Andas lugnt

Koldioxidutsläpp: Sverige bäst i Norden, trea i EU

2012-01-27T15:54:00.004+01:00

Bäst

Bäst i det här fallet betyder: släpper ut minst.

Omdömet baseras på varje lands koldioxidutsläpp per invånare. En självklar beräkningsgrund i värderingsfrågor. Det säger sig självt att ett land med 100 miljoner invånare totalt måste släppa ut mer än ett med 10 miljoner (andra förhållanden jämförbara). Eftersom industrin globalt till 81 procent får sin energi från förbränning av kol-olja-gas är koldioxidutsläppet nära förbundet med landets industrialiseringsgrad och befolkningens levnadsstandard.

Jämför Tyskland med 82 miljoner invånare och koldioxidutsläpp 9,1 ton/invånare/år med Etiopien, också 82 miljoner invånare men med koldioxidutsläpp så extremt lågt som 0,1 ton/invånare/år.

Ruhrområdet, under många år Tysklands industriella hjärta pga koltillgångarna. Numera mest ett industrimuseum.

Sveriges läge

I denna post jämför jag Sveriges koldioxidutsläpp per invånare/år med de andra EU-ländernas. Dessutom med de andra nordiska ländernas. Det som triggat jämförelsen är partiledardebatten i Sveriges riksdag 18 januari 2012, och särskilt vänsterledaren Jonas Sjöstedts anförande där han gjorde klimatfrågan till bas i sitt program för Sverige: bättre järnväg, renovering av miljonprogrammets bostadsområden, annan jordbrukspolitik, åtgärder som också skulle minska ”massarbetslösheten” genom att ge jobb.

Sjöstedt går vidare och säger: "Vi måste väga in hänsynen till klimatet i vartenda beslut vi tar i statsbudgeten." Det är ett påstående med ytterst liten substans. Politiker framställer ofta läget som att Sverige har ett särskilt ansvar och är internationellt tongivande. I själva verket utgör svenskarna bara 1,3 promille av jordens befolkning och svarar för så lite som 1,7 promille av det globala koldioxidutsläppet. Hur drastiska nedskärningar svenska klimatpolitiker än gör blir det bara bråkdelar av promille av världens.

Bastuträsk järnvägsstation ca 1930 då järnvägar betydde något. De behöver rustas upp och avprivatiseras men inte på grund av klimatskäl.

Personligen tycker jag det är synd att en så övertygande och synbarligen klok man som Jonas Sjöstedt bygger sin argumentation på ett så klent underlag som klimatfrågan. Sverige behöver en oppositionsledare av format när nu socialdemokraterna gräver sin egen grav. (En partiledare som inte får framträda i Riksdagen har små chanser, han må vara hur präktig som helst.)

EU-ländernas CO₂-utsläpp ton/invånare/år

Medianvärdet i EU ligger så högt som 8,4 ton/invånare/år. Sverige med 5,3 ton förtjänar credd men får den aldrig.

Vinnarlandet Rumänien (22 milj. invånare) är ett av världens äldsta oljeländer. I Ploesti (Ploiești) byggdes världens första raffinaderi 1856-1857. Under andra världskriget svarade staden för mycket av Tysklands olja varför den bombades svårt av de allierade. Rumänien hörde till Sovjetblocket fram till den blodiga revolutionen 1989 (och arkebuseringen av Elena och Nicolae Ceaușescu som många fann upprörande). Sedan 2007 är landet medlem av EU men inte euroblocket. Rumänien lider fortfarande av sviterna från kommunismen och är dessutom hårt drabbat av den pågående EU-krisen. Det låga koldioxidutsläppet har samband med fattigdomen.

B-24 bombplan över Ploesti i Operation Tidal Wave 1943.

Litauen (3,3 milj. invånare) var ockuperat av Sovjet 1944-1990 och är industriellt gammaldags. Under 2008 fungerade ännu kärnkraftverket Ignalina men det stängdes 31 december 2009 som villkor för EU-medlemskap. Koldioxidutsläppet kan antas ha ökat sedan dess.

Sveriges tredjeplats är hedrande eftersom landet har en i stort sett intakt industri. En viktig orsak är kärnkraften som ger omkring hälften av elströmmen. Den andra hälften är vattenkraft. Den statsstyrda vindkraftutbyggnaden har hittills bara gett 2-3 procent av elen. Vore Rumäniens och Litauens industrier friskare (= släppte ut mer koldioxid) skulle Sverige möjligen ha förstaplatsen.

De nordiska ländernas CO₂-utsläpp ton/invånare/år

I Norden är Sverige klart ledande. Nästan två ton mindre per invånare än tvåan Island och tre ton mindre än det hajpade vindkraftslandet Danmark. Svagheterna med den danska elproduktionen är orsak till det extra höga elpriset i södra Sverige. Det visar ihåligheten i vindkraftsförkunnelsen.

Norge med större vattenkraftsresurser än Sverige släpper ändå ut dubbelt så mycket koldioxid per invånare/år. Skälet är att Norge sagt absolut nej till egen kärnkraft. Det kommer möjligen att ändras; i trängda lägen är man beroende av den svenska kärnkraften.

Det finns ingen anledning för svenska politiker att sucka över Sveriges koldioxidutsläpp. Tar man hänsyn till de långa avstånden som legitimerar ett allmänt behov av bilresor, samt landets läge på gränsen till det obeboeliga Arktis som gör import av mat nödvändig är utsläppen berömvärt låga. Vid en jämförelse med världen i övrigt kommer Sverige ut bland de främsta.

Det är tid för Sveriges politiker att erkänna faktum och sluta gnälla över koldioxidutsläppen av partipolitiska skäl. Se landet och svenska folket som vinnare i klimatkampen.

(Bilden nertill: Den legendariske svenske löparen Gunder Hägg (1918-2004) leder på 4x1500 meter i Västerås 1942.)

Rädda klimatet?

2012-01-25T16:45:00.003+01:00

Kan det räddas?

Två relevanta frågor:

(1) Går det att rädda klimatet? och
(2) Kan åtgärder i Sverige märkbart hjälpa till?

Frågorna aktualiserade av partiledardebatten i Sveriges riksdag 18 januari 2012 och i synnerhet av Jonas Sjöstedts tal där han gjorde klimatet till en central fråga för Vänsterpartiet. (En tredje mer fundamental fråga får vänta: (3) Behöver klimatet räddas?)

Bakgrund

Majoriteten av svenska riksdagspartier, sex partier av åtta, 310 riksdagsledamöter av 349, tror på AGW-teorin från IPCC: människans utsläpp av koldioxid till atmosfären vållar katastrofal uppvärmning av klimatet som orsakar smältning av de stora inlandsisarna vilket leder till stigande världshav.

Enda sättet att rädda klimatet är att minska utsläppet av koldioxid till atmosfären. Det kräver en radikal minskning av förbränningen av de fossila bränslena kol-olja-naturgas. Dessa svarar för 81% av världens energi. Något konkurrenskraftigt alternativ att i stor skala producera energi finns inte. Försöken att via FN och en rad klimatkonferenser förhandla fram minskad användning av fossila bränslen har varit resultatlösa. Den första konferensen hölls 1979 när det globala koldioxidutsläppet var 20 gigaton. Vid senaste konferensen 2011 var det 32 gigaton och stigande.

De tekniskt utvecklade länderna har byggt in sig i kol-olje-gaseldade industrier, transporter och jordbruk sedan 1800-talets början. Systemen är högt utvecklade och infrastrukturen den mest omfattande människor någonsin skapat. Grund för tekniken är eldning av kol-olja-naturgas, vare sig det gäller ett värmekraftverk, en bilmotor eller en jetmotor. Från den grunden kan man avlägsna sig så långt man vill – en MacBook, en iPhone, kommunikationssatelliter, datortomografi, Hubbleteleskopet – fossilbränsledriven teknologi är basen.

Enligt AGW-teorin måste den teknologin stoppas för att rädda klimatet. Istället för nuvarande ca 5 ton koldioxidutsläpp/världsinvånare/år sägs planeten bara tåla 1 ton.

Många ”gröna” vill dessutom ha en energiproduktion utan kärnkraft. Det är ingen klimatåtgärd utan ett subjektivt ideal. Koldioxidutsläppet minskar inte genom att en kärnreaktor på 500 MW som producerar ≈ 3 GWh/år ersätts av femhundra vindsnurror à 3 MW med samma årsproduktion. Det ger ingen AGW-relaterad klimateffekt.

Små möjligheter i Sverige

Sverige med 9,4 miljoner invånare är speciellt dåligt lämpat för koldioxidnedskärning. Av landets energianvändning (412 TWh) produceras bara 30 % med fossila bränslen, främst bensin/diesel/tjockolja för transporter. Totalutsläppet är inte mer än 50 megaton/år, 5,3 ton/person.

Som jämförelse producerar Tjeckien med 10,5 miljoner invånare 80 % av sin energi med fossila bränslen, mest kol/brunkol/olja. Totalutsläpp 117 megaton/år, 11,3 ton/person. Även EU som helhet producerar 80 % av energin med fossila bränslen. Ett undantag är Frankrike vars energiproduktion bygger på 40 % kärnkraft, 52 % olja-gas-kol och 8 % förnybart (energi inte el, Eurostat 2009) vilket ger nästan lika låga utsläpp per invånare/år som Sverige, 6,1 ton.

(Högst i världen per invånare/år är Qatar med 53,5 ton, lägst bland fungerande icke krigförande länder kanske Filippinerna med 0,8 ton. Det ”gröna” Tysklands värde är 10,1 ton, oljelandet Norges 10,5 ton, vindkraft-Danmarks 8,4 ton. Sverige glänser i sällskapet med sina 5,3 ton men aldrig hörs ett positivt ord om det i klimatdebatten.)

Biobränslen till bilarna: Att ersätta bensin/diesel för Sveriges bilpark med inhemska biobränslen (etanol/biodiesel) är omöjligt. Det skulle kräva tre gånger större åkerareal än landet har. Situationen är ändå värre för EU som helhet: åkerarealen skulle behöva vara fyra gånger större än den befintliga. Utvecklingen av etanolbilar är en återvändsgränd. Hälften av dem körs redan på bensin.

Liten effekt: Koldioxidutsläppet från Sveriges 4,4 miljoner personbilar är 10 megaton/år. Inte ens ett totalförbud för personbilar skulle ge större besparing än från 50 till 40 megaton/år. Det är bråkdelar av promille i den globala budgeten på 30 000 megaton.

Lastbilar gör många jobb som inte järnvägen kan

Ännu mindre effekt: Jonas Sjöstedts önskan i partiledardebatten att få över godstransporterna på välfungerande järnväg är helt meningslös ur klimatsynpunkt. Sverige har ca 80 000 tunga lastbilar som framför allt transporterar schaktmassor (!) styckegods, timmer och livsmedel. År 2010 var koldioxidutsläppet från dem 4 megaton. Klimateffekten av de 1,8 megaton koldioxid som blir kvar i atmosfären är för liten för att kunna beräknas. I atmosfärens stora förråd på 3 000 gigaton, 3 000 000 megaton, kan det lilla tillskottet inte ens spåras.

Ena handen tar, andra ger

På hemmaplan är attityden extremt snål. "Vi måste väga in hänsynen till klimatet i vartenda beslut vi tar i statsbudgeten." Utanför Sveriges gränser är den generös.

Sydafrikansk kolkraft: I mars 2010 beslöt svenska regeringen att stödja det sydafrikanska ESCOM:s ansökan hos Världsbanken om förmånliga lån på 21 miljarder kronor till kolkraftverket Medupi. Världens fjärde största kolkraftverk med en installerad kapacitet på 4 800 MW som ska bränna 17 miljoner ton (megaton) lågvärdigt kol per år och släppa ut 30 megaton koldioxid. Strax intill ligger Matimba kolkraftverk med kapacitet 3 990 MW, produktion 24 TWh/år och koldioxidutsläpp 26 megaton/år. Medupi och Matimba ligger på den enormt rika Waterbergförekomsten och transporterar kolet på band från dagbrott till ånggeneratorerna. Tillsammans släpper Medupi/Matimba ut 30 + 26 = 56 megaton koldioxid per år. Mer än Sveriges totala utsläpp.

Faktaruta Waterbergformationen:
Avlagringarna är från karbon-trias och beräknas innehålla 50 miljarder ton kol. Om fyra kraftverk större än Medupi bröt 4 x 25 Mt = 100 Mt kol/år skulle Waterberg räcka i 500 år. Nuvarande ägaren Exxaro planerar för 200 år.

Det betyder inget var på jorden ett koldioxidutsläpp görs: Sydafrika, Kina, eller Sverige. Ungefär 45 % av utsläppet blir kvar i atmosfärens förråd på ca 3 000 gigaton medan 55 % tas om hand av naturens processer.

Andra odlar vår mat: Att vi köper ca 40 % av vår mat i andra länder kan ses som export av koldioxidutsläpp. Varje kcal mat på våra bord har energi från tio kcal fossila bränslen bakom sig (en tredjedel till HaberBosch-kvävet, en tredjedel till jordbrukens maskiner och resten till pesticider, lagring, torkning och transporter).

Elva megaton dolda koldioxidutsläpp: Förenklat 3 liter bensin/diesel bakom varje dagsbehov på 3 000 kcal. Överslagskalkyl: 146 dygn x 9,4 miljoner invånare x 3 liter = 4,1 miljarder liter bensin/diesel. Mer än vad Sveriges personbilar förbrukar på ett år (3,7 miljarder liter). Översatt i koldioxidutsläpp 11 megaton.

Klimaträddarna har ingen verklighetskontakt

Klimatpredikanterna sätter aldrig in sina argument i verkliga sammanhang. Vid partiledardebatten 18 januari klagade Gustav Fridolin, MP, i replik till Annie Lööf, C: ”Förra året tvingades Annie Lööfs regering anmäla till FN att de svenska utsläppen har ökat med över tio procent. Resultatet av ett årtiondes ansträngningar, av att människor har tagit tåget och cykeln, av att man har jobbat på distans sista dagen i veckan, av att man har valt den där lite bättre varan, ja, det var omintetgjort på ett år. ”

Visst låter det rart. Men Fridolins analys är fel. Att Sveriges koldioxidutsläpp ökade 2010 hade inte med människors cyklande att göra. Orsaken var en återhämtning av ekonomin efter finanskraschen 2008/2009. Folk vågade köpa igen, företagen började tillverka och varorna distribuerades. Då steg koldioxidutsläppet.

Se på utsläppet efter depressionen 1929. Det gick ner 26 % på tre år med hunger- och arbetslöshetsåret 1932 som bottenår. Mellan 1933 och 1934 steg det ganska precis tio procent och det var tecken på att depressionen var över.

Världen drivs till 80 procent av fossila bränslen. När aktiviteten går ner minskar koldioxidutsläppet, när den går upp ökar det. Säkert vet Gustav Fridolin det. Varför då larva sig med cyklar, tåg och strävsamma människor? Usel retorik, sämre än Juholts.

Klimatpsykosen tonar bort

Tecknen på att klimatpanikens krön, peak climate, ligger bakom blir allt fler. I USA:s presidentvalskampanj nämns knappast klimatet. Inte i Vladimir Putins återvalskampanj heller. Amerikanska folket sätter klimatbekymren sist bland 22 viktiga frågor. Planerna på USA:s första offshore vindkraftpark skrinläggs i brist på statligt stöd. Man bygger ut kolbrytningen för export till Kina. Elbilarna säljer dåligt. Grönt har blivit en tyngd kring Obamas hals.

Storbritannien manövrerar sig bort från det man ser som förhastade löften till EU om utbyggnad av ”förnybar energiproduktion” = vindkraft. Istället planerar man för utvinning av skiffergas. Barclays Bank stänger sin desk för carbon trading i USA.

Alberta oljesandbrytning

Kanada lämnar Kyotoprotokollet och sparar 14 miljarder kanadensiska dollar (13,8 miljarder kr) i avgifter. Det är bara halva historien. Kanada vill exploatera sina förekomster av oljesand, ”den smutsigaste oljeutvinningen av alla” enligt Greenpeace, och det väcker ingen märkbar klimatopposition i landet. Pengarna övertygar.

Australien investerar i en ny exporthamn för LNG (Liquid Natural Gas, flytande naturgas). Landet siktar på att bli större exportör än Qatar som nu är världsledande. Japan och Kina väntas bli de stora köparna. Australien ökar också sin produktion av svartkol som beräknas räcka i hundra år, och brunkol som beräknas räcka 400 år.

Den vetenskapliga tidskriften Nature klagar i en ledare 4 januari 2012 över att 2011 var ett dåligt år för klimatfrågorna och att allmänheten inte längre tror på farorna. Klimatforskarna uppmanas till extra flit i arbetet att sprida tron på a disastrous but entirely possible future (en katastrofal men fullt möjligt framtida) 4-graders temperaturhöjning detta sekel. Det råder panik i lägret.

Under tiden tjurar världens klimat. I femton år har det vägrat bli varmare. Det är ett argument starkare än alla klimatskeptiska bloggare.

The Planet is fine. The people are fucked.

Klimatinsatser: tåget har gått

2012-01-21T15:22:00.005+01:00

Klimatkommandot

Den senaste partiledardebatten 18 januari 2012 visade hur rörande överens riksdagspartierna är i klimatfrågan. De två stora, Socialdemokraterna (112 mandat) och Moderaterna (107 mandat), säger i sina program ”Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som världen står inför” respektive ”Klimatet är vår tids kanske största miljöutmaning.” Upptäck skillnaden den som kan.

Av de sex små har fyra (MP-FP-C-V = 91 mandat) klimatkamp på programmet, endast SD (20 mandat) och KD (19 mandat) lämnar den rutan tom. Väljare som vill klimatrösta kan kasta pil på ett cirkeldiagram över partierna och ha 89 procents chans att träffa ett klimatparti. Klimatfrågans selektiva effekt är högst 11 procent.

Därför var det överraskande att Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt gick ut så hårt med klimatfrågan. Vad trodde han sig vinna med det? Slå Miljöpartiet och Centerpartiet i deras egna profilfrågor? Eller finns det speciella exkommunistiska-socialistiska metoder för klimaträddning som inte urvattnade mittenpartier behärskar?

Inför denna bloggpost såg jag debatten på nytt i SVT och måste erkänna att Jonas Sjöstedt är mycket övertygande i talarstolen. Han körde över ny-thatcheristen Annie Lööfs propaganda för bemanningsföretag så hon stod, om inte med byxorna nere, så utan argument. Om Sjöstedt ledde Socialdemokraterna skulle landet ha en starkare opposition.

Det ska medges att han presenterade klimatfrågan bättre än någon av lättviktarna i Miljöpartiet och Centern:

”Den kanske största utmaning som vi står inför, det är klimatfrågan. Det är det faktum, att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål. Det fanns en tid då den svenska regeringen pratade om det här. Då ministrarna stod på rad och pratade klimatfrågor. […] Men när klimatförhandlingarna misslyckas, då tar man inte det här på allvar. Och Sverige måste byggas om. Vi måste få över godstransporterna på välfungerande järnväg, vi måste bygga om våra bostadsområden, vi måste ha annan jordbrukspolitik i Sverige.”

Skickligt att använda den förfallna och sönderprivatiserade järnvägen och de nedslitna bostadsområdena som klimatargument. Vem ser inte behoven där? Sjöstedt går vidare till den höga arbetslösheten, ”massarbetslösheten”, och menar sig kunna minska den just genom den ombyggnad av landet som klimatfrågan kräver. Full poäng för logisk och sammanhållen argumentation, utmärkt retorik.

Koldioxidutsläppet

Vad Jonas Sjöstedt menar med att vi per person släpper ut åtminstone fem gånger så mycket växthusgaser som den här planeten tål är oklart. Vilka är ”vi” och vad tål planeten? I augusti 2009, då ministrarna stod på rad och pratade klimatfrågor, skrev jag en bloggpost Global utsläppsrättvisa som tog upp frågan.

Utsläppet var då 32 gigaton/år och jordens befolkning 6,8 miljarder. Utsläppet per person 4,7 ton. Nu är vi 7 miljarder så utsläppet har ”sjunkit” till 4,5 ton/person/år globalt. Variationen mellan länder är stor: USA 19 ton, Ryssland 10.9, Tyskland 9,7 och Sverige 5,6 ton/person/år.

Vad tål då planeten? I dag är atmosfärens halt av CO₂ 390 ppm räknat i volym (ppmv) och 591 ppm räknat i vikt/massa (ppm wt). I kilogram 3.16×10¹⁵ kg, ≈ 3 000 gigaton. Före det industriella genombrottet, säg år 1800, var halten 280 ppmv och mängden i atmosfären ≈ 2 200 gigaton.

Mängden i atmosfären har ökat med 800 gigaton medan det antropogena koldioxidutsläppet varit 1 800 gigaton. Cirka 55 procent har försvunnit spårlöst, sannolikt ner i världshavet. Märkligt nog samma andel vare sig utsläppet varit 32 Gt som 2009 eller 10 Gt som 1962.

Vad planeten tål vet ingen. Den politiskt korrekta gränsen är 450 ppmv CO₂ i atmosfären, ≈ 3 400 Gt. När vi släppt ut 620 Gt till är vi där, med 32 Gt/år på 19 år.

Kan vi slå till bromsarna innan vi passerat gränsen? Göra en inbromsning med tjutande däck och 19 år långa bromsspår?

Ingen kan

Med gökklockans envishet har jag tjatat om att ingen kan hejda koldioxiden. Tankegången är enkel: Utsläppet kan bara hejdas om eldningen av kol-olja-gas stoppas; i så fall försvinner 80 procent av världens energiproduktion; världen slocknar, fabriker och kommunikation stannar. Arbetslösheten blir enorm, den sociala oron okontrollerbar, svälten allestädes närvarande. (För varje kcal på våra middagsbord har det gått åt tio kcal fossil energi vid produktionen.)

En meningsfull nedskärning kan inte göras nationellt. Om Sverige kunde stoppa hela sitt utsläpp (≈ 50 Mt/år) skulle effekten vara försumbar för världens utsläpp 32 000 Mt/år. Förenta nationernas klimatmöten COP 15-16-17 har tydligt visat hur omöjligt det är att få till stånd verkliga internationella nedskärningar. EU som är ledande i frågan svarar bara för 11 procent vilket begränsar unionens möjligheter. ”Vad kommer de andra 89% göra?” frågade EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard inför COP17 i Durban.

Svaret blev: Ingenting.

Tidens frågor

Sveriges riksdag är för närvarande fullständigt klimatfrälst. Ingen ledamot vågar argumentera mot tanken att rädda klimatet. Det är en våg som går genom tiden och hade sitt krön sommaren 2009 före klimatmötet i Köpenhamn.

Andra vågor har tidigare gått genom tiden och Riksdagen. I början på 1900-talet kom den socialistiska vågen som slungade Socialdemokratiska partiet upp i regeringsställning så gott som oavbrutet 1920-2006.

Vid sekelskiftet 1900 var nykterhetsrörelsen så stark att den pressade fram rusdrycksomröstningen 1922, Sveriges första folkomröstning. ”Önskar Ni ett rusdrycksförbud?” var frågan som nejsidan vann knappt med 50,8 %. Motboken och en knappologiskt reglerad tilldelning av spritdrycker infördes 1917 och avskaffades 1955.

Länge var också ett religiöst-frikyrkligt engagemang tydligt i Riksdagen. Det var självklart att religiösa helgdagar som juldagen, långfredagen och påskdagen skulle hållas i helgd, affärer, teatrar och biografer vara stängda. Först 1973 blev det tillåtet med bio på långfredagen. Marken bereddes med gudliga filmer som ”Barabbas” och ”Mannen från Nasaret”. Än i dag öppnas Riksmötet med en reverens för kyrkan genom en gudstjänst i Storkyrkan.

Under krigsåren 1939-1945 var nationalismen allenarådande. Medborgarna förväntades hålla sig spänstiga och dugliga för krigstjänst genom jippon som Riksmarschen, skolbarnen plockade potatis, skolorna hade kokslov vintertid för att spara bränsle. Kommunister betraktades som presumtiva landsförrädare och deras tidning Norrskensflamman belades med transportförbud.

Motståndsvågen mot kärnkraft växte fram under 1970-talet, gav Thorbjörn Fälldin, Centerpartiet, statsministerposten 1976-79-81 och ledde fram till kärnkraftsomröstningen 1980 som röstade för nedläggning. År 1982 var den vågens kraft uttömd och Olof Palme blev statsminister. Kärnkraften finns kvar och svarar för ca hälften av Sveriges elproduktion.

Klimatvagnen

Min bedömning är att Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt slöt upp kring klimatvagnen för sent. Vågen har tömt sin kraft, tänkta åtgärder har skrinlagts eller dämpats i byråkratiska mangroveträsk. USA, Kina, Ryssland, Indien, Brasilien, Japan släpper i praktiken ut så mycket koldioxid de vill. Barack Obama har andra preferenser än klimatet, Hu Jintao likaså. Det är inte en slump att engagemanget i Riksdagen har bleknat. Jonas Sjöstedt kan bli en symbol för det föråldrade, liksom Thorbjörn Fälldin.

