2012-06-12

Familjens sista bil?

Fru Bertha Benz som gjorde världens första bilresa 1888

Slutet nalkas

Två grupper alarmister förkunnar bilens och bilsamhällets snara undergång:

(1) Koldioxid-alarmisterna som menar att människans koldioxidutsläpp måste skäras ner för att jordens klimat ska räddas, hälften bör vara borta år 2020; och
(2) PeakOil-alarmisterna som har räknat ut att oljehandeln kommer att upphöra långt innan oljan tar slut i marken, ganska säkert till år 2030.


Volvo Amason från sent 1950-tal (tvåtonslacken försvann 1961). Modellnamnet Amason användes inte utomlands pga varumärkestvist. Stavningen blev så småningom Amazon med 'z'.  Reklambild för Volvo tagen utanför Foresta hotell, foto Pål-Nils Nilsson.

Till 2020 är det åtta år, till 2030 arton år. Fyrtio procent av bilarna i Sverige är äldre än tio år och livslängden ökar genom bättre kvalitet och rostskydd. Det borde vara dags för människor sluta köpa bilar om det bara är åtta/arton år kvar till slutet. Likaså borde staten sluta investera i stora vägbyggen (typ Förbifart Stockholm och Nya Slussen). Att en bilfabrik som Saab läggs ner borde ses som positivt. Om kineserna vill flytta Volvo till Kina borde det också vara en god sak.

Syns några tecken till det?

Kära gamla bil

Bilen är praktiskt och känslomässigt viktig för medborgarna. För många människor blir bilarna milstolpar i livet, precis som bostaden och partnern, och så småningom barnen. Bilen för första campingsommaren på Öland eller festivalen i Roskilde glömmer man inte; ej heller den där tvillingarna kräktes på faster Marta under resan till Toras bröllop. Eller den gamla Volvon som alltid startade hur förb-t kallt det än var.


Din sista varianten av klassikern framför alla andra, Volkswagen Bubblan (Beetle) som tillverkades i 21 miljoner exemplar 1947-2003

Vi är inte så många generationer som upplevt det. Hittills fem-sex: en 30-årings mor kan vara född 1952 och mormor 1922. Åren 1908-1927 spreds T-Forden över världen. Ska det bli två generationer till? Inte om CO2-alarmisterna får råda. Eller om PeakOil-alarmisterna får rätt.


Ford modell T år 1915

Den stora utmaningen

”Den kanske största utmaning som vi står inför, det är klimatfrågan. Det är det faktum, att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål."

Så klart och koncist sammanfattade Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt läget i Riksdagens partiledardebatt 18 januari 2012. Vad vill då hans parti Vänsterpartiet göra åt saken? Jo:

”Sveriges utsläpp av växthusgaser ska reduceras med 45 procent till 2020 och 90 procent till 2050 i förhållande till 1990. Målet ska uppnås genom utsläppsminskningar inom Sverige.”


 

Den största källan till växthusgasutsläpp är transportsektorn. Vägtrafiken som släpper ut 29 procent av Sveriges växthusgaser är skenbart den lättaste att skära ner. Man ersätter bara petroleumbaserad bensin och diesel med förnybar etanol och biodiesel framställd genom odling av vete och raps. 


Att koldioxidutsläppet i verkligheten inte minskar då är ett teoretisk problem. Det verkliga problemet är att nödvändiga mängder förnybara drivmedel inte kan produceras. Låt mig göra kalkylen en gång till:

Oljeprodukter Sverige.  Den stora puckeln under 1970-talet var villaolja och tjock eldningsolja som prisades ut av den första oljekrisen 1973.  Från omkring 30 miljoner kubikmeter oljeprodukter/år har landets förbrukning sjunkit till 13 miljoner kubikmeter/år, mest bensin, diesel och flygbränsle. Någon ersättning för dessa i stor skala  finns i praktiken inte.

I Sverige såldes 2010 4,6 miljoner kubikmeter bensin. Med svensk veteodling kan man producera 2,3 kubikmeter etanol per hektar spannmålsmark. Det skulle alltså behövas 2 miljoner hektar spannmålsmark för att ersätta bensinen liter för liter. Men Sverige har bara 1,2 miljoner hektar. Inte ens vid total monokultur av etanolvete skulle landet komma i närheten av behövlig volym.

Åtgärden är totalt ogenomförbar. Självklart är mat nödvändigare än fordonsbränsle. Då spelar det ingen roll att det skulle behövas 30 procent mer etanol vid oförändrad körsträcka på grund av etanolens lägre innehåll av energi.

Bakom allt prat om förnybart bilbränsle ligger underförstått en minskning av bilparken med åtminstone 90 procent. Men ingen politiker som vill bli omvald säger det öppet.

Macken är tom


PeakOil-alarmisterna har ett tyngre, mer odiskutabelt skäl bakom sina kalkyler. Oljan är en begränsad resurs och man finner inte nya oljekällor i takt med hur de gamla sinar. Hubbertkurvan indikerar att den utvinningsbara oljan är slut om 50-100 år. Långt innan dess räknar (somliga) ekonomer och oljestrateger med att den internationella oljehandeln i praktiken ska upphöra. Sannolikt omkring år 2030.


