengar på att hålla folk ständigt skrämda för det ena eller det andra. […] Demokrati i sin renaste form – hopp och förändring vi alla kan tro på.”

För min del är jag både glad och ledsen. Glad för att läget börjar svänga mot förnuft och tankefrihet – ledsen för att det nu känns urvattnat att fortsätta den här bloggen. Slå in öppna dörrar verkar inte meningsfullt – vara med och pipa i en allt större kör av samstämmiga bloggare inte heller.

Rätt som det är tar DN Debatt in en skeptisk klimatartikel.

Det känns som att kampen är så gott som över. Motståndsrörelsen kan lägga ner vapnen.

Lediga! Höger och vänster om marsch!