Tysklands stängning av den nationella kärnkraften ersätts med rysk gas och fransk kärnkraft; orsaken är inte miljöhänsyn utan förbundskansler Angela Merkels trängda politiska läge. Storbritannien manövrerar försiktigt mot ett utnyttjande av nyfunna förekomster av fossil skiffergas. Likaså Polen.

En svala gör ingen sommar, säger ordspråket. Men den är i alla fall tecken på att sommaren är på väg. I klimatfrågan har en rad svalor svischat förbi och signalerat att tron på en klimatkatastrof orsakad av människans koldioxidutsläpp tappat kraften.

Nu hotar andra katastrofer. Sönderfall av EU, ekonomisk kollaps, utmätning av människors bostäder, skuldberg i generationer, generell arbetslöshet för unga, möjligheten att många människor aldrig får ett riktigt jobb.

Vad betyder då klimatet om hundra år? Och framför allt: vad kan vi göra åt det?

Ingenting.

Slagsmål om klimatsmulorna

2012-01-19T16:44:00.002+01:00

Hej-då Juholt

Partiledardebatten onsdag 18 januari 2012 visade vilket säkert grepp Moderaterna med Fredrik Reinfeldt som partiledare har om Sveriges politik. Det egentliga oppositionspartiet, riksdagens största parti (!) Socialdemokraterna med 112 mandat, hade inget att komma med. Aftonbladets osnygga förföljelse av Håkan Juholt har fått mig att tänka, ”Ge karln en chans”, och nu fick han den. Och sumpade den. Tyvärr.

Redan framför det öppna målet ’utförsäljning av skolor och vårdcentraler’ gjorde Juholt bort sig. Med darr på stämman berättade han att ”en vårdcentral i Stockholm såldes för sjuhundratusen men ganska snabbt var det någon som tjänade tjugo miljoner på den…”

Serafens husläkarmottagning, Stockholm

Någon!? En minut vid Google avslöjar att det gällde Serafens husläkarmottagning på Kungsholmen som ”knoppades av” till de egna läkarna – övrig personal fick inte vara med – för futtiga 694 500 kronor. Inte ens ett rättframt nämnande av Serafens husläkarmottagning kunde Juholt förmå sig till.

Och varför bara ett exempel när varje grundkurs i retorik rekommenderar tre? Om jag gitte kunde jag lätt leta fram en rad skandalösa affärer att komplettera med. Nu fick Serafen-exemplet ingen substans.

Sent omsider hänvisade Juholt till webbsidan stockholmsrean.se där alliansregeringens alla skamliga försäljningar skulle redovisas. Tala om att slänga in jästen efter degen. Sidan visar bara försäljningarna i Stockholm. Alliansregeringen styr faktiskt över hela Sverige.

Håkan Juholt fumlade sig genom debatten med nattmössan ner över ögonen. Inget nytt, inget fräckt. Bara svammel och fraser som Den Gröna Kraften. Ett enda rakt besked om hur Sverige ska få ner sin åttaprocentiga arbetslöshet till Norges nivå (fyra procent) hade varit något.

Dags för Juholt att följa Mona Sahlin in i skuggorna.

Klimatvalsen

Att Annie Lööf, Centern, jamsade om klimatet och koldioxiden var väntat, likaså att Gustav Fridolin, Miljöpartiet, gjorde det. ”Klimatutmaningen är vår generations stora uppgift” var budskapet. Någon yrade om att tio års koldioxidnedskärningar gått åt skogen på ett enda år. Allt cyklande till jobbet, all sopsortering under tio år var bortkastad. (Riktig hur den tanken gick ihop var oklart.)

Att Sverige bara ansvarar för ~~160 promille~~ 1,7 promille (tack till kommentatorn Börje S.) av det globala koldioxidutsläppet sa de förstås inte. Inte heller att Sveriges befolkning bara utgör 1,3 promille av jordens befolkning och att landets betydelse i klimatkampen möjligen står i proportion till det.

Men att Vänsterpartiets nyvalde partiledare, Jonas Sjöstedt, skulle dra samma vals var en besvikelse. Jag delar ex-språkröret Birger Schlaugs bild av Sjöstedt som förnuftig, saklig och realistisk. Han har inte skyggat för att nämna saker vid deras rätta namn. Så går han ut och slåss om smulorna av klimatkampen!

”Bekämpa klimatförändringarna hör till Vänsterpartiets viktigaste uppgifter”, sa Sjöstedt och kritiserade skolministern(!) Jan Björklund för regeringens svaga klimatpolitik. Är inte Vänsterpartiet sprunget ur kommunismen – förkroppsligad av Lenin och Stalin under Sovjetexperimentet 1922-1991 – och nu i tvättat och kammat skick försvenskat? Är dess färg inte längre röd? Andra frågor än koldioxidutsläppet borde ligga närmare ett sant vänsterpartis hjärta: klasskampen, arbetarnas rätt till produktionsmedlen, makten över kapitalet.

Det finns inga aktuellare frågor i dag. Vore jag arbetare på Saab eller Volvo röstade jag väl hellre på ett parti som vill ge arbetarna delägarskap i fabriken än ett som vill förbjuda bilar av hänsyn till klimatet.

”Fyra svinefötter”

Kanske alla partier lovar kämpa för klimatet? Kanske är de, för att citera riksdrotsen Per Brahe (1602-1680), i den frågan likadana "alldeles såsom fyra svinefötter"?

Låt se:

Socialdemokraterna? (112 mandat) Visst: ”Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som världen står inför.”

Moderaterna? (107 mandat) Jodå: ”Klimatet är vår tids kanske största miljöutmaning.”

Miljöpartiet De Gröna? (25 mandat) Självklart: ”Klimatförändringarna är vår tids största utmaning.”

Folkpartiet? (24 mandat) Absolut: ”Klimathotet är en av vår tids viktigaste miljöfrågor.”

Centerpartiet? (23 mandat) Naturligtvis: ”Klimathotet är vår tids största utmaning.”

Sverigedemokraterna? (20 mandat) Nej, ingen klimatkamp.

Vänsterpartiet? (19 mandat) Jojomän: “Hotet om klimatförändringarna är en ödesfråga för planeten och kraftfulla åtgärder måste vidtas för att begränsa dem.”

Kristdemokraterna? (19 mandat) Nej, inte de heller. De låter förstås Gud sköta klimatet.

Av de 349 ledamöterna i Sveriges riksdag är 310 försvurna att delta i klimatkampen, endast 39 står vid sidan. Sex av de åtta partierna lovar rädda klimatet.

Ingen profilfråga

Klimatet som profilfråga är tandlöst. Alla pekar åt samma håll, alla ger samma löften. Och – inte minst – alla är lika maktlösa. Inget svenskt parti kan göra något som märks globalt. Även om Sveriges koldioxidutsläpp sänktes till noll skulle effekten försvinna bland decimalerna.

Resultatet för lilla Sverige skulle däremot bli förödande. Ingen cementindustri, ingen metallindustri, ingen vägtrafik, ingen flygtrafik, ingen fartygstrafik … den fullständiga listan är lång. Tillbaks till hästskjutsarna 1801.

Den ”gröna” förnybara energin är långt ifrån koldioxidfri. Varje vindkraftverk består av betong, armeringsjärn, kvalitetsstål, den sällsynta jordartsmetallen neodymium och förstås koppar. Vindkraftverket Matilda bestod av 1 400 ton betong och armeringsjärn samt 200 ton stål när det efter 15 års produktion revs 2008. Icke återvinningsbar propeller i kolfiber. Den som gitter kan räkna ut koldioxidutsläppet per år och producerad kWh. En svensk vindkraftpark på, säg, 2 000 verk (i oktober 2011 fanns 1 884 st) med livslängd trettio år kan varken byggas eller underhållas utan utsläpp av fossil koldioxid.

De politiker som lovar ”ett fossilfritt Sverige” i framtiden är antingen durkdrivna lögnare eller dåligt pålästa.

Fantastisk magisk ny energi. INTE

När det kniper och fakta blir för svåra för ”gröna” visionärer tar de till framtidens gåtfulla energikällor. På något sätt ska sådana utnyttja de 6 kWh solstrålning som når varje kvadratmeter jordyta varje dag. Vid datorn trollar de bort olägenheten att solen inte skiner om natten, drar miljövänliga högspänningsledningar från Sahara och uppfinner rena ekologiska superbatterier som lagrar en halv global dygnsförbrukning elström (≈ 28 TWh, hälften av Sveriges årsproduktion av kärnkraft, 56 TWh).

Alternativt kan de sträcka sig till ett antal tokamaker i väntan på de små hemmakraftverk för kall fusion som väntar om hörnet. För det gör de, det har stått i tidningen.

Låter jag cynisk? Rätt – det är jag. Jag trodde inte att marknaden för blå dunster var så stor att vartenda svenskt politiskt parti av format kände sig tvunget att sprida sådana i en partiledardebatt.

I verkligheten kan Sverige inte göra ett dugg åt klimatet. Om ~~global uppvärmning~~ ~~klimatförändring~~ klimatstörning existerar, och om den orsakas av människans koldioxidutsläpp finns inget sätt att stoppa den. Den förmodade orsaken – förbränningen av fossila bränslen – sprider sig okontrollerat över jorden. Mest ökar den i länder med snabb teknisk utveckling: Kina, Indien, Turkiet, Sydafrika, Brasilien, Mexiko. Det är en tidsfråga innan den når Nigeria, Kenya, Tanzania.

Den globala maktbalansen medger inte att rått förtryck typ kolonisering och krig används för att stoppa utvecklingen. Den internationella finansvärlden vill det inte heller – möjligheterna till vinster för den är enorma. Idén att köpa ut industrialisterna med bidrag på 100 miljarder euro/dollar per år begrovs vid Köpenhamnsmötet 2009.

Om riksdagen kunde stoppa hela det svenska koldioxidutsläppet 49 050 megaton/år skulle världens koldioxidutsläpp 29 888 121 megaton minska till 29 839 071 megaton. I gigaton från 29 888 till 29 839 gigaton. I teraton från 30 till 30 teraton. Det är vad jag menar med att alla svenska insatser försvinner i decimalerna.

Uttryckt i pengar: Sverige bidrar med 50 kr av 30 000 kr. Inte ens i teveprogrammet Lyxfällan har en så liten slant någon betydelse.

Ändå sitter 349 svenska riksdagsledamöter, väl avlönade, med dagtraktamenten och hyresstöd långt över vanlig medborgarnivå snällt igenom en av riksdagens främsta mediahändelser och ägnar den åt – ursäkta uttrycket – skitsnack.

Blir man trött eller blir man trött?

SOPA PIPA blackout

2012-01-17T14:27:00.000+01:00

Mörkläggning av Wikipedia

To: English Wikipedia Readers and Community From: Sue Gardner, Wikimedia Foundation Executive Director Date: January 16, 2012

Today, the Wikipedia community announced its decision to black out the English-language Wikipedia for 24 hours, worldwide, beginning at 05:00 UTC on Wednesday, January 18 (you can read the statement from the Wikimedia Foundation here). The blackout is a protest against proposed legislation in the United States—the Stop Online Piracy Act (SOPA) in the U.S. House of Representatives, and the PROTECT IP Act (PIPA) in the U.S. Senate—that, if passed, would seriously damage the free and open Internet, including Wikipedia.

(Idag meddelade Wikipedia-samhället sitt beslut att mörklägga den engelskspråkiga Wikipedia i 24 timmar, över hela världen, med början klockan 05:00 UTC onsdag 18 januari (du kan läsa uttalandet från Wikimedia Foundation här). Mörkläggningen är en protest mot lagförslagen i USA — Stop Online Piracy Act (SOPA i det amerikanska representanthuset, och PROTECT IP Act (PIPA) i den amerikanska senaten, som om de passerade, skulle allvarligt skada ett fritt och öppet Internet, inklusive Wikipedia.)

Tidpunkten 05:00 UTC motsvaras av onsdag 06:00 i Sverige. Grovt räknat är det gamla GMT (Greenwich Mean Time).

Stödja protesten

Om det alls går måste SOPA och PIPA-förslagen stoppas. De hotar den personliga friheten över hela världen med moralism och krass profit som dåligt maskerad bakgrund. Tyvärr är oddsen mycket dåliga. Förnuft har sina gränser men dumhet är gränslös.

Många av oss minns Fredrik Reinfeldts löften under valkampanjen 2006 att ”inte förfölja en hel ungdomsgeneration” med en lag mot fildelning, och att se till att inspelningarna från Rosenbad under tsunaminatten 2004 kom upp på bordet. När maktapparaten talat med Fredrik i enrum backade han snabbt. Ungdomsgenerationen fick IPRED-lagen och tsunamibanden försökte han först bränna men måste nöja sig med att hemligstämpla dem i 70 år.

Utan att vara konspiratoriskt lagd förstår man att bakom regeringars fasader av "öppenhet" och "demokrati" pågår sammanträden i hemliga slutna rum där ekonomi och politik läggs tillrätta för att passa den verkliga, osynliga makten, den som visar sig i den globala finansindustrin och det militära etablissemanget. Besluten presenteras av följsamma media i smakligast möjliga former kryddade med de vackra ord som passar för tillfället: jämlikhet, solidaritet, demokrati ... buketten är yppig.

Går SOPA och PIPA igenom kan vi vara vissa om att Sverige med sin etablerade roll som USA:s knähund lydigt kommer att implementera vad som krävs av oss. Den tid då en svensk statsminister kallade USA:s agerande "våld, tortyr, maktspråk" ligger långt bort. (Till jul är det 40 år sedan.) I nutiden ställer Sverige underdånigt upp med fem promille av soldaterna i USA:s operation "Enduring Freedom" (= överfallet på Afghanistan.) Ett idiotiskt företag med nederlag inbyggt i konceptet.

Dagens Sverige säger som lampans ande i Tusen och En Natt: "Jag hör och lyder."

Vad kan en enskild bloggare göra ? ... skälla på månen? Och inte blogga under mörkläggningen.

Andas lugnt 3 år

2012-01-08T13:32:00.001+01:00

Beslutsamhetens friska hy

Det är tre år sedan jag drog igång Andas lugnt. 168 poster har det blivit. Tanken har varit att i lugn och saklig ton ta upp grundläggande fakta om miljön och klimatet. Och göra det i enkla och för vanligt folk begripliga ord. Skriva debatt istället för diskurs. En tid var min tänkta läsare en ensamstående tvåbarnsmamma utan specialkunskaper i naturorienterande ämnen. Hon skulle begripa resonemangen hemma vid köksbordet under de korta fristunder en mamma med två barn kunde tänkas ha.

(Hon gick snabbt upp i rök. Hon och hennes systrar har en egen bloggvärld om sina intressen: barn, mode, yrke, genderfrågor, systerskap … Där lärde jag mig något.)

På dessa tre år har debatt- och känsloläget i klimatfrågan ändrats med besked. I januari 2009 rådde ett tungt åsiktsförtryck. Media löpte i fotspåren på den yrvakna klimatskräcken, nappade på varje katastrofhypotes och serverade den vinklad och journalistiskt förenklad. Möjligheterna till debatt var stängda. Skeptiker jämställdes med personer som förnekade Förintelsen eller sambandet cigarretter/lungcancer. Naturvårdsverket klassificerade Skeptikerna: Drivs av egen nytta och misstror de flesta. (Särskrivningen verkets.) Att tvivla på global uppvärmning (som det hette då) sågs som en form av terrorism.

Obama som fredspristagare. Sannolikt det absoluta bottennappet i fredsprisets historia.

I lobbystormen inför klimatmötet COP15 i Köpenhamn hösten 2009 uppträdde statsminister Fredrik Reinfeldt (då EU:s ordförande) som klimatkämpe. Tillsammans med den av förväntningar omsusade president Barack Obama i USA, fredspristagare och allting, skulle han styra in världen på förnyelsens väg. Sverige med Andreas Carlgren som miljöminister hade en värld att rädda.

Stora mängder skattepengar skulle delas ut, gratis och räntefritt, till klimatunderprivilegierade länder: 100 miljarder euro årligen från EU och lika mycket från USA. De behövande stod redan i kö: Saudiarabien, Israel, Sydafrika, Nigeria, Brasilien… Björnen var skjuten, det återstod bara att fördela skinnet.

Det kända fotot från Gare Montparnasse, Paris, 1895, är en god symbol för klimatmötet i Köpenhamn 2009.

Men därav blev intet. Sällan har så storstilade planer lett till så lite. Köpenhamnsmötet blev ett genant misslyckande. ”Världens ledare” tonade ner klimatengagemanget, likaså Sveriges regeringschef Fredrik Reinfeldt. Ingen ville associeras med nederlaget. Miljöpartiet De gröna såg vartåt det lutade och tonade ner ”Rädda klimatet”-löftena inför valet 2010 och gick fram, Centerpartiet höll fast vid sin käpphäst vindkraften och gick tillbaka.

Eftertankens kranka blekhet

När första posten av Andas lugnt publicerades var det mindre än fyra månader sedan Lehman Brothers-konkursen och 2008 års finanskollaps. Ihåligheten i världens ekonomi och den fiktiva naturen hos politikernas och bankvärldens ”pengar” hade ännu inte avslöjats. Början på 2009 tolkades som ett tillfälligt dipp i fastighetspriserna och tillväxten. Att USA:s ekonomi urholkats av tjugo års krig med överfallen på Afghanistan 2001 och Irak 2003 som russinen i kakan var det ingen som såg.

Alla problem kunde lösas genom att man kastade pengar på dem. Så även de förmenta klimatproblemen och rovdriften med naturen. Och pengarna kunde ”tryckas” vid tangentborden på bankernas datorer. Så mycket enklare och snabbare än att i Weimarrepublikens stil trycka faktiska sedlar på papper.

(Då den tyska hyperinflationen slutade i november 1923 ersattes 1 biljon Mark (10¹², tera, USA:s trillion) med 1 Rentenmark. Att i nutid rulla ut en trillion, biljon, dollar som ett band av endollarsedlar från ett flygplan i ljudets hastighet skulle ta 14,5 år. Då trillion används om pengar finns orsak att vara bekymrad.)

Kondratieffvågor eller supercykler, en omtvistad tolkning av växlingarna depression-välstånd i världsekonomin. Lika god som någon annan i den synbarligen primitiva ekonomiska vetenskapen.

Nu vet vi att finanskrisen 2008 inte hade något utgångsdatum. Den pågår fortfarande och inget slut skymtar än, 8 januari 2012. Spanien har 23 % arbetslöshet, Grekland 19 %, Irland 14 %, Baltikum 13-15 %. Demokratiskt valda regeringar i Grekland och Italien har ersatts av kommandostyre från EU/ECB. Det ska bli värre innan det blir bättre.

Klimatmötet COP16 i Cancun 2010 slutade med det tillkämpade glädjeropet ”Vi har ett avtal”. Välregisserad osanning, visade det sig. Vid klimatmötet COP17 i Durban 2011 enades man med nöd och näppe om att ge Kyotoavtalet intensivvård till COP18 i Qatar 2012. Mötets hemsida dog tvärt när de 15-20 tusen deltagarna drog hem eller på safari. Inte en rad om vad som möjligen beslutades.

Då COP17 i Durban var slut drog alla en lättnadens suck och försökte glömma fiaskot. Till och med webmaster för hemsidan gick till grönare bete. Ingen information om mötesresultaten finns där.

Sveriges miljöminister centerpartisten Lena Ek suckade vid hemkomsten: ”uppslutningen till protokollet ser ut att bli dålig. Vi är besvikna på de länder, USA, Ryssland,Kanada och Japan, som inte konkret lovar minskningar av växthusgaser.” Annars tystnad. Inget om Kina som har världsrekord i utsläpp.

Klimatrörelsens ikoner är ännu ibland oss. Som gnatiga gamla anförvanter, moster Maud eller onkel Thorbjörn, som för skams skull måste bjudas till släktkalasen. Under överskådlig tid kommer arvet efter dem leva kvar i form av skatter och avgifter som etablerades under skördeåren: Koldioxidskatt, elcertifikat, energiskatt, svavelskatt … uppfinningsrikedomen var stor.

Business as usual

Utvecklingen har bytt riktning. Inom EU – världens tillförordnade klimatfrälsare – hotar Polen och Storbritannien med veto mot Bryssels plan att hindra utvinning av fossilbränslet skiffergas. Storbritannien backar försiktigt från extrem koldioxidbekämpning genom att lägga ner planerna på en CCS-anläggning i Skottland. Detta synkront med Norge som inte går vidare med CCS i Mongstad. Frankrike ökar utbyggnaden av kärnkraft (74 % av elproduktionen) och säljer till Tyskland där förbundskansler Angela Merkel av politiska skäl tvingats lägga ner den tyska.

En fördel med underjordisk kolförgasning är att små, otillgängliga förekomster kan utnyttjas. En annan att inga gruvarbetare behöver slita i ohälsosamma och livsfarliga miljöer.

USA och Kina går traditionellt sina egna vägar och skiter högaktningsfullt i koldioxiden och klimatet. Som förberedelse inför peak oil planerar de bland annat Underground Coal Gasification (UCG), underjordisk kolförgasning, som medger utvinning av energin i stenkol på plats i kolflötserna. Detsamma gör Indien, Sydafrika och Australien.

Trots alla böner till Gaia, allt slitande av hår och rullande i stoftet har ingen ny mirakulös teknik för energiframställning uppenbarat sig. Inget har visat sig jämbördigt med de fossila bränslena kol, olja och gas. Inte så konstigt egentligen. En kolflöts på några meters mäktighet är ett koncentrat av miljoner års solstrålning som av fotosyntes bundits i växtvävnad som komprimerats/ denaturerats under värme och tryck till de högpotenta energipaket vi tillgodogör oss i nutiden. Olja och naturgas har samma ursprung med fler slingor i produktionen.

Släpet på en ordinär tankbil skulle rymma hela årsproduktionen biodiesel från en medelstor gård med 25 ha åkerjord. Årsproduktion 25 kubikmeter förutsatt att ingenting annat odlades på gården. Biobränslen för bilar är en återvändsgränd. Produktionen förstärker matbristen i världen.

En jämförelse med biobränslen är talande. Raps ger tusen liter (1 kubikmeter) biodiesel per hektar. När den skördats dröjer det till nästa sommar innan en ny kubikmeter finns att hämta. Det vanligaste lantbruket i Sverige har 10-50 ha åkermark, låt oss ta Sörgården med 25 ha som exempel. Gården kan framställa ynkliga 25 kubikmeter biodiesel per år om den inte odlar något annat! Det är vad en tankbil lastar i släpet.

Stureplansfantasier.

Att avstå från fossil energi är synnerligen dyrbart. För biobränsle till Sveriges bilpark skulle krävas en åkerareal tre gånger större än landets befintliga på 2,7 miljon hektar. De aningslösa politiker som svamlar om fossiloberoende fordonsflotta och fossilfri matproduktion 2030 vet inte vad de pratar om.

Hundpromenader

På tre år hinner vanor utveckla sig och jag har vant mig vid att ta ett snack vid tangentbordet någon gång i veckan. Andas lugnt känns som en stillsam cyberhund som insisterar på en promenad ibland. (Måttliga en gång i veckan istället för tre gånger om dagen för verkliga hundar.)

Precis som vid vanliga hundpromenader är det husse som bestämmer åt vilket håll turen ska gå. Men det slutliga resultatet är en kompromiss. Mer än en gång har bloggposten ändrat karaktär under skrivandet och blivit något annat än den första tanken. Jag har respekt för fakta och försöker ta reda på relevanta sådana istället för att löst ha åsikter. Om cyberhunden nosar upp något nytt kan promenaderna byta spår. Mycket lärorikt och något som rekommenderas.

Tills vidare tänker vi därför fortsätta med promenaderna, Andas lugnt och jag. Till min egen och en och annan läsares förkovran.

Plusvärden 2012

2012-01-02T10:42:00.004+01:00

Bloggvärlden har gott om ansvarstyngda personer som ägnar sig åt jordens klimat, miljö, ekonomi och politik. Mest är det bekymmer, klagan och suckar. Den okritiske läsaren kan tro att jordens – åtminstone civilisationens och människans – sista tid står för dörren.

(Vi i klimat- och miljödebatten är en väldigt liten del av bloggvärlden. För att sätta en siffra på vessleordet ”liten” säger jag 10 procent. Där finns tjejbloggar, modebloggar, sexbloggar, matlagningsbloggar, teknikbloggar … listan är lång. Säkert finns också bloggar om bloggvärlden.)

Som en utflykt från den rynkpannade, vassnästa och varnande sektorn letar jag den här gången efter något positivt och uppmuntrande i världens situation 2012. Finns det något att glädjas åt?