Hubbertkurva applcerad på USA:s råoljeutvinning

Det som skapar tvivel i en vanlig medborgare är att inga tunga instanser i samhället tycks tro på prognosen. Infrastrukturen för biltrafiken byggs ut och förbättras, samhällenas försörjning med mat och varor görs alltmer beroende av dagliga lastbilstransporter, familjernas behov av bilar för livet med jobbpendlingar och barnhämtning/lämning blir alltmer akut.

PeakOil-alarmisterna får ingen respons, stater, banker, storföretag kör på som om oljan skulle räcka länge än.

Köra som vanligt

Vad kan en vanlig medborgare göra annat än följa strömmen? Inte många är känslomässigt redo att bosätta sig i ett torp på landet och hugga sin egen ved, odla sin egen potatis och driva sitt eget vindkraftverk.

De flesta sitter redan i fällan. Sköter ett hus åt banken på livstidskontrakt (rätt okej nu när sommaren kommer och grillarna tas fram i kvarteren), har en liten och en stor bil, internetbank, autogiro, plastkort … Ingen kan tro att internet ska kollapsa rakt av, alla datorer frysa (millenniebuggen ha!) och mobilnät och GPS dö. Allt går faktiskt rätt bra. Hittills, som han sa som föll från skyskrapan och var halvvägs.

Och det är verkligen dags att byta in den lilla bilen. Billigare än att reparera.

Kanske kommer elbilen till nästa generation. Eller nästnästa. Kan bli kul att se barnbarnen i den.





12 kommentarer:

  1. Skulle uppskatta om riksdagen:s medlemmar läste och funderade lite längre än vad näsan räcker!

    Pär

    SvaraRadera
  2. Pär:

    En from tanke. För min del fruktar jag att många redan är medvetna om sådana fakta jag skriver om men trippar i fårskocken av taktiska och ekonomiska skäl. Inte kacka i eget bo - då försvinner alla perks och goda påhugg som riksdagsledamot. De må kallas ett transportkompani med de är ett mycket välbetalt kompani som skriver sina villkor själva.

    Tror du att en slipad man som Jonas Sjökvist inte kan kalkylerna för förnybara bilbränslen? Efter ett yrkesliv bland manipulerande EU-parlamentariker, FN-politiker och riksdagsledamöter. Nejdu, den mannen är inte så dum som han låter.

    Tror

    /Max

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med dig Dr.Max.
      Hela AGW-tramset är ett rent bedrägeri för egen vinnings skull. Själva glassar de runt på världens lyxhotell på vår bekostnad och slösar energi så det ryker ur öronen, medan vi snart får dammsuga med sugrör.
      Skall bli kul att se hur länge SD kan klamra sig fast i riksdagen och snacka klimatsanningar. :D
      Bim

      Radera
  3. Dr. Max
    När jag jämför dina texter med vad som förs fram i MSM från politiker och miljöorganisationer blir jag konfunderad.

    Önskan om att minska CO2-utsläpp gäller inte bara Sverige direkt. Vi ska också avstå från att importera varor som leder till CO2-utsläpp i leverantörslandet eller under transporten.

    För mig innebär det isolationism, men samtidigt sägs att vi ska gå före och visa resten av världen hur klimathotet ska hanteras.

    Nordkorea är ju redan där, fast med onödigt höga försvarskostnader, men jag ser inte att resten av världens länder kämpar för att nå samma tillstånd.

    Men det är möjligt att äga makten i ett centralstyrt isolerat Sverige är en gemensam dröm för vänstern och miljörörelsen. Den gynnas av att de stora internationella projekten, socialism, FN eller EU inte lyckats särskilt väl den senaste tiden.

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Tycker din blogg är bra, men skulle vilja lyfta fram två saker - ibland är du lite kategorisk.

    1. Att elda biobränsle i en bil släpper ut lika mycket CO2 ur avgaspipan, men det går likafullt att kalla det en utsläppsminskning, eftersom du utnyttjar ett utsläpp som ändå skulle skett (via förmultning av växtdelar) och därigenom avstår från att elda upp uppgrävd olja. Så även om ett uttalande av den typ vänstern använder inte är helt korrekt är det inte heller helt fel. Mer rätt än fel skulle jag kalla det. Man kan lite förenklat säga att de flyttar ett "naturligt" koldioxidutsläpp från multnande växtdelar in i en bil och tillvaratar energin som annars avgått som värme i åkermullen. Givetvis är det inte fullt så enkelt av många skäl men Sjöström har inte helt fel.