Allmänt

Världen går inte under: AGW-hypotesens klimatkatastrof blir inte av. Den hårda kärnan av klimat-alarmister runt IPCC hävdar att, jo visst kommer den. Men argumenten blir allt svagare, statistiken allt mer ockult och exemplen allt ynkligare. Parhästarna 2010 och 2005 (de varmaste åren någonsin) var 0,02 grader C varmare än trean 1998. Två hundradels grader! Temperaturen har inte stigit alls under 2000-talet trots rekordstort utsläpp av koldioxid (316 gigaton). Att döma av 1900-talets tempkurva kan trettio års dipp i världstemperaturen ligga framför.

Den kände befolkningsexperten Hans Rosling har gång på gång försökt modifiera den föråldrade bilden av jordens befolkningsutveckling. Han betonar att antalet födda barn på jorden inte ökat sedan 1990 och att tvåbarnsfamiljen är världens vanligaste familj. Filmen inbäddad här.

Jordens födelsetal är konstant: Vi är 7 miljarder människor. Jordens befolkning har fördubblats sedan 1967. Men antalet barn som föds på jorden har inte ökat sedan 1990 utan ligger stabilt på 130-140 miljoner barn per år. Tvåbarnsfamiljen är världens vanligaste familj. Kurvan över befolkningstillväxten har planat ut och antas vända på 9 miljarder år 2050.

Krigen bedarrar: De två stora krigen – USA:s överfall på Afghanistan 2001 och på Irak 2003 – går äntligen mot sitt slut. Tack vare den ekonomiska krisen i aggressionslandet. I Irak där man nu slutit ”fred” efter nio år har 1,5 miljoner irakier dött av kriget (plus 4 487 amerikansk personal). Enorm kulturell förstörelse har skett. Överfallet på Afghanistan har efter mer än tio år visat sig omöjligt att vinna och resignationen sprider sig hos ockupanterna. Vi (under vår brune Commander in Chief Barack Obama) har startat samtal med ”fienden” talibanerna som inledning till vår reträtt.

Hopp för ekonomin: Åtminstone en ekonomisk teori menar att begreppet ”skuld” och därifrån härledda ”pengar” har sitt ursprung i forntida furstars benägenhet att föra krig. För att rusta en armé improduktiva kostnadskrävande soldater och en enbart till förstörelse avsedd flotta räckte inte den löpande verksamheten och de aktuella resurserna. Det krävdes inteckningar i framtidens tillgångar. Så kom statsskuld och banker till.

Soldater i den kinesiska terracottaarmén tillverkad på order av kejsaren Qin Shi Huangdi 240 f Kr. Ett utmärkt exempel på det improduktiva i soldater och krig. Men ett fascinerande arkeologiskt fynd.

God överensstämmelse i nutiden:

USA:s statsskuld var 3,2 trillion dollar vid första Gulfkrigets början 1990 och har stigit oavbrutet till 15,1 trillion 31 december 2011 under tjugo år av krig. (Trillion = 10¹², tills vidare biljon på svenska.) Nu börjar missnöjet med de ständiga krigen och åtföljande ekonomiska påfrestningar jäsa i den amerikanska medelklassen. Det kan få genomslag i presidentvalet 2012.

Sverige

Klimat: Ett grundläggande plusvärde för oss är att Golfströmmen rinner som vanligt och lågtrycken vandrar in från sydväst. Tillsammans transporterar de värme från tropikerna till vårt hörn av världen som annars skulle vara kallt och ogint mot mänsklig bosättning. På samma breddgrad i andra änden av Euroasiska kontinenten ligger det ogästvänliga Kolymadistriktet och Kamchatkahalvön. Kolyma med staden Magadan som centrum var hemvist för Stalins värsta Gulagläger, ”the pole of cold and cruelty” skildrat av Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008).

Utan Golfströmmen och vädersystemen från sydväst kunde vi ha samma klimat som Kolyma i yttersta Sibirien: sex månader vinter och några få plusgrader under en kort sommar.

Folkhälsa: Svenska folket mår bra. Medellivslängden är högre än någonsin: 83,5 år för kvinnor och 79,5 år för män. Hälsoläget är utmärkt, ingen tuberkulos, ingen nationell hiv, ingen aids. Ingen malaria, ingen kolera. Ingen svält.

Folkbildning: Sverige har haft obligatorisk skola för barn sedan 1842. Alla medborgare kan i princip läsa. Åttio procent av grundskolans elever fortsätter med gymnasial utbildning. Efter gymnasiet fortsätter 47 procent av flickorna och 37 procent av pojkarna till högskolan. Medborgarna studerar och utvecklar sig trots störningar från klåfingriga politiker.

Samhällsutveckling: Landet är moraliskt välanpassat. Kvinnor är jämlika med män (bortsett från barnafödande), glastaket i yrkeskarriärerna är borta, nationen har på fyrtio år förvandlats från rent vit och nominellt kristen till ett blandfolk med kanske en halv miljon invandrare från Afrika/Mellanöstern och med islam som näst största religion. Det kan man tycka vad man vill om, men sådana förändringar ligger i tiden. De kan rentav vara bra på sikt.

Moske i Stockholm sedd från Medborgarplatsen.

Infrastruktur: Bortsett från att det 155-åriga järnvägsnätet förfaller pga bristande underhåll, och det 120-åriga kopparnätet för telefoni börjar demonteras är infrastrukturen god. Bra vägar för biltrafiken, en personbil på varannan invånare, utmärkta och krångelfria förbindelser med grannländerna. Effektiva flygplatser och hamnar. Väl fungerande internet, skaplig mobiltäckning, intakta banker, rationellt och snabbt distributionssystem för mat. (Några dar med klen smörtillgång ger nyhetsrubriker.)

Vi är så vana vid denna höga grundstandard så vi lätt glömmer vilket stort plusvärde den är.

Nog sagt

Det finns mer man kan glädja sig åt – exempelvis Sveriges måttliga statsskuld (≈ 42 % av BNP), den relativt låga arbetslösheten (≈ 7,5 %) och frånvaron av bestickning/mutor i medborgarnas kontakter med myndigheterna – men en katalog på förträffligheter blir bara tröttande. Det är missnöje som driver världen framåt.

Poängen med denna post var att visa hur i grunden bra vi 1,3 promille av jordens befolkning har det på våra 30 promille av jordens landyta. Det skadar inte att titta på tillvarons plusvärden ibland.

Var lite tacksam nu!

Julen 2030

2011-12-29T17:15:00.008+01:00

Hoppsan

Länge låg år 2030 betryggande långt in i framtiden. Så långt bort att året användes som datum för potentiella klimatkatastrofer. Då skulle den arktiska havsisen vara bortsmält, isbjörnarna nästan utdöda och den sibiriska tundran ett kärrlandskap bubblande av metangas. Stora delar av den grönländska inlandsisen skulle ha smält och höjt havsytan som dränkt Maldiverna och gett problem i Göteborg.

Den katastrofen är nu flyttad till 2050 eller hellre 2100. Det är nämligen bara 18 år till 2030.

AGW-hypotesen förlorar trovärdighet år för år (jämför Köpenhamn 2009 och Durban 2011) och intresset flyttar efterhand till effekterna av oljetoppen, peak oil. Tidpunkten då oljeutvinningen stod på topp är svår att bestämma. Möjligen inträffade den 2007 eller kommer något av de närmaste åren. Den kan egentligen bara bestämmas i efterhand. Produktionen nu ligger runt 85 miljoner fat (à 159 liter) om dagen. Aldrig mer – om kalkylerna stämmer – kommer lika mycket olja utvinnas så "billigt".

Brent råolja kostar idag 108 dollar per fat (747 kr ≈ 4,70 litern). För 18 år sedan, 1994, kostade Brent 17 dollar fatet (0,74 kr litern).

Då kranarna stängs

En vanlig prognos spår att oljepriserna blir förlamande höga år 2020 och att all oljehandel gått i stå 2030. Klimatpsykosen har visat att spådomar tenderar att luta mot det dramatiska och katastrofala. Säkert är det samma sak med peak oil-prognoserna. Men låt oss leka med idén att Sveriges oljeimport upphört till julen 2030, om 18 år.

Förbränningsmotorer av otto- och dieseltyp kan inte konverteras till el- eller bränslecelldrift. Bara att skrota.

Slut med bilresorna: Det vanligaste sättet att resa i Sverige är med bil/buss. Landets har idag 6,5 miljoner fordon varav 4,4 miljoner personbilar. Nästan samtliga drivs med dieselbränsle eller bensin. Som inte kommer att finnas om all oljehandel har upphört. Odla sitt eget biobränsle (etanol/biodiesel) förmår Sverige inte. Det skulle kräva 6 gånger större spannmålsmark än landet har. Köpa från andra EU-länder går inte heller; de skulle själva behöva 8 gånger större spannmålsmark för sina egna bilar.

Diagrammet efter Maria Grahn och Frances Sprei, Chalmers.

Tror någon att åtta EU-arealer spannmålsmark ska hittas på andra kontinenter, Brasilien eller kanske Afrika? Okej – varsågod och räkna. Tänk in bevattning, handelsgödsel, miljöansvar och ekonomi.

Biodrivmedel till Sveriges (eller EU:s) bilpark är en våt grön dröm utan verklighetsförankring. God jul 2030 till alla bensin- och dieselbilar – kanske duger de som snölyktor i trädgården.

Tåg då? Jag säger bara SJ. Företaget som hade 70 000 anställda på 1950-talet och 4 000 nu. Ett varumärke lika förstört som Vattenfall och Carema. Läs om den nyss förflutna julens tågtrafik och boka hypotetiskt in fyra miljoner fd. bilägare med familjer i tågen till jul 2030. Trevlig resa. Medför filtar, varm dryck och pansarpsyke.

Flyg? Jetbränsle ingår i fotogenfraktionen av petroleum (gas-bensin-fotogen- dieselolja-smörjolja) och när handeln med olja upphör sinar förstås jetbränslet. Därmed blir i praktiken de flesta av världens 17 000 jetdrivna passagerarplan stående på marken. Teoretiskt kan de drivas med biodiesel men räcker världens åkerareal inte till bilarna räcker den inte till flyget. Så familjeresor till Phuket blir helt otänkbara julen 2030. Endast regeringsplanet flyger.

För eliten: Inskränkningarna i resandet kommer självklart inte att gälla den politiska, ekonomiska och sociala överklassen. Statschefer, regeringschefer, finansministrar, höga bankchefer, glasyren på den myllrande EU/eurobyråkratin, även vanliga mångmiljardärer blir givetvis undantagna och kan resa som de vill. Liksom militär och säkerhetspolis. Hur det blir för delegaterna till klimatmötet COP36 är en öppen fråga.

Oljan tar nämligen inte helt slut. De blir bara svåråtkomlig och mycket, mycket dyr.

Julmaten 2030?

Resor till julen 2030 blir ändå rätt betydelselösa. Viktigare blir problemen med julmaten och maten i allmänhet. Två faktorer gör läget kritiskt:

(1) Sverige kan idag bara producera 60 procent av sin mat. Jag skrev om saken 18 augusti och 14 december 2011. Den 21 december 2011 dök frågan upp hos Cornucopia? som hänvisar till en rapport från Livsmedelsverket i februari 2011. Vid en snabbkoll ser jag att Livsmedelsverket och jag har samma siffra för Sveriges självförsörjningsgrad: ca 60 procent. Resten, 40 procent av svenskarnas mat, odlas i andra länder.

Ingen "fossilfri" mat med sådana leveranser.

Och transporteras hit. Inom Europa med (dieseldrivna) långtradare, interkontinentalt med (tjockoljedrivna) fartyg eller, för blommor och frukt, med (fotogendrivna) jetplan. Vad en extrem knapphet på olja skulle få för följder kan var och en räkna ut.

(2) För den mat som hamnar på våra tallrikar har det i genomsnitt gått åt tio gånger så mycket energi som maten innehåller. En måttlig dagsranson på 3 000 kcal (12 600 kJ) representerar alltså 30 000 kcal (126 000 kJ) förbrukad energi. Motsvarande drygt 3 liter bensin. Därav trettio procent till kvävegödning enligt Haber-Boschmetoden, trettio procent till jordbrukets maskiner och resten till pesticider, transporter och beredningar.

Enbart förlusten av Haber-Boschkvävet skulle minska världens skördar med trettio procent. Processen lär rimligtvis få hög prioritet i kön till de sista kubikmetrarna naturgas (dit skiffergasen hör).

Om

I alla framtidsscenarier finns ett antal om. Den bortdöende klimatdebatten har varit särskilt rik på sådana. Om hypotesen är riktig och om temperaturen stiger och om isen smälter … Då det gäller peak oil-prognoserna finns inget sådant om. Produktionstoppen kommer (eller har inträffat) och utbudet av fossil olja och gas måste minska successivt och slutligen nästan upphöra. Säg att nästan betyder tio procent kvar av dagens produktion av olja och klassisk gas. Då förlorar världen drygt hälften av sin fossila energiproduktion. Kolet återfår den dominerande ställning det hade fram till 1965 då oljan gick förbi.

Utanför kalkylen ligger de stora fyndigheter skiffergas som blivit åtkomliga genom borrmetoden fracking. Gasen förlänger fossilbränsleperioden dramatiskt för de länder där den finns (Polen, Storbritannien, USA). Självaste Internationella Energirådet (IEA) tror att det finns ett kvarts årtusendes tillgångar på skiffergas i världen.

Inte heller har man räknat in någon ökad framställningen av syntetisk olja från kol. Den pågår kommersiellt i Sydafrika och förbereds i Kina. Med dagens och framtidens oljepris är den ekonomiskt konkurrenskraftig. Sannolikt kommer den aldrig ut på den fria marknaden utan reserveras för vitala samhällsfunktioner och militären.

Vem tror på peak oil?

Kända fakta indikerar unisont att peak oil och en åtföljande dramatisk nedgång i oljehandeln ligger i den relativt nära framtiden (<100 år). Att nedgången ska bli så snabb som alarmisterna antar är däremot tveksamt. I samhällsplaneringen märks inga förberedelser. Vägar byggs som vanligt, bilar tillverkas och säljs i ökande antal, matproduktion och distribution görs allt mer beroende av bil- båt- och flygtransporter. Landsbygden utarmas på servicefunktioner: de sista lanthandlarna har fått stänga sin bensinmack eftersom kravet på ”miljöbränsle” blev för dyrt; postbrev får hämtas i tätorten, kopparledningen till telefonerna monteras ner och säljs.

Den meningslösa stimulansen av ”miljöbränslen” (etanol/biodiesel) för bilar fortsätter trots att enklaste kalkyl visar att det är en återvändsgränd. En storskalig satsning skulle kräva 4-8 gånger all tillgänglig spannmålsmark för produktionen.

Sex gånger mer spannmålsmark än det finns i Sverige (alternativt åtta gånger mer än i EU). Hur mycket blir det då över till matproduktion? Vad tror Centerpartiets visionsgrupp?

Detta är allmänt kända samband men ingen bryr sig om dem.

Slutsats

När varken investerare, finansmoguler, politiker eller samhällsplanerare bryr sig om begreppet peak oil antyder det att något är fel i resonemanget. Jag kan tänka mig två saker:

Diagram från BP visar att bufferten av bevisade oljereserver räcker 45 år med nuvarande förbrukning.

(1) En sammanvägd balanserad informationsvärdering antyder att alarmisternas kalender är för kort. Krisen, hurdan den nu blir, kommer mycket senare. Oljeföretaget BP, en av världens oljegiganter, visar att med nuvarande utvinning räcker de påvisade reserverna 45 år. Så stor har bufferten inte varit någon gång efter 1980.

Från BP:s energiprognos till år 2030. Inte bara saknas alla tecken på nedgång i oljeutvinningen, den ökar. Största ökningen spås för gas och kol - vilket verkar logiskt för en lekman. Notera den lilla betydelsen av förnybart, vattenkraft och kärnkraft. Sådan är världens energiproduktion utanför klimatrörelsens seminarier.

Den som sitter i ett regeringskansli var som helst i världen kan förmodligen ringa upp huvudkontoret för Shell, Exxon, rentav China National Petroleum och komplettera BP:s bild av läget. Säkerligen skiljer sig oljebolagens bedömningar grundligt från alarmisternas beräkningar på ASPO (Association for the Study of Peak Oil&Gas) och andra survivalistsidor.

(2) Tjugo år hit eller dit är mycket långt i politiken. Där för alltid betyder denna valperiod. Vad hade exempelvis den avgående regeringen Bildt eller tillträdande regeringen Carlsson kunnat göra för 18 år sedan, 1994, för vår situation år 2012 som börjar på söndag?

Medias fascination för AGW-hypotesen som bollar med hundraåriga tidsperspektiv och hundratals miljarder fantasieuro har gett intrycket att regeringar arbetar med stora frågor av grav betydelse för generationer framåt. I verkligheten har de ett gnetande med pluttbeslut och ett ständig jämkande med några miljoner hit eller dit. Hur ofta ler inte skeptikern stilla när någon miniminister, typ biträdande jämställdhetsminister, träder fram och förkunnar att nu har regeringen minsann satsat 200 miljoner på denna viktiga fråga. Nogsamt säger man inte 0,2 miljarder. Av en budget på 1 000 miljarder.

Ingen regering petar i en kris som inte bultar på dörren. ASPO och medlöpande alarmister får ursäkta men ni är än så länge ute i ogjort väder. I princip har ni rätt: oljan tar slut en dag, liksom även kolet. Då är det fossilbränsledrivna samhället till ända och civilisationen måste söka sig nya vägar.

Men så snart som ni påstår blir det inte. Säkert kommer det att finnas både skinka och bensin även julen 2030.

Klimatmyglet värre än vi trott

2011-12-17T14:35:00.007+01:00

Desperation

I torsdags 15 december 2011 gjorde sex detektiver från The Norfolk Constabulary och The Metropolitan Police i England husundersökning hos bloggaren Roger Tattersall som skriver den klimatskeptiska bloggen TallBloke. De tog med sig två laptop-datorer och en bredbandsrouter på jakt efter ledtrådar till FOIA, den eller de personer som läckte mejlen till Climategate 1 och Climategate 2.

Med Climategate 2 följde en krypterad subfolder med 220 000 mejl som en slags livförsäkring. Skulle det börja brännas behöver förövaren/förövarna bara publicera koden så sprids 220 000 känsliga mejl över världen. Något som till varje pris måste stoppas. Läs reflexionerna hos Pointman:

“Release 2 contains the political emails and all it needs is the magic pass phrase to unmask them. It could be uttered at some phony trial on trumped-up charges, it could be uttered to a fellow prisoner, it could be disclosed to their lawyer. It could be left with a few trusted friends with instructions as to who to send it to if anything untoward should happen to them. Allowing for the very worst, it could even be in their last will and testament.”

(Release 2 innehåller de politiska mejlen och allt som behövs är den magiska lösenfrasen för att öppna dem. Den kan yttras vid någon skenrättegång på falska anklagelser, den kan sägas till en medfånge, den kan avslöjas till deras advokat. Den kan lämnas till några betrodda vänner med instruktioner om vem de ska skicka den till om något oförutsett skulle hända dem. Med hänsyn tagen till det allra värsta, den kan till och med finnas i deras sista vilja och testamente.)

Klimatforskning

Att den jättelika organisationen för ”klimatforskning” med IPCC i spetsen är en koloss på lerfötter blir allt tydligare. Det vetenskapliga underlaget är svagt. Ett, möjligen två grundfakta är solida: (1) koldioxid bromsar långvågig strålning, värms och strålar värmen vidare; i atmosfären till luften, tillbaka till jorden och ut i rymden, växthuseffekten; (2) den ökande halten koldioxid i atmosfären orsakas sannolikt av människans utsläpp av koldioxid, för närvarande omkring 32 megaton, miljoner ton koldioxid per år.

Varför cirka hälften av det antropogena utsläppet försvinner i den naturliga koldioxidomsättningen som är mer än hundra gånger så stor är oförklarat. Varför den försvunna mängden stadigt är omkring hälften oberoende av utsläppets storlek är också en gåta. (Hälften av 15 Mt/år, hälften av 30 Mt/år.)

Att höjningen av jordens medeltemperatur med 0,8 grader C sedan 1830 skulle bero på den ökade koldioxidhalten i luften (från 280 till 390 ppm) är omstritt. Dels steg temperaturen före 1950 trots att det antropogena tillskottet var litet, dels har temperaturen inte stigit under 2000-talet trots det största antropogena tillskottet någonsin. Därför har AGW-konceptets innebörd löpande urholkats från "global uppvärmning" via "klimatförändring" till "klimatstörning".

Att en ökande koldioxidhalt i atmosfären kommer att leda till katastrofala klimatförändringar med tiotals meter högre havsnivåer på 50-100 års sikt är hypoteser med svag förankring i faktiska observationer.

Ogenomförbara åtgärder

FN:s stora klimatorganisation, manifesterad i de årliga COP klimatmötena med femton- till tjugofemtusen deltagare (senast COP17 i Durban), försöker med administrativa åtgärder minska de antropogena koldioxidutsläppen. Eftersom (a) de tekniskt utvecklade ländernas välstånd bygger på exploatering av det koncentrat av energi som de fossila bränslena utgör, och (b) tekniken sprider sig till allt fler länder, är faktiska nedskärningar ogenomförbara. Behovet av energi är så desperat att en besparing på ett håll genast äts upp av efterfrågan någon annanstans.

Länderna med störst koldioxidutsläpp (USA, Kina, Indien, ca hälften av världens utsläpp) har inte deltagit i nedskärningsprogram som Kyotoprotokollet, och några tidigare deltagare lämnar det (Japan, Kanada).

Förslag att med ”climate engineering” reflektera/refraktera bort någon procent av den solenergi som når jorden har hittills stannat som fantasiprojekt (svaveldioxidutsläpp i stratosfären, plastskivor i yttre rymden). Att öka koldioxidupptaget i havet genom gödsling med järnfilspån ledde inte till något.

Smussel, hemligheter, manipulerad information

Kärnan av pro-AGW klimatforskare är en tätt sammansluten organisation vars målsättning är att till varje pris marknadsföra teorin. Gruppen verkar inte sky några medel, friserar sina data, håller kritiska/skeptiska forskare utanför, blockerar öppna diskussioner i tidskrifter med peer-review … knepen är många.

Fusk i kortspel. Målning av J C van Oostsanen (1470-1533).

De läckage från insidan som blivit kända som Climategate 1 och 2 har blottlagt mycket av de vetenskapliga manipulationerna. Nu frågar man sig vad den krypterade mappen med 220 000 dokument från insidan kan innehålla. Genanta och avslöjande kommunikationer mellan forskare och makthavare?... spår av otillbörliga ekonomiska transaktioner som blottlägger oetiska/brottsliga förehavanden av ledande politiker?

Som Pointman säger, informationen kan vara en sorts dödmansgrepp-försäkring för den eller de som läcker.

Demonstration mot den inhumana behandlingen av Bradley Manning

Polisräden mot bloggaren TallBloke har styrkt misstankarna om att härvan av mygel och konspirationer bakom klimatforskningens kulisser är större än någon trott. Någon eller några högt uppe i maktpyramiden är tydligen redo att till varje pris eliminera personerna som läcker. På dem väntar samma behandling som Bradley Manning undergår, och som väntar Julian Assange. Åratals isolering i ensamcell 23 timmar om dygnet under häktningstiden följt av livstid i ett fängelse i USA. Där livstid verkligen betyder resten av livet och varifrån man bärs ut som död.

Peak oil – och maten?

2011-12-14T14:47:00.011+01:00

Små problem och stora

Klimatbyråkratin räddade sitt skinn i sista Durbanminuten och återkommer hösten 2012 med COP18 i Qatar. Tydligen lever Kyotoprotokollet vidare i respirator fem år till. Någon verkan på det globala koldioxidutsläppet har KP som bekant inte.

Ett litet problem. Varför bry sig?

Ett stort problem är begreppet peak oil, det självklara faktum att olja som ändlig resurs någon gång måste ta slut. Det slutet står nu i farstun, predikar peak oil-lobbyn för döva öron. År 2030 (om 18 år!) har all handel med olja upphört och det moderna samhället gått i putten, enligt dem. Minimal fartygstrafik, rudimentär flygtrafik och obetydlig vägtrafik på grund av förlamande höga oljepriser.

Slussens invigning 1935.

Ska man tro detta? Är världens bankirer och politiker så kortsynta att de fortsätter bygga fartyg, flygplan, bilar, vägar, hamnar … hela den moderna infrastrukturen om dess beräknade livslängd bara är 18 år? Nya Slussen i Stockholm, exempelvis, klar 2020-2022. Kan man alls hålla liv i Sverige efter 2030 – redan nu utan textil- och skoindustri, snart utan bilindustri, med varvsindustrin nedlagd sedan 1980-talet och en verkstadsindustri som flyr till länder med lägre energi- och lönekostnader?

Och vad värre är, med ett jordbruk som i dag möjligen föder 60 procent av befolkningen men som blir helt otillräckligt om 18 år ifall oljan då sinat och flödet av spannmål, kött, grönsaker och frukt från andra länder stagnerat.

Den som försöker läsa in sig på frågan blir benägen att svara ja på första frågan. Världens finansiella och politiska överklass är just så kortsynt. Alternativt tvivlar den på peak-oil. Den har en tidshorisont på 3-5 år. Och nej på andra frågan. Om peak-oil lobbyn får rätt (observera om) går det inte att hålla liv i Sverige som vi känner det. Glöm bekymret med bilar och se på problemet med mat.

Sveriges jordbruk

Sverige med 9,4 miljoner invånare har 2,6 miljoner hektar (Mha) åkermark. Antalet verksamma i jordbruket är 177 000 enligt EU:s statistiknormer (~~0,2~~ 1,8 procent av befolkningen). För ett års mat till en person behövs 0,4 ha åker om dieten ska vara 3 000 kcal/dag blandad kost inklusive kött. Dagens 9,4 miljoner svenskar skulle behöva 3,8 Mha för att vara självförsörjande men saknar alltså 1,2 Mha. Dessa täcks upp av import från länder som Pakistan (ris), Italien, Spanien, Holland (frukt, grönsaker), Danmark (griskött) … listan är lång och växlande. Det mesta levereras just-in-time. Kossan som idisslar hos bonden på måndagen är lövbiff hos Ica på fredagen.

Hur driver man den karusellen om peak-oil lobbyns spådomar blir sanna?

Höskörd på gammalt sätt. Tidigt 1900-tal.

Någon ledning ger Sveriges läge under andra världskriget 1939-1945. Landet hade då 6 miljoner invånare och runt 3,5 Mha åkermark. Tjugo procent av befolkningen arbetade i jordbruket som drevs med bönder, bondhustrur, barn, drängar, pigor och hästar. Maten från nationens åkrar räckte nätt och jämnt och var därför ransonerad. På grund av köttbrist åt man kanin, kråka och varjehanda smådjur. Inga apelsiner, inga bananer.

"Det har kommit en båt med bananer". Harry Brandelius år 1946 (observera årtalet).

År 2030 blir problemet värre. Sverige har då 10 miljoner invånare som nominellt behöver 4 Mha för sin matproduktion och saknar 1,4 Mha. Världen har 8 miljarder invånare men jordens åkermark har inte vuxit. Det innebär ökad kamp om livsmedlen, höga priser och etiska fördelningsproblem. Hur skaffar man då mat i Sverige? ... skickar ut folket på landet och nyodlar skogen med hacka, spade och årder? Eller exporterar pappersmassa via bantade och dyra kommunikationsnät?

Det är det mindre problemet. Här är det större.

Olja i maten

I dagens internationella jordbruk ligger tio kilokalorier energiutlägg (mest olja) bakom varje kilokalori på tallriken. För en dags mat (3 000 kcal) har det gått åt 30 000 kcal energi, motsvarande lite mer än tre liter bensin/diesel (à 9 225 kcal per liter). Därav trettio procent till handelsgödsel, trettio procent till jordbrukets maskiner och resten till pesticider, lagring, torkning och transporter.

Stallgödselspridning.

Försvinner handelsgödseln minskar skördarna trettio procent, ska svenska jordbruket odla sin egen biodiesel behövs 13 procent av åkermarken till det. Problemet är så hopplöst stort så ingen kan lösa det. Ingen låtsas om elefanten i rummet.

Naiva politiker svamlar om ”fossilfri matproduktion” år 2020. Oljebolaget BP å andra sidan bedömer att det finns 45 år av bevisade oljereserver kvar.

Handelsgödsel

Bristämnet är framför allt kväve (N) trots att ämnet är 78 procent av luften. Länge täckte jordbruket sitt behov genom att återcirkulera stallgödseln från kreaturen. Varje gård hade sin gödselstack. ”Ju större gödselhög desto rikare bonde”. Från 1840 till 1910 spelade guanofyndigheter (fågelspillning) utanför Chiles kust en roll i världspolitiken.

Brytning och lastning av guano för export.

År 1908 lyckades den tyske kemisten Fritz Haber (1868-1934) syntetisera ammoniak (NH₃) från luftens kväve under högt tryck. Det gav honom Nobelpriset i kemi 1918. Processen utvecklades industriellt av Carl Bosch (1874-1940) som i sin tur fick halva Nobelpriset i kemi 1931. I dag används en procent av världens energi (3-5 procent av naturgasen) i Haber-Boschmetoden som livnär en tredjedel av världens befolkning. I genomsnitt kommer hälften av en människokropps 3 viktprocent kväve från en Haber-Boschfabrik någonstans.

Historiskt ligger Norge långt fram i kvävegödseltillverkningen. Företaget Norsk Hydro, grundat med Wallenbergpengar 1905 som Norsk hydro-elektrisk Kvælstofaktieselskab startades för att producera salpeter med vattenkraft-el i Rjukan. (Det Rjukan som gjorde tungt vatten och utsattes för pojkboksspännande sabotage av norska motståndsrörelsen 1943-44.) Norsk Hydros tillverkning och export är nu flyttade till Porsgrunn, en dags seglats från Strömstad-Uddevalla-Göteborg. Det kan vara ett hopp för ett post-2030 Sverige som varken har olja eller produktion av ammoniumnitrat.

Framtidens problem

Energitätheten i de fossila bränslena gör dem svåra att ersätta. Etanol till en tankfylla (70 liter) i en Volvo V70 kräver 190 kg majs som kunnat ge en person 3 000 kcal/dag i åtta månader. Om Sverige skulle odla etanol till sin egen bilpark skulle åkerjorden inte räcka till.

Eller ta exemplet The London Array, världens största vindkraftspark utanför Themsens mynning. Den ska bestå av 341 stycken 3,6 MW vindsnurror med sammanlagd installerad effekt 1 228 MW spridda över 233 kvadratkilometer hav. Teoretisk årsproduktion 1228 x 8760 h = 10 757 280 MWh/år ≈ 10,8 TWh/år. Ett bra utfall för vindkraft är 25 procent, alltså 2,7 TWh/år. Under den icke-produktiva tiden krävs backup-el genererad på annat sätt, i England med värmekraftverk.

Jämför med ett gaskraftverk under byggnad på en vanlig industritomt vid gasterminalen Isle of Grain i Kent. Nominell produktion 1275 x 8760 ≈ 11,2 TWh/år. Med drift 72 procent av tiden blir produktionen 8,1 TWh/år. Detta med endast 37 procent av koldioxidutsläppet från ett gammaldags kol- eller oljeeldat värmekraftverk. Skifte från kolkraftverk till gaskraftverk räknas därför som klimatvänlig minskning av koldioxidutsläppet enligt EU:s regler.

Potatisplockning längesedan.

Peak-oil lobbyn ligger i syskonbädd med AGW-teorin och den ”gröna” politiken och ser ett samhälle byggt på förnybar energi som naturligt och harmoniskt. Tillsammans med den hittills obetydliga ~~globala uppvärmningen~~ ~~klimatförändringen~~ klimatstörningen är peak-oil ”vår generations ödesfråga”.

Kalkyler om fortsatt exponentiell tillväxt av människans energiförbrukning leder till det absurda: tio gånger större på 100 år, hundra gånger större på 200 år. Det påminner om sagans belöning till uppfinnaren av schackspelet: ett riskorn för första rutan, två för andra rutan, fyra för tredje, åtta för fjärde och så vidare 64 rutor. (Resultat 18 446 744 073 709 551 615 riskorn, fler än det finns i världen.)

Peak-oil lobbyn försöker lösa framtidens problem med gårdagens metoder. Den vill bygga fler lågpresterande vindkraftverk, jäsa fram allt mer biogas och täcka öknarna med solceller som reläar el från områden med dag till områden med natt.

Lösningen ligger inte där. Den ligger i att lära världens människor läsa och förstå vad hygien och födelsekontroll är. Då avstannar befolkningstillväxten på lång sikt (efter år 2050) och den globala populationen minskar. Det drömda samhället med låg tillväxt, rentav med negativ sådan, kan infinna sig. Tendensen är självförstärkande, grundad i människans önskan om ett bekvämt liv.

Man löser peak-oil problemet effektivare med en miljon skollärare, barnmorskor och barfotaläkare än med hundratusen vindkraftverk. På vägen kommer människan att använda varje åtkomligt fat olja och varje kubikmeter gas. Tro inte annat – se på fumlandet och rökridåerna vid klimatmötena. EU, ansvarigt för 11 procent av det globala koldioxidutsläppet, förlänger för syns skull Kyotoprotokollet fem år medan alla andra gör som de vill.

Kommer ett sammanbrott på energiområdet? De som styr världen tycks inte tro det. Gällande motto är:

”Vi korsar den bron när vi kommer till den”.

Grön panik

2011-12-06T12:07:00.007+01:00

Det råder panik inom miljörörelsen – numera detsamma som klimatrörelsen. Andra bekymmer för miljön – utfiskningen av haven, rovdriften av skogen, utarmningen av odlingsjordarna – får stå tillbaka för påhittet Rädda Jordens Klimat.

Att jordens klimat sannolikt inte behöver ”räddas” och att räddningen, om den skulle behövas, inte är något människan kan klara av, är en åsikt som sprider sig. Rädslan för katastrofala klimatförändringar/klimatstörningar blir allt mindre bland folk i allmänhet.

Det återspeglas i programvisionerna för en rad politiska parter. I Sverige tydligast hos Miljöpartiet de gröna som hade låg klimatprofil inför valet 2010 och gick fram. Centerpartiet körde hårdare med klimatet och röstförlusterna ledde till att partiledaren Maud Olofsson fick gå. Som i alla krislägen ledde förlusterna till stridigheter och splittring i den hårda kärnan. ”När krubban är tom bits hästarna.” Den största gruppen talade för anpassning till det nya läget, en mindre grupp uppmanade till hårdare tag och extremare profil.

Ett makalöst exempel på förstockad enfald var bildandet av det nya svenska Gröna partiet. Det skulle vara riktigt grönt, så grönt det över huvud taget gick att vara, ett nytt hem för alla dem som kände sig svikna av de gamla partierna som sålt sina gröna ideal för ministerposter. Partiets grund skulle vara (a) ekologism, (b) solidaritet, (c) grön ekonomi, (d) livsrespekt, (e) djurrätt, (f) jämlikhet, (g) pacifism, (h) social rättvisa och (i) direktdemokrati. Sedan tog plusorden slut.

När kommer Gröna partiet in i riksdagen? Jo, aldrig.

Inte långt bakom i intellektuell briljans kommer nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu. Projektet speglar den längtan efter en stark man, en enastående ledare kapabel att rädda situationen, som grupper i kris ofta drömmer om. Nätverket ber politikerna besluta om radikala åtgärder utan hänsyn till väljaropinionen.

”Vi vill inte tyngas ner av samvetskval för att åtgärder som skulle kunna minska Sveriges bidrag till den globala uppvärmningen inte genomförs på grund av vår egen bekvämlighet och rädsla för förändringar. Istället vill vi att Sverige ska präglas av en livsstil som är moraliskt försvarbar ur ett klimatperspektiv – att vi får en hållbar livsstil som vi kan vara stolta över – och som kan inspirera andra länder till efterföljd.”

Ett gott samvete som ska minska tungsintheten, kan tänka. Frånsett det klena underlaget för svenska samvetskval – Sverige bidrar med 0,16 procent av de globala koldioxidutsläppen – är tanken på en ”livsstil som vi kan vara stolta över” gåtfull.

Långserums folkskola 1904

Sverige är ett litet men tekniskt sett ~~mycket~~ ganska framstående land med 169-årig folkskola, ett 155-årigt järnvägsnät (i förfall), snudd på hundraårig vattenkraft med 85-procentig utbyggnad av älvarna, en femtioårig kärnkraftstradition, personbil på varannan invånare, en modest statsskuld (ca 40 % av BNP) och hyggliga 8 procent arbetslösa.

Riktningsvisaren på taket, den så kallade ryktborsten, har en lustig förklaring. Volvos ingenjörer tyckte att riktningsvisare satt på allehanda oreglementerade ställen, som utfällningsbara pilar, som blinkers, utan ordning. Därför lanserade de ryktborsten på taket som tänkt standard. Den blev bara ännu en variant och försvann ganska snabbt.

Ska vi skämmas över vårt land? Vad fattas för att vi ska vara stolta – ett ja till Kyoto II? Om Sverige sedan eurons skapande 2002 hade kunnat ”inspirera andra länder till efterföljd” skulle läget i EU och USA varit bättre idag. Men världen rent ut sagt skiter i Sverige (som utgör 1,3 promille av världens befolkning). Landets framgångsrikaste exportprodukt de senaste femtio åren har varit begreppet ”personnummer”. Det har i EU utvidgats till att omfatta vartenda kreatur, ko, gris, höna, till och med enskilda ägg.

Sverige strävar efter att bli så likt andra kapitalistiska länder som möjligt. Den sociala tryggheten, en gång kallad ”folkhemmet”, är borta för länge sedan. Istället har skola, vård och omsorg blivit spelplatser för vinstgivande företag (ofta med hemvist i skatteparadis) under den vilseledande etiketten ”valfrihet”. I linje med kapitalets krav har skatterna sänkts för de rika och höjts för de fattiga. Tillsammans med sämre pensionsvillkor för vanliga löntagare har politiken lett till att skillnaden mellan rika och fattiga ökat. En procent av Sveriges befolkning äger 40 procent av tillgångarna.

Anstiftarna till Radikalisera klimatpolitiken nu vill att politikerna ska ta beslut utan att snegla på kommande valresultat. Men begreppet ”fria val” i en demokrati består faktiskt av två bitar (1) möjligheten att välja politiker utifrån deras program, och (2) möjligheten att belöna/bestraffa politikernas utifrån hur de följt sina program. Den ena lika viktig som den andra. Ta bort påföljden (2) och demokrati blir ett tomt ord.

I den pågående eurokatastrofen har kapitalet desarmerat demokratins sprängkraft genom att valda politiker – George Papandreo och Silvio Berlusconi – avgått och temporärt överlämnat makten till finansindustrins lakejer Papademos i Grekland och Monti i Italien. De fungerar som syndabockar vars uppgift är att underteckna alla avtal ECB/IMF/EFSF lägger fram för att sedan avgå. Så kan de politiska partierna möta kommande val utan en fläck på sig.

I klartext ber supportrarna till Radikalisera klimatpolitiken nu om samma sak på klimatområdet. Beslut utan anknytning till folkets vilja. Fattade av en super-Il Duce-Führer-Lillefar över huvudena på de oförståndiga medborgarna. Samma rop på en stark ledare fanns inför Köpenhamnsmötet 2009.

Radikalisera klimatpolitiken nu är intressant som tecken på paniken bland de gröna. Som politisk faktor är uppropet försumbart. Tisdag morgon när detta skrivs har 2 695 personer skrivit på.

Klimatpolitik har blivit ett begrepp med dålig klang. I USA drar klimatfrågor inte väljare på samma vis som inför presidentvalet 2008 och Obama tar sällan ordet climate i sin mun. Nu försöker han avvärja en ny bankkrasch, backa ur det dyrbara överfallet på Afghanistan och minska arbetslösheten. Ingen president sedan Roosevelt har blivit omvald med arbetslösheten över 7,2 procent. I dag är den 8,6 procent.

Storbritannien tonar ner den gröna politiken som preludium till det som kan bli decennier av skiffergasanvändning. Frankrike har sedan 1970-talet satsat på kärnkraft och har inga planer på att stänga den. Tvärtom exporterar man el till Tyskland som av inrikespolitiska skäl planerar för att ”stänga” sina kärnkraftverk. Polen, som upptäckt stora skiffergastillgångar, motsätter sig bestämt några försök från EU-byråkratin i Bryssel att hindra utvinningen av denna fossila energikälla (i princip metan, CH₄).

Mycket tyder på att klimaträdslan haft sin tid. Den är på väg in i historien i likhet med andra folkrörelser som arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen.

Endast klimatnomenklaturan – som de 20 000 delegaterna/lobbyisterna i Durban just nu – kommer att sakna den.

Tillägg 15:30

Det slår mig via en finsk tango i radion att i dag 6 december är det Finlands självständighetsdag då man av tradition sätter två ljus i fönstret. Vi "vattusvenskar" kan gott skänka Finland en tanke i dag. Där har vi ett styvsinnat folk som inte tvekar att protestera mot kapitalindustrins och EU:s metoder att tappa blodet ur länder de ser som skuldsatta. Jag tänker förstås på Timo Soini och Sannfinländarna som inte ville godkänna EU:s så kallade räddningspaket. Mer av sådant och mindre av ynkanden över dåligt samvete, tack.

Verkligheten tränger på

2011-11-29T11:26:00.010+01:00

Saving Tomorrow Today

Klimatmötet COP17 har startat i Durban med bland annat en svensk trupp på 45 klimatbekymrade personer med uppdraget att "gå före". Två veckor har mötet på sig att rädda världen under det käcka mottot: ”Saving Tomorrow Today”.

Hemsidan antyder att detta är ett möte där saker och ting ska bli uträttade. Professionell design, foton av luxuösa byggnader, långa imponerande titlar på deltagarna. The President Designate, Her Excellency Ms. Maite Nkoana-Mashabane, Minister of International Relations and Cooperation of the Republic of South Africa.

The President Designate, Her Excellency Ms. Maite Nkoana-Mashabane, Minister of International Relations and Cooperation of the Republic of South Africa möter Hillary Clinton.

Men ingen väntar sig några hårda resultat av mötet. Vart det siktar och vad morgondagen ska räddas ifrån är oklart. Kyotoprotokollet lär få dö sotdöden och Kyoto II förbli en dröm. USA har aldrig undertecknat Kyoto I, Kina deltar inte, Japan vägrade redan i Cancun, Ryssland och Kanada har backat ur, Indien och Brasilien vill att begränsningar bara ska göras av etablerade industriländer. Stater som verkligen vill ha ett Kyoto II är Bangladesh, Etiopien, Tanzania, Rwanda, och förstås Maldiverna.

Connie Hedegaard, av u-länderna kritiserad ordförande vid COP15 i Köpenhamn, numera EU:s klimatkommissionär.

Ljuset har äntligen gått upp för EU. Vår (?) kommissionär för klimatinsatser, Connie Hedegaard sa nyligen:

“Some seem to think that if only Europe took a second commitment period, that would make Durban a big success. The world should not fool itself. It’s only interesting to keep Kyoto alive if somebody is following. Europe represents only 11% of global emissions. What will the other 89% do?”
(Vissa verkar tro att om bara Europa tog en andra åtagandeperiod, skulle det göra Durban till en stor framgång. Världen ska inte lura sig själv. Det är bara intressant att hålla Kyoto vid liv om någon följer med. Europa står för endast 11% av de globala utsläppen . Vad kommer de andra 89% göra?)

Skäl till tvivel

Allt fler ute i verkligheten tvivlar på klimatförändringen. Steve Hilton, den brittiske premiärministern David Camerons strategichef och gröna guru, är en av de senaste:  "Jag är inte säker på att jag tror på den”, meddelade han nyligen vid ett möte med energidepartementet. ”Klimatförändringsargumenten är väldigt komplexa.”

Det var ännu en signal om att Storbritannien är på väg att lämna den supergröna linjen att ligga först i EU med nedskärningar. Den nya kursen är ”Let’s commit suicide more slowly” (Låt oss begå självmord långsammare). Steve Hilton har stöd av Nigel Lawson, en av de färgstarkaste skeptikerna. Lawson var finansminister under Margaret Thatcher, är pappa till tevekocken Nigella Lawson och författare till sin egen bantningskokbok som hjälpte honom gå ner 30 kg. Han dömer ut den supergröna linjen:

“For the UK, responsible for 2 per cent of global emissions, to go it alone is futile folly.” (För Storbritannien, ansvarig för 2 procent av de globala utsläppen, att göra det ensamt är meningslös dårskap.)

En svensk version skulle bli:

För Sverige, ansvarigt för 0,16 procent av de globala utsläppen, att göra det ensamt är meningslös dårskap. 

Storbritanniens verkliga problem är ekonomin, miljonen arbetslösa ungdomar och en fastighetsbubbla med pyspunka. Inte helt olikt Sverige (vars ungdom hittills varit fridsammare).

Nyligen upptäcktes enorma förekomster av skiffergas i Storbritannien. Redan det första fyndet i Blackpool motsvarar 57 år av landets nuvarande konsumtion. Internationella Energirådet (IEA) tror att det finns ett kvarts årtusendes tillgångar på billig naturgas i världen. Varje politiker med överlevnadsinstinkt förstår att ’grön’ politik måste skrinläggas tills vidare när företagare, banker och fackföreningar vill utnyttja sådana resurser.

Till sjöss skulle ett fartyg (åtminstone förr) avge ljudsignaler innan det ändrade kurs. En kort signal för sväng åt styrbord, två för sväng åt babord, tre för ’min maskin går back’. Den brittiska regeringen signalerar för en tvär styrbordsgir inom energipolitiken. Den skär ner stödet till vindkraft och solkraft, skrotar planerna på en CCS-anläggning, avstår troligen från en bensinprishöjning på 3 p (31 öre) och skickar ut en och annan tjänsteman som kamikazepilot att öppet tvivla på klimaträdslan. När tiden är mogen kommer premiärministern att ta till orda.

"Min maskin går back".

Sveriges signal borde vara tre korta signaler: ’min maskin går back’.

Koldioxidutsläppen

Att ersätta fossil energi från olja, kol och gas med förnybar energi från biogas, vatten och vind leder inte till minskade utsläpp av koldioxid. Varje sålunda ersatt ton oljeekvivalent (energin från ett ton råolja, ca 42 gigajoule) används genast någon annanstans i världen. Samma sak om ett land sparar energi, exempelvis genom att förbjuda glödlampor och påbjuda lågenergilampor. Elförbrukningen går inte ner, strömmen används till annat.

Diagram av David Hone

Efterfrågan på energi är hela tiden större än tillgången.

Att kampen mot koldioxidutsläppen är hopplös börjar även IPCC förstå. Inte bara har man övergivit begreppet ’global uppvärmning’ som vägrade infinna sig. Även termen ’klimatförändring’ fasas ut. Nu talar man om ’klimatstörning’. De grandiosa katastroferna à la Schellnhuber och Lynas är borta. Klimatstörning betyder helt blygsamt att om koldioxidhalten stiger och om atmosfärens cirkulation ökar så kan det bli fler förekomster av extremt väder. Häftigt regn, stor hetta, stark köld, hård blåst.

Klimatstörning i Göteborg 27 november 2011

Affärer som vanligt

Tillgången på energi är grunden för det vi kallar välstånd. Ett gott liv i industrialismens tidevarv kräver tillgång på energi. De första stegen mot bättre liv för familjer i fattiga länder är ofta ett gaskök istället för tre stenar att laga maten på, en glödlampa i taket, en radio eller teve och en mobiltelefon. Tillverkningen av sådant görs till 80 procent med fossil energi. Ingen epokgörande ny energikälla kan skönjas.

Tre-stens eldstad, världens vanligaste 'spis'.

Därför stiger det globala koldioxidutsläppet år efter år. Från 25 gigaton år 2001 till 32 gigaton 2010 (290 gigaton under nollnolltalet) och det är inget vi kan göra åt det.

Så sluta tjata. Först när oljan sinar, gasförekomsterna är slut och kolgruvorna tömda kommer utsläppet av fossil koldioxid att upphöra. Koldioxid från förnybara bränslen (biogas, skogsråvara, biodrivmedel) kommer däremot att öka. Den har precis samma egenskaper som fossil koldioxid för växthuseffekten. Den infraröda strålningen kan inte skilja mellan kol från 300 miljoner år gammal skiffergas och kol från tre år gammal svingödselgas. Vilka nivåer det kan handla om och hur lång omsättningstiden kan vara är tills vidare okänt.

Klimatmötet COP17 i Durban kommer att gå sin gilla gång och avslutas i forcerad triumf. COP16 i Cancun visade att man bör ha ett papper att vifta med under ropet ”Vi har ett avtal.” Om två veckor får vi veta.

Badstrand i Qatar

Sedan kan mötesdeltagarna resa på safari och sikta på nästa klimatmöte COP18 i december 2012. Det är en ständig karusell. Två länder tävlar om klimatmötet då, Sydkorea och Qatar. För min del sätter jag en slant på Qatar, landet med världens högsta BNP per capita (88 222 dollar; Sverige 38 204 dollar) och en luxuös infrastruktur. Det muslimska förbudet mot alkohol är uppluckrat i Qatar, och kvinnor kan ha bikini på hotellstränderna.

”Saving Tomorrow Today – or Next Year!”

Infrastruktur i Qatar

Såga av sin gren

2011-11-26T19:17:00.002+01:00

Självklarheter

Den industriellt utvecklade västvärlden sitter i en klämma den inte kan komma ur på lång tid. Om någonsin. Den visar sig som arbetslöshet, sjunkande levnadsstandard och social oro.