    2. Jag kör själv elbil till jobbet just nu (mina barnbarn får inte sitta bakom ratten än!). Den är riktigt riktigt bra faktiskt, dock dyr, ca 600.000 kr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt resonemang förutsätter att biomaterialet plockas upp från skogsavfall eller från rester av matproduktionen.
      Så går det ju inte till. För att "ställa om" fordras en industriell odling av biomassa i så stora kvantiteter att all odlingsbar mark i Sverige gick åt för detta ändamål. Plus en hel del till.
      Ta och läs Dr. Max lite noggrannare och sluta att lyssna på Jonas sjökvist drömmar om en statsministerpost. För att Sjökvist använder utopiska teorier om ditt och datt har inget med klimat och miljö att göra, det är politisk makt det handlar om.
      Bim

      Radera
  5. Anonym!
    Resonemanget känner jag igen från Flower Power.

    "Eftersom tåget ändå ska gå spelar det ingen roll om jag åker med utan att betala!"

    Flumvänstern ärvde tankesättet och har lyckats bära det ända in i riksdagen och tillämpa det både på tåg, energiproduktion och miljövård. Det är inte konstigt att jag blir konfunderad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar S!

      Biomassan ruttnar nog ändå förr eller senare oavsett vad den nu har för politisk åsikt. :)

      Däremot är jag inte övertygad om att det är en nackdel att människan hämtar tillbaka lite kol från underjorden.

      Matjordslagret bör nog bli tjockare och växterna växa lite bättre, vilket den gör med en högre CO2-halt, om jorden skall föda 9 miljarder människor.

      Men principen att man inte höjer kolmängden på jordens yta och dess atmosfär om man förbränner biobränsle är väl ändå korrekt.

      Dock har jag själv fastnat för tanken om hur lång tid det skulle ta innan underjorden, genom erosion och "utspolning" till haven av organiska ämnen, sväljer så mycket kol att jorden steriliseras.

      Vi var ju faktiskt inte så långt ifrån en "Tipping point" där CO2-halten blir så låg att många av jordens växter dör av CO2-brist. Vi var ju betydligt närmre den gränsen än den optimala nivån för t.ex. gran som växer bäst vid 1200 ppm.

      /Skogsmannen

      Radera
  6. Skogsmannen!
    Sten Kaijser och jag har kanske svårt att nå fram på grund av bristande pedagogik. Men jag ger inte upp.

    Om du eldar en pinne blir det CO2 i atmosfären.
    Om du eldar två pinnar blir det dubbelt så mycket.

    OK, det tas upp så småningom. Men om den momentana CO2 halten i atmosfären spelar roll har det ingen betydelse om du eldar pinnar eller fossilt bränsle.

    Det är Keeling som visat att den CO2 du släpper ut mycket snabbt fördelar sig jämt runt jorden och kan mätas på Mauno Loha.

    På lång sikt, dvs hundratals år når vi jämvikt med biobränsle, men varje ny eld ökar mängden CO2 i omlopp och därmed också CO2-halten i atmosfären.

    Det som går upp i rök kommer också ned med fotosyntesen, men däremellan svävar det i atmosfären!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är väl att oavsett om man eldar upp ingen, en eller två pinnar så har detta ingen större betydelse i slutänden.

      Finns där två pinnar (vi antar att dessa har ramlar ner från trädet och är döda, annars sker samma sak senare)kommer dessa att brytas ner varvid CO2 skapas i nedbrytningsprocessen.

      Om dessa bryts ner genom att eldas upp i en motor eller brytas ner av svampar och bakterier är av underordnad betydelse, det bildas i slutänden lika mycket CO2 ändå av en given mängd biologiskt material (vissa biologiska material bildas dock till matjord under en övergångstid innan dessa av erosion återförs till underjorden via havet, jo det tar lång tid).

      Tillför man nytt kol till jordytan från underjorden (eller från en annan planet) ökar halten kol på jordytan.

      Det är min poäng!

      Vänligen, missförstå mig inte. Jag är definitivt inte någon anhängare av AGW-teorin, tvärt om, jag ser faktiskt inga väsentliga problem med en begränsad höjning som en ökad CO2-halt från mitt grodperspektiv.

      Men jag blir faktiskt riktigt bekymmrad om "skeptikerns" argument inte håller. Det slår faktiskt bara tillbaka och stärker bara AGW-folket.

      Bättre argument måste väl ändå finnas? Det är i alla fall jag övertygad om.

      mvh
      Skogsmannen

      Eller är det någon mekanism som jag inte observerat, jag är i så fall mycket tacksam för en förklaring som visar på detta.

      Radera
  7. Du och jag är överens om att det i slutänden inte spelar någon roll om vi eldar en eller två pinnar.

    Men de som säger att CO2 utsläpp är ett hot mot det goda klimatet påstår att vi genom att elda för mycket fossil energi kommer att nå en kritisk gräns där CO2-halten via återkopplingar får klimatet att skena.

    Jag menar att om de har rätt spelar det ingen roll om vi eldar fossila bränslen eller biobränsle, för i det korta perspektivet kommer CO2-halten att nå samma nivåer.

    En pinne på marken ruttnar på 5 år och ett levande träd står i 50 - 300 år om vi inte eldar upp dem.

    SvaraRadera
  8. Det finns nästan 3 mij ha åkermark i Sverige.

    SvaraRadera