Globalisering, frihandel och fri rörlighet för det internationella kapitalet har gjort att de högst utvecklade länderna – framför allt USA och EU – med allt större svårighet kan ha en nationell produktion av råmaterial som stål och cement och en verkstadsproduktion av förbrukningsvaror som fartyg, bilar, maskiner, kylskåp, dammsugare. Deras väl avlönade arbetskraft med bra levnadsförhållanden är inte längre globalt konkurrenskraftig. Energibeskattningen är kontraproduktiv.

Nike skofabrik

Eftersom gränserna är öppna flyttar produktionen dit arbetskraften och energin är billigast. Västerländska arbetare med reglerad arbetstid, sociala förmåner och hygglig lön är dyrare än sina kinesiska/indiska/ sydkoreanska systrar och bröder. Energipriserna, särskilt i EU, är artificiellt höga genom skatter och (koldioxid)avgifter.

Det internationella kapitalet har inget hemland och inget socialt ansvar. Dess enda ambition är vinst. Kan en tillverkning läggas ner i ett land och startas i ett annat billigare land så sker det.

Min ponny borta är

En gång fanns en svensk skotillverkning med Örebro som ’skostad’, en svensk textilindustri med tyngdpunkter i Norrköping och Borås, en svensk varvsindustri i Göteborg och Uddevalla … listan är lång. Och ett svenskt jordbruk. Nu kan Sverige varken klä sina invånare eller förse dem med mat. Nödvändigheter måste importeras.

Västvärldens bilindustrin är på väg att emigrera till Kina. Amerikanska GM, tvåa i världen efter japanska Toyota, sålde 1,8 miljoner fordon i Kina och 2,1 miljoner i USA år 2009. Ford, fyra i världen, som satte västvärldens medelklass bakom ratten med T-Forden (1908-1927) sålde 0,6 miljoner fordon i Kina 2009 och satsar på att fördubbla produktion och försäljning där. Volvo som startade på Hisingen i Göteborg 1927 är kinesiskt och Saab vars första modell 92 rullade av bandet i Trollhättan 1949 kämpar för att bli det.

Volvo 1927

Bilarbetarna i Michael Moores hemstad Flint, Michigan, kommer aldrig att få sina jobb tillbaka. Hur det går för bilarbetarna i Trollhättan är ännu en öppen fråga.

Två exempel

Den ohejdbara förändringen får ibland ironiska övertoner. Denna post tar upp fallet med USA:s bankrutta försök att bygga fotovoltaiska solceller i kontrast till dess satsningar på kolexport till Kina. Kvalificerad tillverkning läggs ner parallellt med skiftet till råvaruexport.

Solyndra: Solyndra var ett hajpat kaliforniskt företag som skulle tillverka solceller. Under sin ’gröna’ period stödde president Obama 2009 ett lån på 535 miljoner dollar till företaget och sa “the true engine of economic growth will always be companies like Solyndra” (Den sanna motorn för ekonomisk tillväxt kommer alltid att vara företag som Solyndra).

I september 2011 gick Solyndra i konkurs. Man förklarade att det var omöjligt att gå med vinst i konkurrens med Kina varför tillverkningen flyttades dit. Redan i augusti 2011 hade ett annat solcellsföretag, Evergreen Solar, kraschat med samma argument. Samtidigt steg importen av kinesiska solceller 240 procent från 2010 till 2011.

Powder River kol: Världens största kolföretag Peabody Energy, världens största lasthamnsföretag Carrix (hälftenägt av Goldman Sachs) och Burlington Northern Santa Fe Railway (ägd av multimiljardären Warren Buffet) planerar att bygga utskeppningshamnen Gateway Pacific Terminal för export av kol till Kina. Kolet ska fraktas på järnväg 180 mil från Powder River Basin i Wyoming till hamnen norr om Seattle i staten Washington.

Man planerar för 50 miljoner ton kol per år. Det måste brännas utomlands, lämpligen i Kina, eftersom USA:s ’gröna’ politik som syftar till lägre koldioxidutsläpp gjort kolet oekonomiskt inom landet. Kina bränner redan 3,2 miljarder ton per år så 50 miljoner ton hit eller dit anses inte spela någon roll.

Hamnen ska ligga i staden Bellington som profilerar sig som ’grön’. Staden har en Climate Action Plan och tar 11 procent av sin el från förnybar energi men utsikterna till framtida skatteinkomster har fått stadsstyret att stödja kolprojektet. Likaså de lokala fackföreningarna som anar framtida hamnarbetarjobb.

Miljöaktivister – studenter, läkare, butiksinnehavare, ekologer – protesterar mot planerna och försöker skapa opinion för att stoppa projektet.

Ja eller nej till kolexport? Vilka ger de största bidragen till den redan påbörjade presidentvalskampanjen 2012: Warren Buffet, Goldman Sachs och annan storfinans? Eller miljögruppen Sustainable Communities in Bellingham och lokalavdelningen av The Sierra Club? Den som ger de största bidragen vinner.

Så hur blir det med kolexporten? Svaret ger sig själv.

Globalisering på gott eller ont

Som alla vet är koldioxid som släpps ut i Kina inte alls lika skadlig som koldioxid som släpps ut hemma. Alla ’gröna’ politiker, särskilt i EU med mönstereleverna Storbritannien och Sverige känner till den saken. Exempel här, här och här.

Om koldioxiden alls är skadlig är en öppen fråga. Allt mer forskning tyder på att rädslan för katastrofal ~~global uppvärmning~~ ~~klimatförändring~~ klimatstörning är starkt överdriven. Det störande är den ’gröna’ dubbelmoralismen som vill införa ekonomiskt och socialt destruktiva avgifter och skatter på energin med hänvisning till hypotetiska katastrofer.

Länder med snabb industrialisering

De smalspåriga diskussionerna om de globala koldioxidutsläppen skymmer andra viktigare problem i världen. Exempelvis effekterna av den snabba industrialiseringen i allt fler stater. Inte bara Kina utan även Indien, Thailand, Turkiet, Mexico, Brasilien och Sydafrika. Det leder självklart till större efterfrågan på jordens resurser.

Är industrialisering den enda vägen att gå, kan människors villkor endast förbättras genom att de blir industriarbetare? Är det en självklar välsignelse att kvinnorna tvingas ut på arbetsmarknaden, de allra flesta i måttligt kvalificerade arbeten vars viktigaste resultat är en beskattningsbar lön i pengar?

Den fria rörligheten för kapital, varor och arbetskraft inom EU har gjort oss alla till undersåtar vars demokratiska rättigheter kan sättas ur spel på samma sätt som i Grekland och Italien när det internationella kapitalet så kräver.

Nytt motto: Lyd så får du arbete!

Det gamla mer slutna Sverige hade fördelar vi kan sakna i dag. Folkhemsandan, ett inhemskt jordbruk, egna skofabriker, textilindustri, bilindustri och skeppsvarv. Vattenkraften var en nationell resurs för landets egna behov, inte en handelsvara för Vattenfall att sälja på spotmarknaden där vinsten är störst.

Sedan tjugo år sågar de västerländska ekonomierna av den gren vi sitter på. Den stora vinnaren i processen är den internationella finansindustrin. Om den skapar annat än 1% feta katter i bankvärlden och 99% vanliga lurade undersåtar är något allt fler människor frågar sig.

Gröna bedrägerier

2011-11-19T07:24:00.001+01:00

En grundbult i den globala energiförsörjningen är förbränning av de fossila bränslena olja, kol och gas. Man kan se förekomsterna som lagrat solsken bundet av dåtidens växtlighet för hundratals miljoner år sedan. Koldioxid från förhistoriska atmosfärer fixerades av fotosyntesen i växterna som överlagrades av sediment och blev kol-olja-gas som vi nu oxiderar till koldioxid igen.

Världens industriella energiförsörjning bygger till drygt 80 procent på denna oxidation, vanligen kallad förbränning eller eldning. En oundviklig biprodukt är 3,7 enheter koldioxid per förbränd enhet kol. Någon revolutionerande ny teknik finns inte inom synhåll. De tekniska system som etablerats sedan industrialismens början har nått en hög grad av komplexitet och effektivitet och deras ostörda funktion tas för given. De har behövt lång tid för att slå igenom och komma till allmän användning.

Ångmaskinen i modern mening kom 1712 men dess tekniska genombrott dröjde mer än hundra år. Bensinmotorn (Ottomotorn) kom 1876, dieselmotorn 1886. Båda är fortfarande efter 130 år allenarådande inom sina användningsområden. Dynamon och elmotorn lanserades 1832 men kraftverk och elnät i stor skala började inte byggas förrän på 1920-talet. Orville Wright gjorde den första 12-sekunders flygningen med motordrivet plan 1903 men flygresor för gemene man blev inte vanliga förrän på 1960-talet.

Idealistiska världsförbättrare gör ofta misstaget att tro att bara för att en teknik finns så kan den appliceras direkt. Centerpartiets vision att inga svenska bilar ska köras på bensin/diesel år 2030 är ett exempel. Likaså att matproduktionen då ska vara ’fossilfri’. (I praktiken ingen importerad mat: inga spanska apelsiner, inga holländska tomater, inga franska ostar, ingen italiensk parmaskinka, ingen skotsk whisky. Naturligtvis inget indiskt basmatiris. Jag säger bara lycka till, Centern, ha det gott i historieböckerna.)

Varifrån sallad och müsli kommer är dock en underordnad fråga. Det moderna samhället är beroende av stål, aluminium, koppar, zink, cement … en lång rad av energikrävande produkter. I naivisternas strävan att minska koldioxidutsläppet avgiftsbelägger de energin och gör stål- och aluminiumverk olönsamma inom det land eller den region de administrerar. Att alternativa energikällor saknas tar de ingen hänsyn till.

Konsekvens: Industrierna flyttar till andra länder.

Exempel: Lynemouth aluminiumverk i Storbritannien läggs ner.

Lynemouthverket byggdes 1972 nära (a) hamnen Blyth för import av råvaran bauxit, och (b) de då aktiva kolgruvorna Ellington och Lynemouth. Framställning av aluminium görs med elektrolys som kräver stora mängder elektricitet och företaget byggde egen koleldad kraftstation på 420 MW. Arbetskraft rekryterades bland de många arbetslösa gruvarbetarna i området. Då lantbrukare i närheten klagade över att utsläpp från verket förstörde skördarna köpte företaget marken och äger nu 4 500 acres (1 800 hektar) som används för jordbruk.

Det verkar väl vara ett schysst företag som ger arbete åt 515 personer i verket och 111 vid kraftstationen? Plus att det framställer sådär 178 000 ton aluminium per år?

Tro inte det. Storbritannien har strävat efter att överträffa EU:s krav på förnybar energi. Det har gjorts i första hand genom höga energiskatter, i andra och tredje hand genom satsningar på ”grön” energi från vind och sol. (Inte vatten eftersom floder med fallhöjd är sällsynta i England.)

Nyligen har eftertankens kranka blekhet drabbat politikerna och de försöker på olika sätt att backa ur EU-engagemanget. Premiärminister David Cameron vill återta makten över arbets- och sociallagstiftningen från Bryssel och vägrar att ge pengar för att rädda euron. Tanken att få med England i euron ”är död för en generation”. Brittiska bidrag till solceller på privata villatak ska tas bort, stödet till offshore vindkraft ska halveras. Nyligen skrotades tankarna på en CCS-anläggning för en miljard pund i Skottland.

Men omvändelsen kom för sent för att rädda Lynemouthverket. Det ska läggas ner. Ägaren Rio Tinto, ett av världens stora gruv- och malmföretag, ska försöka sälja kraftverket. Men det finns inget värre för den ”gröna” idealismen än ett kolkraftverk inom EU:s gränser. Hellre får sådana energislukande verksamheter som aluminiumproduktion flytta till Kina. Att den ger precis lika mycket koldioxid där och att gasen sprider sig jämnt i jordens atmosfär vet inte väljarna om. (Kanske inte politiker heller, att döma av Annie Lööfs yttranden om den svenska koldioxidbekämpningen.)

Stål: Samma sak med stålproduktionen. Koks (avgasad stenkol) behövs vid reduktionen av malmen och det krävs dessutom stora mängder värme vid framställningen. Så har också EU minskat sin stålproduktion från 210 megaton 2007 till 173 Mt 2010. Kina har ökat sin från 495 till 627 Mt under samma tid.

Cement: Cementproduktion ska vi inte tala om. Förenklat rostar man bort koldioxid ur kalk genom upphettning till 1400 grader i långa roterande ugnar. För varje kg cement går 0,8 kg koldioxid ut i atmosfären. Slite på Gotland släpper ut 2,8 megaton per år. Det motsvarar 23 procent av personbilstrafikens årliga utsläpp på 12,3 megaton. Från ett enda cementverk. Framtiden för cementproduktion i EU är dyster.

Det skulle vara lättare att tro på det ”gröna” evangeliet om det inte vore så naivt och drömskt. Hela världen driven av sol vind och vatten. Gulle dig.

Vindkraften ren, gratis och löpande förnybar för alltid. Som om vindsnurrorna snickrades i hembygdsgården och höll i evärdelig tid. Det i sin klass framstående vindkraftverket Matilda bestod av 1 400 ton betong och armeringsjärn samt 200 ton stål när det revs. Icke återvinningsbar propeller i kolfiber. Blev 15 år. Holland byggde 36 offshore vindkraftverk 2006 men märker att de är för dyra att driva. Driftstödet var 4,5 miljarder euro 2010. Därtill kommer det kostsamma underhållet under svåra och utsatta förhållanden.

Elområde Malmö (SE4): En aning om vindkraftens svagheter får de svenska elabonnenterna i södra Sverige. De ska betala 30-35 öre mer per kWh eftersom Danmark har vindkraft. Logiken är något trubbig men antalet vindkraftssupportrar kommer knappast att stiga i stugorna.

Den ”gröna” politiken går ut över vanligt folk, inte bara genom höga elpriser och dyr bensin, utan också med ökad arbetslöshet. Vad ska arbetarna i stålverk, pappersbruk och mekanisk industri göra när energipriserna jagat företagen till Kina och Indien. Tvätta skjortor åt varandra? Och lyssna till politikernas självberöm över hur de lyckats minska det enskilda landets koldioxidutsläpp.

Den dag då ihåligheten i sådant pladder går upp för väljarna blir det stora effekter i valbåsen. Partistrategerna har sett tecknen i skyn i flera år. "Grön politik" kommer att få lika dålig klang som "privata vårdbolag" och "eurosamarbete".

Vara rädd

2011-11-17T11:49:00.003+01:00

Varför är bror Duktig inte nöjd?

Det viner av förmaningar, varningar och larm i media. Särskilt i europeiska media där det mentala läget är nattsvart. Sverige med sitt bäst-i-klassen syndrom känns som ett föregångsland i pessimism.

Ändå har svenska folket det mycket bra. Medellivslängden är högre än någonsin (83,5 år för kvinnor och 79,5 år för män). Hälsoläget är utmärkt, ingen tuberkulos, ingen nationell hiv, ingen aids. Ingen malaria, ingen kolera. Ingen svält.

En kreativ och rådig kvinna: Judith med Holofernes huvud. Ingen bitterfitta hon, inte. Målning av Jan Massys, 1543.

Landet är moraliskt framstående. Kvinnor är jämlika med män (bortsett från problemet med barnafödande), glastaket i yrkeskarriärerna är borta, nationen har på fyrtio år förvandlats från rent vit och nominellt kristen till ett blandfolk med kanske en halv miljon invandrare från Afrika/mellersta östern och med islam som landets näst största religion.

Sverige har skött sin ekonomi. De lönesänkningar, urholkade pensioner och försämringar i vården som nu Grekland och Italien tvingas till av euroblockets huliganer startade den moderata alliansregeringen redan 2006. Och reformarbetet mot lägre standard för vanligt folk fortsätter under demokratiskt vald regim.

Ändå lyser ingen strålglans av lycka kring landet.

Undergången ska stå för dörren

För att få läsare/tittare måste en tidning, blogg eller tevekanal producera skrämsel, rädsla och elände. Ett exempel från Andas lugnts blogglista är Maggie Thauersköld Crusell. Hon drev med stor genomslagskraft den klimatkritiska bloggen The Climate Scam (nu överlåten på Stockholmsinitiativet) men tröttnade på kritiska vinklingar och startade bloggen Optimism i juli 2011 för att skriva positivt. I september tog hon ”paus tills vidare”.

Det glada, goda och uppmuntrande har ingen marknad i Sverige. Däremot våra tre pålitliga gnäll- och klagoämnen.

Klimaträdslan: Grundtanken att beroendet av fossila bränslen måste brytas är komplett ogenomförbar. Det går inte att stänga av 90 procent av världens industriella energiproduktion (olja 37, kol 30, gas 23%) utan att samhället kollapsar. Det öppnar en marknad för skrämsel och råd om små förändringar i den personliga livsstilen som ska rädda jorden. Varje regnväder kan tolkas som förebud om smältande polarisar och stigande havsnivåer. Varje toabesök inverkar på klimatet. Hotet finns alltid och överallt.

Peak oil: Klimatskrämseln har en lillebror kallad peak oil eller oljetoppen. Den bygger på det självklara antagandet att oljan som en ändlig resurs kommer att ta slut. Man kunde tro att där vimlar av ingenjörer och uppfinnare som vill förbättra användningen av olja/bensin/diesel, så länge de nu finns. Och gläds åt signalerna om skiffergas.

Tvärtom. Rörelsen domineras av räknenissar som gnölar om hur ödesdiger oljetoppen ska bli för mänskligheten. Den har för övrigt redan inträffat och vi andra lever i ett Coyote-Roadrunner ögonblick där vi svävar över avgrunden men inte har fattat det. Att argumentera mot den förestående oljekrisen är moraliskt lågt och högstämda tillrättavisningar finns på nätet (här och här).

Bensin kostar runt 14 kr litern i Sverige. Bevis på peak oil, väl? Ingalunda.

Cirka 5,25 kr är energiskatter, därtill moms cirka ~~5,70~~ 2,70 som utgår även på skatterna (men än så länge inte på sig själv). Det verkliga produktpriset, det som ska delas mellan oligarkerna i Ryssland eller oljemiljardärerna i Norge, raffinaderierna, distributionskedjan och den enskilde mackägaren är i storleksordningen 3 6 kr per liter. (6 + 5,25 + 2,70 = 13,95.) Därför säljer mackägaren grillkorv.

(I första versionen hade jag angett momsen till 5,70 men blev uppmärksammat på felet av kommentatorn Ulf [tack]. Det gör skillnaden mellan svenska statens inkomst och producentledets betydligt mindre dramatisk. Mackägaren tjänar trots det mer på grillkorven än bensinen. Torsdag 21:20.)

Svenska staten tjänar ~~tre gånger så mycket~~ ungefär två kronor mer per liter bensin/diesel än upphovslandet och distributionsledet. År 2010 blev det 70 miljarder kr. Bilägaren borde glädjas över sitt bidrag till landets finanser vid varje tankning. Tids nog kommer peak oil.

Finanskraschen: Västerlandet har levt över sina tillgångar, säger man oss. Finansindustrin som menar sig ha bekostat festen vill nu ha tillbaka sina pengar med ränta. Politikerna skulle inte drömma om att säga emot. För att inte raderas ut i nästa val har partierna i Grekland och Italien avsagt sig ansvaret och lämnat över rodret till ’teknokrater’. I klartext bulvaner för Europeiska centralbanken och andra finanskonglomerat.

Hur mycket av ’kraschen’ som är bluff kan inte ens ekonomer klara ut. Men ett gudasänt tecken på civilisationens undergång är den. Och den har skapat en flora av överlevare, survivalister, preppers, retreaters.

Livbältesutdelare: Då Titanic sjönk 1912 fick alla passagerare ett livbälte (av tveksamt värde eftersom döden i det kalla havet blev utdragen och plågsam). Överlevnadsrådgivarna – från den tankeväckande Nicole "Stoneleigh" Foss i The Automatic Earth till enklaste prepper som tror på snören, fällkniv och stormtändstickor – är sådana livbältesutdelare. De räddar möjligen den enskilde men Titanic sjunker likafullt. (Och klarar sig människorna i vattnet tills räddarna från Carpathia kommer, för att fortsätta liknelsen? Och vad/vem är i så fall Carpathia?)

Apokalyps som överlevnadsfaktor

Tron på en kommande världskatastrof finns i en lång rad religioner och filosofier. Ragnarök, apokalypsen, harmageddon, syndafloden, yttersta domen – kärt barn har många namn. Har tron på en sådan ett evolutionärt överlevnadsvärde, som giraffens långa hals eller råttans snabba fortplantning? Var det tron på en världskatastrof som neandertalmänniskan saknade och därför gick under? Eller är den ett onödigt intellektuellt bihang, som ’blindtarmen’ ett fysiskt?

En tendens, rentav en drift att förbereda sig för den stora katastrofen är en mänsklig egenskap. Legenden om Noaks ark vill inte dö. Många sekter har förberett sig för jordens undergång vid ett av gud uppenbarat datum, men evenemanget har aldrig inträffat. Ändå lever tron på att jordens sista dag någon gång ska komma. Någon form av njutning finns tydligen i tanken. Den sublima totala underkastelsen?

Kosmologiskt inträffar jordens undergång sannolikt om någon miljard år. Individuellt för varje människa när hon dör.

Under tiden kan vi roas eller förskräckas (beroende på läggning) av den rad av gamla och nya katastrofer media rullar upp för oss. Att se om sitt hus är klokt och ger ett visst behag. Att undvika sms-lån är överlevnadsmässigt rena orgasmen.

Ha gärna ett gasolkök, en plastdunk vatten och några stearinljus i källaren. Rätt som det är glömmer Vattenfall en dammsugare i något kärnkraftverk igen.

Till dess: Andas lugnt.

Närkontakt med skiffergasen

2011-11-09T17:14:00.004+01:00

Industrialismen växte fram i England på 1800-talet i symbios mellan konstruktörer/tillverkare av ångmaskinen (Newcomen, Watt) och gruvbrytningen av stenkol. I över hundra år dominerade England världen i kraft av sin tekniska utveckling och sina energitillgångar. Det visade sig bättre att flytta järnmalmen till kolet än tvärtom; därför växte exempelvis Ruhrområdet i Tyskland fram. En stor svensk exportprodukt då var pitprops, gruvstöttor.

Pitprops Sollefteå järnvägsstation omkring 1915

Den episka kampen då premärminister Margaret Thatcher kväste gruvfackets boss Arthur Scargill 1984-85 var början till de brittiska kolgruvornas undergång. Samtidigt bildades IPCC för att bakvägen bekämpa kolbrytningen. I dag är Storbritannien en andra rangens industrination. Några år har landet siktat på att bli EU:s ”grönaste” vilket har gjort energin dyr och fördrivit energikrävande industrier till mindre ”gröna” länder med billigare el.

Nu står England möjligen inför ett nytt skede med billig och lättillgänglig energi i form av skiffergas. Redan märks tecken på en lägre ”grön” ambitionsnivå hos den brittiska regeringen. (Let's commit suicide more slowly.) Signalerna mottas med lättnad av industrin.

Blackpoolfyndet

Energiföretaget Quadrilla borrade i Blackpool i hopp om att hitta någon biljon (10¹²) kubikfot gas. I september 2011 rapporterade företaget att man funnit 200 biljoner kubikfot eller 5,7 biljoner kubikmeter gas. Storbritannien förbrukar 100 miljarder (10⁹) kubikmeter gas per år så fyndet motsvarar teoretiskt 57 års nationell konsumtion.

Brittisk geologi med skiffergasfynd

De första kalkylerna tyder på att England har större tillgångar på skiffergas än Polen som hittills haft Europas största (200 gånger den egna årskonsumtionen.)

Världsproduktionen 2008 av konventionell gas var 54 procent av Blackpoolfyndet, 3,1 biljoner (10¹²) kubikmeter.

Pad på gasproducerande borrhål.

En lättillgänglig artikel publicerades av brittiska Mail Online 29 oktober 2011. ”Our coal industry is in tatters and the gas is running out.” Den skrivande journalisten David Rose besökte borrplatsen. Ett borrtorn med längder av borrpipor, verkstäder och arbetarbaracker ute på ett gärde. Då fältet börjar leverera gas lämnas bara en pad (gastankar, rörledningar och en administrationsbyggnad) kvar på det producerande borrhålet.

Quadrilla fracking:

Stiltje för vindkraftslobbyn?

Förbränning av gas ger 57 procent lägre koldioxidutsläpp per energienhet än bituminöst kol. (Gas 51 g, bensin 69 g, dieselbränsle 70 g, och bituminöst kol 89 g CO₂ per miljon joule, megajoule [3,6 Mj = 3 kwh].) Modern teknik bidrar dessutom till ännu högre effektivitet.

Ett gaskraftverk under byggnad nära Themsens mynning i Kent med en installerad effekt på 1 000 MW beräknas producera el med bara 37 procent av koldioxidutsläppet från ett gammaldags kol- eller oljeeldat värmekraftverk. (Andas lugnt-bekantingen Jänschwalde är på 3 000 MW och släpper ut 24 megaton koldioxid/år.) Det byggs nära Englands LNG-terminal Isle of Grain där man hittills landat LNG-gas från Algeriet och Qatar.

Gaskraftverket i Kent kontrasteras mot The London Array, världens största vindkraftpark under byggnad utanför Themsens mynning. Den får 1 228 MW installerad effekt, ska bestå av 341 stycken 3,6 MW vindsnurror, täcka ett område på 90 kvadratmiles (233 kvadratkilometer) och kosta 2,2 miljarder pund (23 miljarder kr). Därtill kommer det ”smarta” nätet av kraftledningar och lika mycket reservkraft för tider då vindkraften står still. Som alla vindkraftverk kommer The London Array bara att leverera 25 procent av den teoretiska produktionen (för att det blåser för lite eller för mycket). Ett monument över lågpresterande ineffektiv teknik.

Skiffergasen erbjuder ett billigare sätt än vindkraften att nå Storbritanniens mål på 34% reduktion av koldioxidutsläppen och det är svårt att se hur politikerna ska kunna avstå från den. Partitaktikerna vet att en sådan ”grön” renlärighet skulle leda till förlust i nästa val.

Gasen finns redan

Gas är inget nytt bränsle. Tills nyligen svarade naturgas för 23 % av den globala industriella energin (olja för 37 % och kol 30 %). Den distribueras i gasformigt tillstånd i pipelines. Exempelvis den nyligen invigda Nord Stream som i slutet av 2012 ska kunna transportera 55 miljarder (10⁹) kubikmeter gas årligen under minst 50 år. Den kommer från avlägsna fält nära floden Obs utflöde i Norra Ishavet. (Halvvägs genom Nordostpassagen.) Det finns redan ett omfattande nät av ledningar för gas i Europa och världen. Till och med i gasnegativa Sverige finns en från danska fältet Valdemar i Nordsjön till Göteborg.

LNG-fartyg bogseras in till Grain Isle gasterminal.

Mindre mängder gas transporteras länge sträckor som LNG (Liquefied Natural Gas). Vid minus 162 ^oC blir gasen en klar, färglös och luktfri vätska, hälften så tung som vatten och 640 gånger tätare än i gasformigt tillstånd. Energitätheten är 60% av dieselbränsle och 70% av bensin. Likvifiering är en energi- och kostnadskrävande procedur men det beräknas att i slutet av 2012 kommer det att finnas 100 anläggningar i drift med en total kapacitet av 300 miljoner ton LNG/år. Det är dock bara promille av världsproduktionen gas.

Chock och förnekelse

Att perioden med fossil energi möjligen kommer att förlängas femtio, kanske hundra år är en mycket ovälkommen nyhet för de som drömt om ett ”grönt” samhälle baserat på alternativ energi. Det Internationella Energirådets (IEA) beräkning att det finns ”ett kvarts årtusendes” (250 års) tillgångar på billig naturgas i världen möts med hån, tvivel och förnekelse.

Intressant nog hör förkunnarna av peak oil till de negativa. De inte bara varnar för utan vill ha ett slut för de fossila bränslena. ”Förstör inte vår katastrof som vi byggt så mycket på.” Samma sak med survivalisterna av alla schatteringar. Om samhället som vi känner det – med bilar, flyg, sjöfart, banker, internet – skulle leva kvar femtio år till bleve alla deras survival kits onödiga. Förlegade, något att hänga på väggen i hembygdsgården bredvid vargnät och ullkardor.

Var och en sitt eget skyddsrum (Anderson Shelter från andra världskriget).

Andas lugnt tar det mesta med en nya salt. Så även jubelropen över skiffergasen och dess enorma potential. Har verkligen vår fossilbränslecivilisation fått ett nytt kontrakt, rullar hjulen 2020… 2050?

Ja, möjligheten av en skiffergasperiod verkar bra mycket troligare än flertalet av de ”gröna” framtidsskisserna. Exempelvis Jacobson & Deluccis ”Providing all global energy with wind, water, and solar power” till 2030; Roger Angels 20 miljoner ton plastskivor som solskydd 1,5 miljoner km ut i rymden; och mera hemlagat, Annie Lööfs målsättning att med Centern som plattform få till stånd en grön omställning i Sverige och världen.

Även en skeptiker är benägen att sätta en slant på skiffergasen.

AGW och peak-oil: koncept i gungning

2011-10-31T19:53:00.003+01:00

Global uppvärmning/klimatförändring

AGW-teorin (Anthropogenic Global Warming) har det jobbigt nu. Den påstådda globala uppvärmningen har vägrat infinna sig under hela 2000-talet. Vi som kan läsa decimaler har vetat det länge. När klimatlobbyn larmar om ”varmaste året någonsin” och det är två hundradels grader C varmare än det näst varmaste kan alla förstå att kris råder.

BEST:s temperaturvärden för 2000-2010. Ett klipp från brittiska Mail Online.

Under 2000-talet har temperaturkurvan varit platt med noll stigning. Intressant nog visade den hajpade BEST-undersökningen detta i tydliga omanipulerade siffror. Men alla närmast sörjande tittade åt annat håll och sa: BEST visar att global uppvärmning är sann. (Verklighetsförfalskning av samma typ som Sofia Arkelstens patetiska försök att försvara moderaterna/högerns påstående att de kämpande för kvinnlig rösträtt och folkpension. Bottennapp i mediautbudet.)

De som tänker själva kan roa sig med att koppla den platta tempkurvan till det globala koldioxidutsläppet (den påstådda orsaken till global uppvärmning/klimatförändring). Se Rekviem för klimatkampen 11 juli 2011.

Aldrig i industrialismens historia har så mycket koldioxid släppts ut på så kort tid. Från 25,3 Gt år 2001 till 32,0 Gt år 2010, sammanlagt under nollnolltalet 290,1 Gt. Siffran för 2011 beräknas bli 34 Gt och 2000-talets summa 325 gigaton (miljarder, 10⁹ ton). Decenniet 1991-2000 var summan 235 gigaton.

Sammanfattning: Temperaturstegring ingen, koldioxidutsläpp rekordstort. Samband temperaturökning/ koldioxidutsläpp ingen.

Peak oil

Ett annat kärt begrepp som anses signalera samhällets undergång är peak oil, oljeproduktionstoppen. Att den kommer eller möjligen har inträffat är självklart eftersom oljan (liksom kolet och gasen) är en ändlig resurs. I dag svarar oljan för 37 %, kolet 30 % och gasen 23 % av världens industriella energiproduktion. Resten 10 % är kärnkraft, vattenkraft, biogas och en smutt vindkraft.

Säg den företeelse som inte har en grupp, rentav en internationell organisation byggd kring sig. Oljeproduktionstoppen har förstås sin: ASPO (The Association for the Study of Peak Oil and Gas) med ett svenskt Chapter, ASPO Sverige. Det ligger i sakens natur att sådana sällskap är begränsade till att varna, förmana och larma. De är nära besläktade med survivalisterna som spår civilisationens undergång mer allmänt. Ett Ragnarök då endast de förberedda kommer att klara sig.

Preppers kallar de sig (av prepared, förmodligen). En prepper bor på landet, hugger egen ved, odlar egna grönsaker, har stuka för vinterpotatisen, vattenfilter, gammaldags telefon med kopparledning, går eller cyklar till dagis, har inte bil, åker i nödfall tåg men aldrig flyg. När allting pajar tänker de säga ”pilutta dej” till oss andra.

(Kanske jag gör en filosofisk post någon gång om det lustfyllda i att lägga sina jordiska pinaler i ordning för den slutliga undergången, harmageddon, apokalypsen, yttersta domen, Jesu återkomst, eller vad man har för namn på den. Det verkar finnas en medfödd drift, något svagare än sexualdriften, till sådant hos människan.)

Jag studsade häromdagen när en uppenbarligen klok man som Lars Wilderäng, bloggen Cornucopia? menade att det var bortkastat att lägga pengar på vägar som kommer gapa tomma om 20 år i bränslebristens spår. Istället, tyckte han, bör stora satsningar göras på järnvägen.

Många som tänker alternativt vill satsa på järnvägen. Den anses rädda klimatet och framtidens samfärdsel. I verkligheten är svenska järnvägen otillgänglig, opålitlig, långsam och dyr. Ett 150-årigt koncept merkantiliserat för byråkrater som X2000-pendlar Stockholm-Göteborg på företagsbiljett.

Gasrevolutionen

Det nya sättet att utvinna gas ur sedimentära skiffrar genom hydraulisk frakturering (fracking) är på väg att revolutionera energiproduktionen. Så här skrev Amy Myers Jaffe i Wall Street Journal maj 2010:

”I have been studying the energy markets for 30 years, and I am convinced that shale gas will revolutionize the industry—and change the world—in the coming decades. It will prevent the rise of any new cartels. It will alter geopolitics. And it will slow the transition to renewable energy.”

(Jag har studerat energimarknaderna i 30 år, och jag är övertygad om att skiffergas kommer att revolutionera branschen – och förändra världen – under de kommande årtiondena. Den kommer att förhindra uppkomsten av nya karteller. Den kommer att förändra geopolitiken. Och den kommer att bromsa övergången till förnybar energi.)

Amy Myers Jaffe

Amy Jaffe är inte vilken bloggtjej som helst och Wall Street Journal ingen vanlig kvällsblaska. Och de är inte ensamma om att förutspå nya stora resurser inom fossil energi. OPEC:s International Energy Agency (IEA) exekutive direktör Nobuo Tanaka sa så sent som juni 2011:

"There are now over 250 years of gas resources available globally, and each region has a supply of 75 years of current regional consumption. Such volumes and their geographical distribution are a significant factor for energy security – and herald nothing less than a redefinition of the geopolitics of gas."

(Det finns nu över 250 år av gasresurser tillgängliga globalt, och varje region har en tillgång för 75 år med nuvarande regionala förbrukning. Sådana volymer och deras geografiska utbredning är en viktig faktor för energisäkerheten – och förebådar inget mindre än en omdefiniering av geopolitiken för gas.)

Nytt läge

AGW-teorin har det svårt eftersom jordens klimat vägrar rätta sig efter teorin. Mer koldioxid än någonsin i teknikens historia släpps ut i atmosfären. Och mängderna kommer att stiga. Alla försök att minska utsläppet genom administrativa och tekniska åtgärder har misslyckats.

Samtidigt ligger jordens temperatur stilla sedan 10-15 år. Kontrasten mellan teorin och verkligheten blir allt tydligare, propagandarösterna allt gällare, argumenten allt mer sökta.

Samtidigt hittas stora tillgångar av fossil gas som verkar lätt tillgänglig med ny teknologi. Det talas om fyndigheter för flera hundra års behov. När sådana möjligheter blir kända för folk i allmänhet blir det mycket svårt för politiker att förhindra utvinningen med hänvisning till koldioxidutsläppet och risken för klimatförändring.

Tidpunkten för peak oil (and gas) flyttas in i framtiden. Perioden för vägtrafik med bensin- och dieseldrivna bilar förlängs genom att proportionsvis mer olja kan raffineras till fordonsbränsle.

Framtiden för dyr opraktisk energiproduktion med vindkraft och solkraft är mörk. När politiska partier av valtaktiska skäl anpassar sina klimat- och miljöprofiler till den nya geopolitiska energisituationen kan den alternativa energisektorn näst intill utraderas.

För de ekonomiskt underprivilegierade 99 procenten av västerlandets befolkning skulle en stor och säker tillgång till skiffergas medföra bättre livsvillkor. De fossila bränslena är sedan 150 år basen för teknisk utveckling och allmänt välstånd. Tekniken är etablerad, distributionssystemen utvecklade.

Varför ändra? "If it works, don’t fix it."

AGW-teorins svagaste punkt

2011-10-29T21:05:00.199+02:00

Ogrundat

AGW-teorin är byggd på antagandet att jordens klimat är statiskt och oföränderligt.

Teorin och dess kalkyler förutsätter att den globala temperaturen skulle vara oförändrad i naturtillståndet före industrialismen om inte det antropogena koldioxidtillskottet i atmosfären rubbade balansen. Klimat- och växtzoner skulle ligga still, glaciärerna vara oförändrade, regn och snö falla i samma mängder på samma ställen som på farfarsfars tid.

Världsmedeltemperaturen för land/hav skulle fortfarande vara 13,1 ^oC som den antas ha varit 1850.

Den tron har inte stöd i kända fakta.

Jordens temperatur

Jorden rör sig i en elliptisk bana kring solen. Utan solstrålningen skulle jordklotet ha samma temperatur som rymden, 3K (minus 270 ^oC). Med solstrålning men utan atmosfär skulle temperaturen stiga till svartkroppsläget 254K (minus 19 ^oC). Alltså en uppvärmning med 251 grader men inte tillräckligt för att ge förutsättningar för liv. Tack vare atmosfären som fungerar som en tunn filt (75 % inom 11 km) höjs medeltemperaturen till 287K (14 ^oC), alltså med 33 grader. Trots att luftskiktet är så tunt (0,3 mm på en 30 cm jordglob) är det mycket effektivt. Det gör jorden till en planet med liv.

Lilla istiden i Holland. Tiden ledde till en lång rad fascinerande målningar med vintermotiv. Här Hendrick Avercamp 1608.

Med hänsyn till det stora värmetillskottet från 3K till 287K är det inte förvånande att balansen sviktar och temperaturen varierar några grader på toppen. Den tillförda värmen är dock 284 grader (155 grader ger en het stekpanna). Snarare är det underligt att klimatet är så pass stabilt som det är.

Jordens historia

Det vi vet om jordens historia vittnar om stora variationer. Jorden har varit iskall (Snöbollsjorden 700 miljoner år sedan) och rumsvarm (Kritperioden 100 miljoner år sedan).

De senaste 500 tusen åren har klimatet pendlat mellan långa (70-100 tusen år) glacialer och korta (10-15 tusen år) interglacialer. Vi lever nu i den senaste, Holocen, som sannolikt kommer att övergå i en ny glacial om 3-5 tusen år.

Människan och klimatet

Som art knoppades Homo sapiens av från tidigare, nu utdöda former för så lite som 200 tusen år sedan. Vad man vet skedde det i Afrika. Europa låg då under den näst senaste nedisningen (Saale). Mot slutet av den senaste nedisningen (Weichsel) spred sig människan från Afrika och hade koloniserat Europa för 40 tusen år sedan. Då bodde sannolikt neandertalmänniskan Homo neanderthalensis redan här men de sista dog för 24 tusen år sedan. Homo sapiens blev ensam kvar och spred sig över jorden under Holocen.

Människan har alltså utvecklats och levat under två nedisningar och två mellanistider (även om Holocen formellt är en efteristid). Klimatförändringar är en fundamental del i artens utvecklingshistoria.

Platserna i figuren är lokaler med daterade fossila strandlinjer.

Historisk tid

För åtta tusen år sedan var den snabba avsmältningen av inlandsisarna klar. Havet hade stigit 120 m på tolv tusen år. Vattnet i de upp till 3 km tjocka inlandsisarna hade återvänt till havet och havsytan hade nått en relativt stabil nivå där den håller sig än.

Hvalsey kyrkoruin på Grönland, ett minne från den nordiska bosättningen Eystribygð. Den sista gudstjänsten i kyrkan hölls troligen 1410 då bosättningen övergavs pga det allt kallare klimatet vid lilla istidens början.

Klimatet blev först varmare, postglaciala värmetiden eller atlantisk tid, sedan svalare till 600 f Kr, subboreal tid. Den medeltida värmeperioden 950-1250 lockade nordbor att bosätta sig på Grönland år 985 men bosättningen övergavs 1410 i inledningen till den lilla istiden 1300-1900. Temperaturstigningen under 1800-talet (≈ 1 ^oC) kan ses som avslutning på lilla istiden.

Havet som värmebalans

Atmosfärens massa är 5×10¹⁸ kg. Havets massa är 1,4×10²¹ kg. Luftens specifika värmekapacitet är 1 kJ/kg ^oC. Vattnets är 4,2 kJ/kg ^oC. Det går alltså åt 4,2 gånger mer energi för att värma en enhet vatten än att värma en enhet luft. Relationen atmosfär/hav blir 5/5,88 x 10³ eller 1/1176. Om atmosfärens temperatur sjönk 1 grad skulle vid fullständig blandning havets stiga en 1176-dels grad (0,000 85 grader).

Omvänt, om havets temperatur sjönk 0,00085 grader (85 hundratusendels grader) genom utbyte med luften kunde det värma atmosfären 1 grad.

Genomförandet av ett sådant utbyte skulle sannolikt ta geologiska tidrymder. Havet täcker 71 procent av jordens yta och är i genomsnitt mer än 3 000 m djupt. Utbytet mellan atmosfären och de djupa delarna är mycket långsamt. Exempelvis har djuphavet koldioxidmässigt ännu inte märkt att den industriella revolutionen inträffat. (Enstaka signaler i form av sjunkna fartyg typ Titanic har dock nått ner; hon ligger på 3 840 m djup.) Men räkneövningen visar vilken enorm potential som värmesänka havet har: 1176 gånger större än atmosfären.

Relationen hav/atmosfär är ett dynamiskt system där små variationer i havet kan få stora följder för atmosfären. Att mäta värmemängden i världshavet på en 1176-del när är inte tekniskt möjligt så möjligheterna för delar av grader från atmosfären att försvinna obemärkt är betydande.

Sammanfattning

AGW-teorin bygger på den osannolika premissen att jordens klimat är statiskt. Ingenting i historisk geologi, paleontologi och paleoklimatologi stöder en sådan uppfattning.

Tvärtom är tecknen på stora och återkommande svängningar i klimatet väl dokumenterade. Den vetenskapliga litteraturen är detaljerad och omfattande. Studiet av jordens historia i vid bemärkelse är ett av de äldsta forskningsfälten inom mänskligt tänkande. Dess ursprung förlorar sig i civilisationens gryning.

Varmaste år (underförstått någonsin) enligt NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration, USA). I ett geologiskt perspektiv är tabellen lögn och förbannad dikt.

AGW-forskningens tänkande är kringskuret och styrt. Deltagarnas kunskap om jordens historia verkar rudimentär. Resultat tillkännages tendentiöst och i enkel kvällstidningsstil, typ, varmaste år någonsin uppmätt. Det rör sig om hundradels grader C - en statistisk artefakt. I det längsta håller forskagrupper sina data och analysmetoder hemliga.

Väsentliga oförklarade klimataspekter berörs inte eller slätas över. Som att naturen tar hand om hälften av koldioxidutsläppen vare sig de är 6 gigaton per år som 1950 eller 32 gigaton som 2010. Eller att havet är ett så enormt värmemagasin jämfört med atmosfären att hela grader av världstemperaturen (som mäts i luften) kan passera ut och in omärkbart.

Att klimatforskningen förlorar supportrar och präglas av svåra trovärdighetsproblem är dess eget fel. På IPCC och dess medlöpare passar verkligen den berömda satsen:

”You can fool all the people some of the time and some of the people all the time, but you cannot fool all the people all the time.” ( Du kan lura hela folket en del av tiden och en del av folket hela tiden, men du kan inte lura hela folket hela tiden.)

Tillägg dagen efter

Denna post publicerades lördag 29 oktober kl 21 och var vid korrekturläsningen formellt korrekt och komplett med länkar, bilder och bildtexter. I dag, söndag 30 oktober kl 06 var halva posten borta. Avklippt efter stycket "Människan och klimatet". Möjligen behåller den lagade posten sin ursprungliga tidsstämpel.

Inte så att jag gnäller på Google/Blogger. Hur stora text- och bildmassor företaget har att hantera kan jag bara gissa. Egentligen är det konstigt att allt fungerar så bra som det gör. Det finns ju miljoner bloggar på troligen hundratals språk. Andas lugnt är knappast den enda blogg som drabbats.

Vad jag däremot gnäller på är klåfingrigheten i småsaker. Senast den nya varianten av "klickbara" bilder som är långsammare och ger en rad thumbnails och några oönskade optioner. Den har förstört mycket av nöjet med stora bilder. Som kontrast måste man fortfarande krångla med html-koder för superskript och subskript.

Men som det heter: "Beggars can't be choosers". Får man något gratis måste man hålla till godo med vad som bjuds. Tills vidare stannar jag hos Blogger. Dock skulle det inte förvåna mig om Googles program för att varumärka och strömlinjeforma oss bloggare jagar bort mig.

Fast det, som HC Andersen säger, är en helt annan historia.

Enorma gasfynd – ny energiperiod?

2011-10-25T18:52:00.004+02:00

AGW-teorin, vaddå?

Förbränning av fossila bränslen – olja, kol och gas – svarar för omkring 80 procent av världens storskaliga energiproduktion (som är ca 500 exajoule, 500×10¹⁸ J eller 139 000 TWh per år). Enligt AGW-teorin är eldandet möjligen den mest skadliga verksamhet människan ägnar sig åt. Den antas leda till ödesdigra förändringar i jordens klimat och göra stora områden obeboeliga i framtiden genom öka atmosfärens halt av koldioxid (nu 389 ppm).

Stora pengar har funnits att hämta för lobbyister och journalister som ställt upp på AGW-teorins sida. Klimatforskare har fått generösa anslag. Under 10-15 år har löften om ”en grönare värld” också gett poäng i politiken i form av ökade röstetal men den tiden ligger bakom.

Ett hopp för de AGW-troende har varit att de fossila bränslena, främst olja, ska ta slut eller bli så orimligt dyra att de måste ersättas av annat (se peak oil). Då skulle alternativa ”förnyelsebara” energikällor bli konkurrenskraftiga. I dag måste exempelvis den svenska vindkraften stöttas av dubbla kryckor: (a) hög beskattning av bensin, olja och el, och (b) pengar direkt till vindsnurreägarna för varje producerad watt.

Mutter om Blogger: De rättframma klickbara bilderna tycks ha försvunnit. Istället får man postens alla bilder som thumbnails och förväntas välja och vraka bland dem. Onödig klåfingrighet som förstör en bra sak, tycker jag. Andra skäl har tidigare fått mig att fundera på Wordpress. Fortsätter Blogger med sina "förbättringar" byter jag en vacker dag. /Max

Nu kommer allt starkare signaler om nya naturgasfynd baserade på borrmetoden ”fracking”. Man borrar horisontellt i djupt liggande mäktiga lager av sedimentär skiffer och frigör inneliggande gas med vatten och kemikalier. Tekniken kom i bruk på 1990-talet och är ännu i sin linda. Den har entusiastiska förespråkare och aggressiva fiender. Den verkar ha enorm potential.

Skiffergas

År 2000 var skiffergas bara 1 procent av amerikansk naturgas. Idag är den ca 25 procent och kan stiga till 50 procent inom tjugo år. Tillgångarna på skiffergas i USA beräknas vara så mycket som 2,5 trillion, biljoner, 10¹² kubikfot, med ytterligare 500 biljoner kubikfot i Kanada. Det ska räcka till drygt 100 års förbrukning av naturgas.

Tack vare den nya tekniken tror det fristående Internationella Energirådet (IEA), en organisation inom OECD, att det finns ”ett kvarts årtusendes” (250 års) tillgångar på billig naturgas i världen. Gas kan bli industrins dominerande bränsle för större delen av nästa århundrade. Kol och förnybar energi kommer att ge vika, medan olja används främst för transporter. Även kärnkraft kan få vänta i kulisserna.

Energiföretaget Cuadrilla borrade nyligen ett hål i Blackpool, England, i hopp om att hitta några biljoner kubikfot gas. Förra månaden hade man hittat 200 biljoner kubikfot. Det räcker för att hålla den brittiska ekonomin gående många decennier. Och Blackpool är bara det första fältet som har borrats.

Platsen för Polens första fynd av skiffergas. Räkna med att energiföretag och geologer funderar på hur långt ut i Östersjön de gasförande skifferlagren sträcker sig. Når de den svenska ekonomiska zonen?

Polen anses ha de största tillgångarna på skiffergas i Europa. En första borrning i Lebien nära Gdansk tyder på att det finns 5,3 biljoner kubikmeter (187 biljoner kubikfot) färdiga att utvinnas. Även om Polen bara utvinner 3 biljoner kubikmeter (106 biljoner kubikfot) är det 200 gånger landets årsförbrukning som nu täcks av den osäkra importen från Ryssland.

Krafter inom EU arbetar på att förbjuda gasutvinning genom fracking inom unionen. Polen kommer naturligtvis att rösta mot varje sådant beslut. Möjligen är Storbritanniens nya kallsinniga attityd till vindkraft (Let's commit suicide more slowly) en signal om anpassning till den kommande revolutionen i landets energiförsörjning.

Ingen regering – om än aldrig så grön – kan stå emot energisektorns krav på att utvinna sådana sant enorma tillgångar. I alla fall inte längre än till nästa val. Då är det bra att ha bytt fot tidigt.

Inte heller EU. Vad kan EU?... inte ens rädda ålen. Eller sköta ekonomin.

Pengar

Det viktigaste i politiken är pengar. I fallet med skiffergas handlar det om obegripligt stora belopp. En rad länders energiförsörjning i 100-200 år, bränsle för världens industrier under ett kvarts årtusende.

Lech Walesa som ledde upproret vid Leninvarvet i Gdansk 1980, blev ledare för Solidarnosj, fick Nobels fredspris 1983 och var Polens president 1990-1995. Nu är han på väg till Occupy Wall Street i USA. Låt en miljökommissionär i Bryssel försöka sätta sig på den sortens folk.

Pruta av femtio procent som skryt och lockbete för investerare. Det är ändå enorma pengar. Ingen folktalare skulle få frysande hungriga britter att hålla sig till dyr vindkraft och lämna gasfynd för 10-20 års behov kvar i jorden. Polackerna, som en gång reste sig mot kommunismen just i Gdansk, kan inte tänkas avstå från 200 års energitillgångar och frihet från beroende av rysk gas för att någon miljökommissionär i Bryssel säger det.

Det är en mycket stor förändring på gång inom energiförsörjningen. Plötsligt är den fossila bränslesektorn inte en fattig släkting som såg sin bästa tid förra seklet. Istället är den rika farbror från Amerika som lockar med försörjning inte bara till 2100 utan 2200, rentav 2250.

Så långt in i framtiden har hittills bara klimatrörelsens skrämselprofeter sträckt sig. Nu får de en värdig medtävlare. En som inte lockar med elände och undergång utan med välstånd och pengar.

Hej-då klimatrörelsen. Hoppas du trivs i historieböckerna.

Tecken i tiden

2011-10-21T14:23:00.005+02:00

Festen slut

Som bekant börjar pengarna ta slut för länderna i EU och för USA. Vart de tagit vägen vet ingen men att den internationella finansvärlden har flera fingrar i puddingen är tydligt. Plötsligt heter hotet mot en varaktig värld inte koldioxid längre utan Wall Street.

Världens officiella ledare – Obama, Hu Jintao, Merkel, Sarkozy, Putin/Medvedev – är marionetter som styrs av de verkliga maktkonglomeraten bankerna, energijättarna och krigsindustrin/militären. Obamas patetiska presidentskap är ett sorgligt exempel, Merkozys manipulationer för att rädda tyska och franska banker från giftiga grekiska statspapper ett annat.

Det är samma visa överallt: demokratiskt valda politiker är maktlösa. Lydigt talar de om sparpaket, minskade pensioner och dyrare sjukvård, behovet av åtstramningar, sparsamhet och försakelse. För fattigt folk och lägre medelklass, vill säga, det är nämligen de som ska täcka bankernas förluster på spekulationer, pyramidspel och kreditswappar. Rika och superrika ska få mera.

”Hjälpen” till Grekland gjorde att landets statsskuld steg från 110 procent av BNP år 2008 till 160 procent 2011. Stödpaketen på 110 + 109 miljarder euro förvärrade läget.

Även i ruinerna av folkhemmet Sverige spelar politikerna samma spel. Ett av regeringen Reinfeldts största åtaganden var att 2008 garantera bankernas förluster på kreditswappar upp till 750 miljarder kr (93 procent av landets budget). Den enskilt största skyldigheten mot någon samhällsgrupp. Naturligtvis kommer aldrig förbindelsen att tas i anspråk? Ha, det trodde man på Island också 2008.

Bromsgnissel

Under sparsamhetens kalla stjärna sinar pengarna till en rad dödfödda klimatprojekt. Exempelvis stoppar Storbritannien planerna på en provanläggning för koldioxidavskiljning (CCS, Carbon Capture and Storage) i Longannet i Skottland. Den skulle inledningsvis ha kostat en miljard pund (10,5 miljarder kr) av skattebetalarnas pengar.

Longannet kolkraftverk, Skottland.

Tanken bakom CCS är att hindra koldioxiden komma ut i atmosfären där den enligt AGW-teorin kan få jordens klimat att spåra ur. För närvarande är det antropogena koldioxidutsläppet 33 gigaton (miljarder, 10⁹ ton) per år. Att totalt stoppa det, med teknik och regleringar, är helt enkelt omöjligt.

Longannet är Storbritanniens näst största kolkraftverk med en installerad effekt på 2 400 MW. Verket genererar ynkliga 11 TWh/år genom att bränna 4,5 miljoner ton kol. (Bekantingen Jänschwalde med 3 000 MW genererar 22 TWh/år.) Longannets koldioxidutsläpp sägs vara 7-8 miljoner ton årligen, vilket verkar misstänkt lågt. CCS-projektet var tänkt att ta hand om 2 miljoner ton koldioxid per år och pumpa den som vätska (2,6 miljoner kubikmeter, 16,4 miljoner fat) genom en 280 km lång pipeline till tömda olje- och gasfält i Nordsjön

.
Det verkliga problemet med CCS är att det är energikrävande och fullt utbyggt skulle ta 25-40 procent av produktionen. En enorm beskattning av resurserna för att lindra en hypotetisk katastrof.

Samma sak i Norge. Det stolta Mongstadprojektet för koldioxidavskiljning – en gång Norges månlandningsprogram enligt statsminister Jens Stoltenberg – har länge gnisslat i fogarna och har nu lagts på hyllan. För komplicerat att göra efter schemat, säger olje- och energiminister Terje Riis-Johansen. I själva verket var det för dyrt.

”Detta är en miljöskandal, den värsta som jag sett under mina tio år i den norska gröna politiska debatten", klagar Marius Holm, biträdande ledare för gröna gruppen Bellona. "Det känns som att bli knivhuggen i ryggen.” I likhet med andra gröna behöver Holm inte bry sig om kostnader.

Storbritannien bromsar dessutom vindkraftsutbyggnaden. Företagare och arbetar klagar på att brittisk industri kommer i underläge av den dyra elen, energidryga industrier flyttar till Kina. Tanken att vara bäst i klassen och överträffa EU:s krav på förnybar el är skrinlagd. ”Let's commit suicide more slowly,” (Låt oss begå självmord långsammare) säger finansminister George Osborne.

Wal-Mart, den gigantiska affärskedjan i USA, nr 1 på Fortunes lista över företag 2011, överger sin fem år gamla ”gröna profil” som beskylls för åtta kvartal av förluster. Holistisk organisk mat, miljövänliga jeans och rättvisemärkta produkter lockade inte kunder. Så krassa är människor. ”Alla tänker på sej, bara jag tänker på mej”.

Fötterna på marken

I många år har klimatbekymrade kommit upp med mer eller mindre vansinniga idéer för att rädda jorden. Måla alla tak vita, gödsla haven med järnfilspån, sprida en miljon ton svaveldioxid i stratosfären, och kronan på verket, placera 20 miljoner ton tunna plastskivor som ett 100 000 km långt moln mellan jorden och solen. På Lagrangepunkt 1 som ligger 1,5 miljoner km på väg mot solen.

”Speglar i rymden” kallar journalisterna tanken trots att den bygger på refraktion, inte reflexion. Priset? Bah, några miljarder dollar, fem eller kanske femtio. Då är jorden skyddad i femtio år.

Sådana funderingar har ingen marknad längre. Media bryr sig inte, radion förvisar dem till miljömagasinet Klotet. Medborgarna vet vilka som ska betala alla försök att rädda något – klimatet, bankerna, svenska vargstammen … Nämligen vanligt folk. Och de är jädrigt trötta på det. Och har inga pengar.

Känsliga politiker med fingret i luften har märkt att vinden vänt. Dummare är de inte än de ligger lågt med räddningen av världen. Vill man ha väljare ska man inte gå i spetsen för ett grönare samhälle eller försöka göra Sverige världsledande i miljövänlig teknik. Det förstod Miljöpartiet i tid till valet 2010 och gick upp 6 riksdagsplatser.

De genomgjutet gröna kände sig svikna och bildade därför ett nytt riktigt grönt parti ”Gröna Partiet”. Partiets grund är ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, djurrätt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati. Mer fel i tiden kan man inte ligga.

Minns någon Maud Olofsson som 2010 föreslog att: ”staten ska sälja delar av Vattenfall AB och använda tio miljarder kronor som aktiekapital i ett nytt spjutspetsbolag – Framtidsenergi AB – med en renodlad uppgift: att tillsammans med privata aktörer investera i framtidens energilösningar och nya gröna jobb i Sverige.” Se hur det gick för Maud. Hon fick silkessnöret och försvann ur regeringen. Hennes parti Centern kan försvinna ur Riksdagen vid nästa val.

Det är nya tider. Framtiden kom i går.

Ogjort väder

2011-10-18T21:54:00.005+02:00

Världen dränks - INTE

Efter sommarsemestrarna har AGW-lobbyn dragit igång kampanjerna igen. Särskilt märkbara senaste tiden är skrämselartiklar om den stigande havsytan som kommer att dränka betydelsefulla delar av den mänskliga civilisationen inom kort. Först Göteborg, sedan Stockholm. Inte nästa vecka men nästa år … nästa decennium … år 2050 … i alla fall någon gång!

Nu är ju havsytan inte ett självständigt fenomen utan toppen, självaste överflatan på havet. Höjden på den beror på hur mycket vatten som finns i havet. För närvarande 1370 x 10¹⁸ liter, trettonhundrasjuttio miljarders miljarder liter, på några liter när. För att havsytan ska stiga nämnvärt måste man alltså tillföra mera vatten, och rätt mycket dessutom. (Förenklat: 360 kubikkilometer per mm stigning, om havet hade lodräta kanter.) Var ska man få tag på det? Där sitter AGW-lobbyn i klämman.

Enda resursen av betydelse är polarisarna: de arktiska isarna i norr och de antarktiska i söder. Den antarktiska polarisen i söder är ytterst stabil och varaktig. Bara en sådan sak som att den innehåller fler än 140 subglaciala sjöar under islager nästan en halv miljon år gamla och att sjövattnet kanske varit isolerat 15-25 miljoner år. Den största, Vostoksjön, ligger 4 km ner i isen, är 240 km lång och 50 km bred (Vänern är 140 km lång och 75 km bred). Ingen har än fått ta ett vattenprov i Vostoksjön som antas ha det renaste vattnet på jorden. Man är lika försiktig som med de första proverna från månen.

Startskjulet för Andrées vätgasballong "Örnen" på Danskön.

De arktiska isarna i norr ger mer hopp. Nordpolsisen – platsen för många hjältemodiga upptäcktsfärder – är bara en tunn (3-5 m) kaka av ur havsvattnet utfrusen is vars äldsta delar är yngre än 10 år. Den är kanske, kanske inte på väg bort. Den varierar i volym under året (störst i april, minst i september) och har som mest volymen 30 tusen kubikkilometer. Eftersom volymen på världens isar är 30 miljoner kubikkilometer säger enkel huvudräkning att den arktiska havsisen bara utgör en promille av världens is.

Dessutom flyter den på havsytan. Kuggfråga för ex-miljöminister Andreas Carlgren: hur mycket stiger havsytan om den arktiska havsisen smälter?

AGW-lobbyn sätter sitt hopp till Grönlands inlandsis. Den är i runda slängar 3 miljoner kubikkilometer, ungefär 10 procent (9,8 %) av världens is. Om den skulle smälta skulle världens hav stiga ~~2,7~~ 7,2 meter (givetvis 7,2 m, det andra var ett skrivfel. Jag tackar kommentatorerna Christopher E. och Thomas för påpekandet).

Så hur fort kan det gå? Behöver Göteborg utrymma de nya husen på gamla varvsområdet på Hisingen? Klimatlobbyns kalkyler har gett smältvolymer på 195-239 kubikkilometer om året. Säg 300 kubikkilometer/år för att underlätta huvudräkningen för Carlgren och Göteborgs krisgrupp. Då skulle det ta tre miljoner dividerat med (delat med) 300 vilket ger tiotusen. År. (Sug på den ni, Carlgren och klimatberedskapen i Göteborg. Tiotusen år! )

Ett lika löjligt betänkande kom från Stockholm nyligen: "Så ska Stockholm klara klimathotet". Möjligen hade Bonnier/DN ont om text och blåste upp en seminarieuppsats beställd av Länsstyrelsen i Stockholms län för en kostnad av fyra personmånader. ”Översvämningar, jordskred, värmeböljor, bränder, insekter, mögel, sjukdomar, smutsigt vatten och trafikkaos”, är i alla fall vad Stockholm sägs bereda sig på. (Precis vad stan har nu, säger arg skattebetalare.) Förargligt nog lägger landhöjningen hinder i vägen för översvämningen ”Men vid mitten av seklet når vi brytpunkten då havsnivån ökar snabbare, mellan 30-50 centimeter från norra Norrtälje till Landsort vid slutet av seklet”, säger Lovisa Lagerblad, klimatutredare på Länsstyrelsen hoppfullt.

Utredningen fyller inga som helst vetenskapliga krav. Hur får Lovisa exempelvis till det med 30-50 cm stigande havsyta i Stockholm mellan 2050 och 2100? IPCC gissade på 19-57 cm för hela seklet i sin projektion. Den kände Nils-Axel Mörner – som med förlov sagt vet mycket mer om havsytan än Lovisa Lagerblad – anser att de senaste 300 årens ändringar i havsytans nivå inte visar någon signifikant trend uppåt.

Sedan 1992 har havsytan stigit med 3 mm/år men 2010 sjönk den oförmodat 6 mm. Projicera 3 mm/år till 2100 och vi får 270 mm (27 cm). Håller landhöjningen i Stockholm takten med havsytan till 2050 blir den förmodade ”översvämningen” efteråt 15 cm. Den ena gissningen är så god som den andra. Faktum är att ingen vet.

Sagan om de sjunkande öarna i Stilla havet går också igen. Maldiverna förstås, som har en aggressiv tiggarpolitik i klimatfrågan och nyligen Tuvalu. Redan Darwin förklarade varför sådana öar inte dränks av stigande havsytor utan växer till. I korthet beror det på korallernas tillväxt som lätt håller takten med stigande havsnivå. Stigningen är själva förutsättningen för bildningen av atoller.

Aldrig så mycket PR från President Mohamed Nasheed i Maldiverna kan inte ändra på den saken.

Slut på krutet

AGW-hypotesen blir allt mer ifrågasatt. ”Världens ledare” typ Barack Obama, Hu Jintao och Angela Merkel har länge vetat att snacket om en kommande miljökatastrof är just det – bara snack. Fortfarande tar de till klimatfrågan ibland men det är bara läpparnas bekännelse. I handling gör de tvärtom. (Merkel fogar sig ovilligt i kraven från Die Grünen. För henne gäller det lyd eller avgå.)

Och till råga på allt – folk i allmänhet har tröttnat på klimathoten. Politiskt ger det inga röster längre.

Säga vad man vill om AGW-lobbyisterna men de vet vad klockan är slagen. En tyst panik kan anas bland politiker och forskare som får sitt generösa levebröd av hypotesen. Plötsligt är deras skräckscenarier urvattnade, deras hot om världens undergång uttjatade. I brist på nya idéer kör de samma gamla argument ett varv till
.

Människor har fått andra mer direkta problem med arbete, bostad och löner. De problemen är här nu. Alla kan se dem. Hotet heter inte längre koldioxiden utan Wall Street.

Men var så säker – det kommer fler gamla AGW-program i repris under vintern. Precis som i Sveriges Radio där varje program körs minst tre gånger.

Ta dem som ett tecken på att klimathotet har sett sina bästa dagar och är på väg ner i historiens tratt.

Jorden rullar vidare.

Okej-då till koldioxiden

2011-10-13T18:07:00.004+02:00

Något jag upprepat till leda är att det antropogena utsläppet av koldioxid till atmosfären inte går att hejda. Det kan inte ens minskas så länge det nuvarande industriella samhället existerar.

Tvärtom måste utsläppet öka under några decennier i takt med att teknik och ekonomiskt välstånd sprids över världen. Varje land som industrialiseras ökar sitt nationella koldioxidutsläpp eftersom energin till industrierna utvinns ur de klassiska energikällorna olja (37 % av global energi), kol (30 %) och gas (23 %). All sådan energiproduktion är i princip oxidation av kol där grundsambandet är att en viktenhet kol, säg ett ton, efter oxidation ger 3,7 enheter koldioxid, här 3,7 ton som går med röken upp i atmosfären.

Alla vill vi se välståndet spridas till allt fler människor. Att kräva att tekniskt outvecklade länder ska avstå från den teknik västerlandets vällevnad bygger på är både oetiskt och politiskt omöjligt.

Den västerländska samhällsmodellen är absolut inte fri från nackdelar. Men stoppas kan den inte.

Nu börjar verkligheten bli så tydlig att inte ens förhärdade politiker och klimatagitatorer kan förneka den. Koldioxidutsläppet stiger år för år och det är inget vi kan göra åt det. I hemlighet släpptes processen loss vid ”de fem gorillornas” (USA, Kina, Indien, Sydafrika, Brasilien) informella överläggningar under klimatmötet COP15 i Köpenhamn i december 2009.

Efter COP16 i Cancun i december 2010 viftade arrangörerna med en papperslapp à la Chamberlain 1938. ”Vi har ett avtal.” Bara de mest godtrogna kunde luras att tro det fanns något i det.

Inför COP17 i Durban 2011 har försöken att skapa ett Kyoto II visat sig fruktlösa. EU:s miljökommissionär Connie Hedegaard sa nyligen desperat rättframt att EU, som svarar för 11 procent av de globala koldioxidutsläppen, inte såg skäl för ett Kyoto II om inte andra industriländer följde med. Varken USA, Kina eller Indien är intresserade, Japan sa nej redan vid mötet i Cancun förra året. Landets beroende av fossila bränslen har sedan dess ökat stort efter kärnkraftsolyckan i Fukushima.

I Storbritannien har finansminister George Osborne fått kalla fötter när det gäller landets Climate Change Act från 2008. The Act included a voluntary commitment to reduce Britain's carbon dioxide emissions to 80 per cent of their 1990 level by 2050 – a target generally acknowledged to be achievable only by shutting down most of the economy – in an effort to demonstrate 'global leadership'. (I lagen ingick ett frivilligt åtagande att minska Storbritanniens koldioxidutsläpp med 80 procent av 1990 års nivå till 2050 - ett mål allmänt erkänt kunna uppnås endast genom stängning av det mesta av ekonomin - i ett försök att visa 'globalt ledarskap'.)

Känns tongångarna igen? Samma visa som EU drog under Fredrik Reinfeldt i det famösa ”beslutet” i oktober 2009 – och som senare övergavs i tysthet.

Effekterna i Storbritannien börjar märkas i medborgarnas plånböcker och i det ökande antalet arbetslösa. Då lyssnar varje politiker.

I Sverige har den uppmärksamme sedan länge noterat att ”rädda klimatet” inte lockar röster längre. Miljöpartiet låg lågt med klimaträddning inför valet 2010 – och ökade sitt röstetal. Centern hade något högre klimatprofil – och minskade. Så rejält att den nersolkade partiledaren Maud Olofsson sparkades ut och ersattes med det småländska lingonet Annie Lööf. Hennes naiva förkunnelse att som Centerledare få till stånd en grön omställning i Sverige och världen, kommer att stoppas av spinndoktorerna i god tid före valet 2014. Annars adjö med Centerpartiet.

Eller Annie Lööf.

Mycket kan hända innan 2014. En kvinna att hålla ögonen på är den nya miljöministern efter Andreas Carlgren – Lena Ek. Hon är tydligen inte lika naiv som Annie. Hon välkomnas på posten av Åkeriägarna (en dödskyss för de rättrogna) och anklagas av klimatfundamentalisterna Jens Holm och Jonas Sjöstedt, riksdagsledamöter Vänsterpartiet, för att ha ”svikit” i frågan om EU:s klimatmål.

Goda tecken i mitt tycke. Tyder på realism och fingertoppskänsla.

Låt Lena Ek jobba på sin plattform en tid och vi kan få se Annie Lööf följa sin socialdemokratiska syster Margot Wallström till härligheterna i Bryssel. Där bryr sig ingen om all skit som snackas.

Så kan Lena Ek ta över hemma i jordbundna Sverige – och kanske hålla Centerpartiet över fyra procent i valet 2014. Om det nu ska behövas.

Koldioxiden får vi dras med i vilket fall.

Klimatkamp: språkliga artefakter från den globala uppvärmningens tid

2011-09-26T10:43:00.001+02:00

Artefakter

Efterhand som olika föreställningar går genom människors bild av tillvaron lämnar de spår i språket. Ungefär som kulturer lämnar artefakter på platser där de funnits. Stenyxor från stenåldern, skeppsristningar från bronsåldern, runstenar från vikingatiden. Eller mer sentida, vittrande fabriksbyggnader från tiden då Sverige hade varvs- textil- och skoindustrier.

"Radioandakterna de var ju bra..."

I språket använder vi många uttryck från Sveriges tusenåriga kristna period utan att verkligen tro på innebörden. Hon ler i sin himmel, han vänder sig i sin grav, skärseld, helvete, fan. För flera, lyssna till den kulturella artefakten Radiogudstjänsterna.

På samma sätt har den kortlivade klimatskrämseln (ca 2000-2009) lämnat en rad innehållslösa ord efter sig. Några exempel:

Global uppvärmning: Uttrycket är numera bannlyst i svenskan men lever som global warming i engelskan. Som fysiskt fenomen är den i praktiken borta. Jordens medeltemperatur har legat stadigt runt 14,55 ^oC hela 2000-talet. Milleniets hittills kallaste år var 2008 (14,44 ^oC) och varmaste 2010 (14,63 ^oC). För januari-augusti 2011 ligger siffran på 14,51 ^oC. Detta trots det rekordstora utsläppet 291 gigaton CO₂ 2001-2010 plus beräknade 33 gigaton 2011.

Klimatförändring: För tiotusen år sedan töade Skandinavien fram ur en hundratusenårig inlandsis som tryckt ner berggrunden 300 meter. Vi lever nu i en varm interglacial period, Holocen, som sannolikt kommer att övergå i en ny nedisning om fem- eller tiotusen år. Den föregående, Eem, varade 17 000 år.

Det är verklighetens klimatförändringar.

Men i media betyder”klimatförändring” skiftningar som antas bero på människans utsläpp av koldioxid. Förargligt nog ligger alla sådana i en hypotetisk framtid. Ett sublimt exempel ger (den snart avpolletterade?) miljöminister Andreas Carlgren i artikel på GP:s debattsida 19 september 2011: ”En miljard för att klimatsäkra Sverige”. Artikeln är så rik på dumheter så jag måste göra en utvikning:

Regnväder i Göteborg.

Carlgren hänvisar till ”sensommarens plötsliga översvämningar i bland annat Göteborg” som exempel på klimatförändring. Enligt alla definitioner var de ett exempel på väder, närmare bestämt häftigt regn. Carlgren fortsätter: ”Enligt Göteborgs stads beräkningar räcker det med att vattennivån vid Göta Älvs utlopp stiger med 2,7 meter för att orsaka skador för människor och företag på över 100 miljarder.”

Läs och tänk.

Det räcker med att havet stiger 2,7 meter! Det är en pärla i tom skrämsel. Om hela Grönlands inlandsis – nio procent av världens is, 2,85 miljoner km³, mer än 3 000 m tjock – råkade smälta skulle havet stiga sex meter. Det skulle i nuvarande takt ta 28 000 år. Risken att havet vid Göta Älvs utlopp (där Göteborg ligger) ska stiga nästan tre meter kan tryggt påstås ligga långt in i framtiden. Säg 14 000 år.

”Att möta denna sortens risker genom förebyggande åtgärder är helt nödvändigt”, påstår Carlgren. Är det?

Han vill därför ”klimatsäkra” Sverige. Tror han att landet inte längre hör till världen i övrigt och kan skyddas mot förändringar? Om sådana mot alla odds skulle inträffa. Idén är så superdum att ett namn för infantiliteten inte kan skrivas ut här på Andas lugnt där vi har ett vårdat språk.

Klimatgaser: Det är lustigt att se hur klart definierade begrepp rundslipas i händerna/munnarna på politiker och spinndoktorer. Växthusgaser blir klimatgaser och ordet syftar primärt på koldioxid, i någon mån på metan, trots att den huvudsakliga växthusgasen är vattenånga. Växthusgaser är dessutom extremt välgörande och nödvändiga för livet på jorden. Utan dem skulle jordens temperatur vara minus 19 grader C och allt vatten fruset. Det liv vi känner skulle inte existera.

Annie Lööf, ny ledare för Centerpartiet.

Klimatutsläpp: Ingen släpper förstås ut klimat. Det som menas är oftast koldioxidutsläpp. För den som vet vad klimat är låter nya Centerledaren Annie Lööfs uttryck ”kämpa mot klimatet” okunnigt och dumt.

Klimatkampen är förbi

Bara maktens B-lag är kvar i klimatkampen. ”Världens ledare” – om vi med sådana menar Barack Obama, USA, Hu Jintao, Kina, Dilma Rousseff, Brasilien, Nicolas Sarkozy, Frankrike – har lämnat den. Två exempel:

Barack Obama stoppade nyligen EPA:s nya regler för smogbildande ozon; han lär ge klartecken till den nya 3 200 km långa Keystone XL oljeledningen från Kanadas oljesand till Texas raffinaderier; han hjälper Brasilien att utvidga off-shore borrningen efter olja.

Hu Jintaos Kina bryter 3 162 Mt kol/år, tre gånger mer än världstvåan USA (932 Mt); landet startar ett kolkraftverk i veckan; Kina är världens största biltillverkare (ca 14 miljoner personbilar 2010) och siktar på 60 miljoner bilar år 2030. Landet äger redan Volvo och snart kanske även Saab.

Klimatfrågor sköts nu av miljöministrar med liten ekonomisk potens. Se Carlgrens "miljard för klimatsäkring" som möjligen är 300 miljoner/år under tre år; tre tiondels promille i en budget på 3 x 1 000 miljarder, 3 000 000 miljoner. Det världsfrämmande pratet om 100 miljarder euro årligen till EU:s ”klimatfond” inför klimatmötet i Köpenhamn 2009 vill de skyldiga helst glömma.

I valrörelser ligger politiska partier numera lågt med löften om att ”rädda klimatet” (jfr MP inför valet 2010). De engagerade suckar förgäves. Räkna med att en slipad politiker som Annie Lööf kommer att överge tanken på ”att få till stånd en grön omställning i Sverige och världen” i god tid före valet 2014. Annars är det definitivt adjö för Centerpartiet.

For if the bomb that drops on you
Gets your friends and neighbors too,
There'll be nobody left behind to grieve.

(För om den bomb som faller på dig
Tar dina vänner och grannar också,
Blir det ingen kvar som sörjer.)

Världen ändrar sig hela tiden. Efterkrigstidens fruktan för ett globalt atomkrig dog bort (Nevil Shutes bok ”På stranden” 1957, Stanley Kubricks film ”Dr Strangelove” 1964); det kalla kriget tog slut, Berlinmuren revs 1989; rädslan för svininfluensan (2009) kom och försvann – det är ett ständigt flöde. Dagens ängslan gäller ekonomin, jobben och pensionerna. Hotet är inte klimatet utan bankerna.

Även om klimatlobbyn inte vill erkänna det har klimatskrämseln haft sin tid. De gulliga isbjörnsungarna är borta från WWF:s annonser (istället har man Putingängets tigrar); den arktiska isens näst intill rekordstora avsmältning i år passerade utan larmrubriker; media rycker på axlarna åt att 2011 sannolikt kommer att slå alla andra år beträffande mängden antropogent koldioxidutsläpp (33 gigaton).

Den arktiska isen var mycket nära ett rekordminimum sommaren 2011.

Klimatgossarna har ropat varg! för många gånger – den hemska katastrofen kom ju aldrig. Kvar har vi bara ett antal språkliga artefakter där priset i meningslöshet nog tas av ordet klimatkamp.

Plus förstås ett antal skatter, typ koldioxidskatten.

Dock kommer den att avskaffas innan Göteborg dränks. Det dröjer nämligen fjortontusen år.

9/11 – vinnare och förlorare

2011-09-11T16:22:00.008+02:00

Det 9/11 vi påminns om i dag 11 september 2011 hade en vinnare, al-Qaida, och en stor förlorare, USA. Som följd av USA:s nederlag drabbades Irak och Afghanistan av anfallskrig och ockupation med långt fler dödsoffer än de 2 296 som är det heliga antalet i USA. Islam och världens muslimer fick en fläck på sig som det kan ta generationer att tvätta bort. Man påminns om den skuld judarna länge belastades med för att de ”dödat Kristus”.

Jag lider inte med Amerika. Landet hade redan 11:e september 1973 regisserat överfallet på president Allende i Chile och medverkat till att general Pinochet kom till makten. Åtminstone tio gånger så många människor dog då och Chile fick tjugo år under diktatur.

Det beryktade Abu Ghraib med amerikanska soldater och hundar samt en fånge som övertalas att berätta.

USA har själv förstört sitt anseende som kultiverad nation med respekt för mänskliga rättigheter, internationella avtal och allas likhet inför lagen. Skamfläckar som Guantanamo, Abu Ghraib, Bagram och en rad ”dark prisons” där tortyr är standardbehandling står på samma moraliska nivå som Sovjets KGB, nazi-Tysklands Gestapo och Östtysklands Stasi. För att citera den principlösa Condoleezza Rice: "Om presidenten godkänt [tortyr] är det rätt."

Guantanamo fångläger som inte har krigsfångar utan "stridande motståndare" som faller utanför internationella regler för behandling av krigsfångar.

Attackerna 11 september 2001

Sällan, om ens någonsin, har så stor effekt åstadkommits med så små medel. Nitton män kapade fyra jetplan – två från Logan Airport, Boston, ett från Newark Airport, New Jersey, och ett från Dulles Airport, Washington, DC – och använde dem som missiler.

Varje flight har sin artikel på Wikipedia och det är intressant att läsa om de minutiöst uppgjorda planerna och hur perfekt de fungerade. Undantaget var United Airlines Flight 93 från Newark där passagerare stormade cockpit vilket ledde till att planet störtade på ett fält i Pennsylvania. American Airlines Flight 11 flög in i norra tornet på World Trade Center kl 08:46 lokal tid, United Airlines Flight 175 flög in i det södra kl 09:03. Båda planen hade 30-40 ton jetbränsle ombord vilket startade explosioner och bränder i tornen. Kl 09:59 rasade södra tornet, kl 10:28 rasade det norra.

Alltsammans skedde inför nyhetsprogrammens tevekameror och händelserna sändes i näst intill realtid världen över. Den som råkade ha teven på glömmer inte när tornen plötsligt sjönk ihop med ofattbar snabbhet.

Följdverkningar

Av de 19 kaparna var 15 från Saudiarabien, två från Förenade Arabemiraten, en från Libanon och en från Egypten. Dåvarande presidenten #43 George W. Bush, som var mer känd för sin beslutskraft än sin intelligens, anföll därför Afghanistan(!) med terrorbombningar 7 oktober 2001. Han startade därigenom ett överfall och en ockupation – kallat Operation Enduring Freedom (Operation Bestående Frihet) – som pågår än och fyller tio år om knappt tre veckor. Ett företag som i enfald söker sin like.

I förbifarten överföll #43 Bush tillsammans med Storbritanniens smilande Tony Blair även Irak 20 mars 2003. Målet var Iraks olja och förevändningen Saddam Husseins innehav av massförstörelsevapen (ett påstående som bevisats vara falskt). Kriget är mer eller mindre avslutat men USA avser att behålla 50 000 militärer på plats under överskådlig tid.

Barack Obama som fredspristagare. Sannolikt den lägsta punkten i fredsprisets historia.

Bushs efterträdare, fredspristagaren och den trolige enperiodspresidenten #44 Barack Obama, har helhjärtat övertagit ockupationerna och mördandet och ökat truppstyrkan i Afghanistan från ca 44 000 till 102 000. Även han har numera förstått att invasionen inte kan ”vinnas” men vill självklart inte bli den president som ”förlorar” och skjuter därför avvecklingen på framtiden. Efter 2012 i första hand, efter 2016 om han lyckas bli omvald.

Att Sverige deltar i mördandet är en skam. Norska soldater har rättframt sagt att döda känns bättre än knulla. "För att införa demokrati" - det är så enfaldigt så jag vill kräkas.

Åtminstone 919 967 personer (sannolikt över miljonen) har dödats vid USA:s och dess allierades attacker mot Afghanistan och Irak. Mest människor av lägre värde, färgade och muslimer, som inte räknas. "We don't do body counts", som general Tommy Franks så träffande uttryckte det. (Vi räknar inte kroppar.) Men även 4 792 amerikanska soldater i Irak och (hittills) 1 674 i Afghanistan har dött. Hämnden har kostat mer i amerikanska liv (6 466) än de dödade vid 9/11 (2 277; det heliga talet 2 296 inkluderar de 19 kaparna).

Inre sammanbrott

Att lura USA att överfalla Afghanistan lär ha varit ett av Osama bin Ladens mål med attacken 11 september 2001. Därmed skulle USA liksom Sovjet 1979-1989 förstöra sig själv. Han hade framgång.

I dag har landet en eländig ekonomi. En orsak är de dyrbara krigen, en annan det etiska förfall som angripit finansvärlden. Arbetslösheten i genomsnitt är 9,1 procent, bland svarta 16, 7 procent. Husmarknaden faller fritt, pensioner och försäkringar urholkas. De superrika får det bättre, medelklassen och de fattiga får det sämre.

Kontroll av flygpassagerare i jakten på "terrorister".

Efter 9/11 införde #43 Bush ett Department of Homeland Security (DHS) där man slog ihop 22 olika organisationer för att svara för den inre säkerheten. Inrättningen har över 200 000 anställda och har gjort av med 0,5 trillion (~~biljard~~ biljon, 10¹²) dollar. Ändå har den inte lyckats med en så enkel åtgärd som att skapa en gemensam larmfrekvens för utryckningspersonal. Den underställda Transportsäkerhetsmyndigheten utsätter flygpassagerare för direkt kränkande kontroller, kroppsvisitationer och förhör.

Begreppet ”fri medborgare” finns inte längre.

Under de tio år som gått sedan det ursprungliga 9/11 har USA:s status i världen sjunkit dramatiskt. Nationen är en sorglig skugga av det land som långt in på 1980-talet var ledande inom forskning, teknik och kultur.

Bin Ladens hem i Abbottabad, Pakistan, med en av mördarstyrkans förolyckade helikoptrar.

Satsningarna på kontroll, misstro, maktmissbruk och rädsla har lett fel. Om jag trodde på ett liv efter detta skulle jag skriva att Osama bin Laden ler i sitt paradis. Att han överfölls och dödades av en specialtränad mördarstyrka som kränkte nationell och internationell rätt minskade inte hans seger.

Sista versen i Gustaf Frödings ”Ur Anabasis” rinner mig i minnet:

Men Xenofon, som kom ihåg den hårda vedermöda  
hellenerna fått genomgå och ännu måste bida,  
och hungersnöd och frost och efterblivna döda,  
var stolt och glad att se hellener kunna lida  
och ändå kunna glädja sig och höja sig  
till mera ädla ting än sorgen över nöden  
och icke som barbarer böja sig
 i skräck och vanvett under hårda öden.

Det är sorgligt att se det en gång så inspirerande USA välja barbarernas väg och böja sig i skräck och vanvett under ett inte ens särskilt hårt öde. Det celebrerade 9/11 var framför allt en prestigeförlust.

Prestigen har USA efteråt lyckats sänka lägre än man trodde var möjligt.

Hjälp vi sjunker!

2011-08-28T17:00:00.002+02:00

Fyra svenska riksdagspartier sänder nödsignaler: Centerpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Vore det val nu skulle de sannolikt hamna under fyraprocentspärren och åka ur riksdagen. (DN/Synovate 2011-08-26). Opinionsundersökningar ska tas med en nypa salt men dåliga siffror är ändå illavarslande och ger partibossarna oroliga drömmar.

Standardmedicinen är att byta partiledare i hopp om att ett nytt och fräscht ansikte ska ge fler röster. Även om Westerbergeffekten 1985 visade att den sortens hjälp är tillfällig är det första åtgärden. Tre partiledare än därför på väg ut: Maud Olofsson i Centern, Göran Hägglund i Kristdemokraterna och Lars Ohly i Vänsterpartiet.

För Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna är läget speciellt eftersom SD:s nedgång delvis beror på att partiet lastas för den galne norske frimurarens sprängdåd i Oslo och massaker på Utøya.

Drömmar om rosor och eld

Längst har proceduren kommit för Centern som ska ha en ny partiledare klar att väljas på centerstämman 22-25 september 2011 i Åre. Det är häpnadsväckande att ta del av kandidaternas programförklaringar och skälen/ drömmarna/ fantasierna bakom supportergruppernas beslut. Komplett overkliga målsättningar och tillrättalagda historieskrivningar myllrar i spalterna. Rekordet har än så länge den ledande partiledarkandidaten Annie Lööf själv med ”Att få till stånd en grön omställning i Sverige och världen, är en av huvudanledningarna till att jag vill leda Centerpartiet.”

Annie får sällskap i tungomålstalandet av, hittills, 18 av de 21 centerdistrikt som stödjer henne, liksom av Centerns ungdomsförbund, studentförbund och kvinnoförbund. Man skulle tro att detta Centerns tunga infanteri som sett partiet tyna bort och mista relevans under Maud Olofsson, skulle ha nyktert pragmatiska skäl för sitt stöd. Men icke.

”Med Lööf som partiledare har Centerpartiet alla möjligheter att växa till ett tjugoprocentsparti i valet 2022”, skriver Hanna Wagenius, ordförande i CUF, och Anna Sandström, ordförande i Centerstudenterna. Okej, Hanna är 22 och Anna 23 år och har ungdomens rätt att drömma. Men läsa kan de väl ändå – båda studerar juridik – och har möjligen stött på något gulnat tidningsklipp om förväntningarna på Maud Olofsson för tio år sedan. Som ny färgstark ledare skulle hon lyfta partiet från dess dåvarande kris med 5,1 procents väljarstöd, och hon lovade att raskt nå 20 procent.

Så här gick det:

2002   6,2 %     22 mandat
2006   7,9 %     29 mandat
2010   6,6 %     23 mandat

Och nu 3,8 procent hos Synovate.

En gång skulle Maud Olofsson leda Centerpartiet mot röstsiffror på 22 procent och statsministerposten.

Detta är Hannas och Annas historieskrivning: ”Efter tio år väljer Maud Olofsson, som har vänt partiets nedåtgående trend och brutit Socialdemokraternas dominans inom svensk politik, att kliva av sitt uppdrag som partiledare för att ge plats åt en ny förmåga som kan ta Centerpartiet in i framtiden.” Fortsätta marschen uppåt då, kan man tänka.

Centerpartiets opinionssiffror. Grafen från Alliansfritt Sverige.

Även ärrade centerpolitiker som ex-landshövdingen Gunnar Björk, 67, som var riksdagsman redan på Thorbjörn Fälldins tid, och ex-landshövdingen, ex-generaltulldirektören Karin Starrin, 64, har en overkligt upphöjd bild av partiet. Tillsammans med fem andra fördettingar skriver de i en pro-Lööf artikel i Gefleborgs Dagblad 18 augusti 2011: ”Att Centerpartiet leder utvecklingen i svensk politik är inget nytt för oss med några år på nacken”.

Leder utvecklingen vart? Mot förgängelsen? Åker de fyra i riskzonen ut blir svensk politik verkligen ny efter valet 2014 med fyra partier i riksdagen: Moderaterna, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Det som imponerar mest på det ärrade sällskapet är Annie Lööfs dokumenterade förmåga att fixa personkryss i samband med val: Femtusen till riksdagsvalet 2006 och ännu fler vid valet 2010. En ledtråd så god som någon till hur det går vid centerstämman om drygt tre veckor.

Fredrick Federley, 33, riksdagsledamot sedan 2006 och den som tillsammans med kollegan Abir Al-Sahlani, 35, först rekommenderade Maud Olofsson att avgå, håller på Annie Lööf: ”hon har i 2 val övertrumfat alla oss andra i riksdagsgruppen. Därtill har hon levererat i utredningar och har vågat stått upp för partiets position i mycket svåra frågor och hämtat in och ökat sitt stöd efter den svåra debatt vi hade efter FRA och där få andra i partiet har varit med om en liknande situation.”

Som riksdagsledamot balanserar Federley mellan rollerna som pajas och radikal excentriker. Han har bl a föreslagit återinförandet av adelskap, platt skatt på 20 procent, legalisering av prostitution och förbud mot försäljning av nya bensin- eller dieselbilar. Tillsammans med Annie Lööf, då Johansson, sviktade han och grät offentligt under partipiskan i samband med genomtrumfandet av FRA-lagen 2008 och båda kallades efteråt för svikare.

Skådespelet visade begränsningarna i Centerns ofta deklarerade påstående att partiet “alltid i politisk handling försökt stå på den enskildes sida oavsett sammanhangen.”

Att Fredrick, då 30, och Annie, då 25, gav efter och bröts under det massiva grupptrycket är inte svårt att förstå.

Välja fritt är stort, välja rätt är större

En begränsning är inbyggd i Centerns val av ny partiledare: det ska vara en kvinna. Trots Socialdemokraternas misslyckade försök med Mona Sahlin till valet 2010 tror partistrategerna att en kvinnlig partiledare är en pluspoäng i sig. Och C bröt mark med Karin Söder som pionjär 1985-1987. Alternativet till Annie Lööf är Anna-Karin Hatt, 39 år och IT-minister i den nuvarande regeringen. Hon har trots tappra försök att lansera sig med Hattresan hamnat i medieskugga och verkar chanslös.

Den tredje kandidaten Anders W. Jonsson, 50 år, är bara gisslan för könsjämlikheten. Att han troligen skulle vädra ur garderoberna efter Maud Olofsson bäst är inte tillräckligt som argument.

Karin Söder, Sveriges första kvinnliga socialminister, utrikesminister och partiledare.

Idén med en språkrörslösning, typ Miljöpartiets, lanserad exempelvis i Skånska Dagbladet 27 augusti 2011 har sannolikt ingen framtid.

Politikernas värld

Ju närmare man står något, desto större verkar det. Självklart ser alla dessa polititker med riksdags- statsråds- partiledar- borgarråds- partisekretarar- (fyll i efter behag, listan är lång) -löner varje liten krusning på politikens guldfiskdamm som viktig och värd att kommentera i mejl, sms, twitter, bloggposter och facebookinlägg. De vill så gärna komma nära människorna, vara varma gröna (alternativt blå) röster, styra alltmer i vår vardag och ödmjukt leda oss som statsministrar, energiministrar, och ministrar för dammsugning, glödlampors urskruvande och vad fan som helst.

The Ministry for Silly Walks (Ministeriet för löjliga gångsätt).

Är det tänkbart att de någon gång lämnar oss i fred, håller sina klibbiga fingrar borta? Kan de möjligen sluta föra en kraftfull miljöpolitik och låta oss ha bensinmackarna i glesbygden kvar, låta oss ha rimliga energipriser utan skatter som ska rädda världen. Låta oss köra bil på bensin/diesel istället för etanol där varje tankfylla inte bara tar 190 kg majs ur munnen på svältande människor utan dessutom kräver 70 procent mer energi vid produktionen än vad som hamnar i tanken.

Och kan de någon gång förstå att begreppet demokrati betyder folkstyre? Att rätta sig efter vad folket tycker. I systemet är inbyggt en infernalisk spärr mot missbruk. Den kallas fria val. Vill man se hur ett partis åtgärder överensstämmer med folkets vilja kan man titta på något så finurligt som antalet väljare.

Här kommer en avancerad gissningslek för partistrateger: Om ett partis röstandel ändras från 7,9 procent ena valet till 6,6 procent nästa val och vid opinionsundersökningar sjunker till 3,8 procent, betyder det

(a) att partiet inte lyckats kommunicera sitt program till väljarna;
(b) att partiet varit otydligt i sitt budskap; eller
(c) att partiets program inte svarar mot folkets önskan?

Och en följdfråga för dem som vill bli partiledare: Om befolkningen i ett kulturellt besläktat land, säg USA, och dess ledare, säg president Obama, högaktningsfullt skiter i en grön omställning, vilka är då utsikterna att ett svenskt pluttparti ska kunna leda dem på rätta vägar om partiet i sitt lilla hemland fick

(a) 328 428 röster 2002;
(b) 437 389 röster 2006;
(c) 390 804 röster 2010?

Dagbrott i Albertas oljesandfält, Kanada

Ledtrådar: President Obama har för närvarande tillåtit 1 069 olje- och gasriggar att borra i USA; han kommer sannolikt att ge tillstånd för byggandet av oljeledningen Keystone XL från Kanadas oljesandfält till raffinaderier i Texas; den republikanska presidentkandidaten Michele Bachmann lovar att lägga ner det jobbdödande Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket) direkt om hon bli president. "We will turn out the lights and we'll lock the doors" (Vi kommer att släcka ljuset och låsa dörrarna.); bensin kostar i Texas 5,38 kr litern och det anses dyrt.

Ändringar i blogglistan

Jag tar bort EcoWordly och Climate Depot som har tappat stinget. Likaså Steven Landsburg som aldrig svarade upp mot sitt rykte.

Istället lägger jag till Michael Hudson som verkar vara en sant självständig och tänkande ekonom.

Annie Lööfs drömvärld

2011-08-22T16:36:00.003+02:00

Ut med Maud

I april 2011 kom Centerpartiets interna missnöje med Maud Olofsson upp till ytan. Riksdagsledamöterna Abir Al-Sahlani och Fredrik Federley tände elden under grytan och Centerns ungdomsförbund hjälpte till. Det var lätt att förutspå att Maud skulle avgå vid partikongressen hösten 2011. Den 17 juni meddelade hon följdriktigt att hon ställer sin plats till förfogande vid Centerstämman 22-25 september 2011 i Åre.

Skälet är enkelt: under Maud Olofsson styre har väljarna mer och mer vänt Centerpartiet ryggen. Vid valet 2006 fick C 437 389 röster (7,9 %) och 29 mandat i Riksdagen. Vid valet 2010 var antalet röster 390 804 (6,6 %) och antalet riksdagsledamöter 23. Både Miljöpartiet (7,3 %) och Folkpartiet (7,1 %) kom före.

I opinionsundersökningar i juni 2011 fick Centerpartiet 4,2 % och låg tillsammans med Kristdemokraterna (4,1 %) snubblande nära gränsen då partierna åker ur Riksdagen.

Krishantering

Det fanns bara ett att göra: hitta en ny partiledare. Och det måste vara en som går hem hos väljarna. Därför används det som förskönande kallas ett öppet förfarande. Man dinglar hittills tre kandidater i mediahavet – som tre krokar med olika beten – för att se var väljarna nappar.

I dag (22 augusti 2011) profilerar sig kandidaten Annie Lööf på SvD:s Opinion med det desperata utropet ”Jag ska föra en kraftfull miljöpolitik”. Utan att antyda inskränkningarna ”om jag blir partiledare; om Moderaterna låter mig; om Centern klarar nästa val”.

Annie, 28, är en politisk broiler som blev inkryssad i Riksdagen 2006 vid 23 års ålder. Uppfödd på Centerns politiska fraser har hon den snäva världsbild det komfortabla livet som riksdagsledamot ger. Det märks i hennes artikel som vimlar av trollformler varje centerpartist kan rabbla i sömnen. Några exempel:

”Visionen om det hållbara samhället, en offensiv miljöpolitik, [Sverige] en ledande aktör globalt i kampen mot klimatet, vässa sin profil, skynda på klimatomställningen.” Läs gärna artikeln.

Annie har en magnifik sammanfattning av varför hon vill ta över efter Maud Olofsson:

”Att få till stånd en grön omställning i Sverige och världen, är en av huvudanledningarna till att jag vill leda Centerpartiet.”

I Sverige. Och världen!

Har Annie frågat några tunga beslutsfattare i världen vad de tycker om grön omställning? Barack Obama, president i USA som smeker oljeindustrin medhårs, Naoto Kan, premiärminister i Japan som vägrar förlänga Kyotoavtalet, Hu Jintao, Högste Ledare i folkrepubliken Kina som 2006 passerade USA som största utsläppare av koldioxid, eller Manmohan Singh, premiärminister i Indien som till och med fått IPCC:s välsignelse att utnyttja landets stora koltillgångar utan hänsyn till koldioxidutsläppen.

Hu Jintao, Högste Ledare i folkrepubliken Kina. En man världens ledare måste ta hänsyn till.

Är det ens mikroskopiskt sannolikt att världen skulle lyssna på Annie Lööf och Centerpartiet, ett parti som knaprar på utplåningsgränsen i lilla Sverige?

Tanken är så gullig att åtminstone jag ler och skakar på huvudet.

Centerns miljöinsatser

Den nuvarande partiledaren Maud Olofssons ”miljöinsatser” är parodiska. Mest känd är hon för engagemanget i Vattenfall som i klassiska gröna termer är en av Europas värsta miljöbusar. Med både brunkolskraftverk och kärnkraft. Det finns inget värre för en rättrogen grön. Kärnkraften vill Angela Merkel och Die Grünen i Tyskland stänga av. Maud Olofsson, däremot, gav efter och miste sin kärnkraftsjungfrudom i februari 2009. ”Skilj knäna och tänk på Fosterlandet”.

Maud har också fått bära hundhuvudet för Pumplagen (ett påhitt 2005 av Miljöpartiet) som raderat ut många bensinmackar i glesbygderna genom kravet att alla ska ha en ”miljövänlig” pump för E95.

Den verkliga ikonen för Centerns miljöinsatser är vindkraftsutbyggnaden. Visserligen bara hälften så stor som planerat men ändå en investering av tvivelaktigt värde. Som snarare stöter bort väljare än attraherar dem.

Att grön profil inte lockar väljare förstod Miljöpartiet inför valet 2010. Inga satsningar på att ”rädda världen”. Istället allmänna fraser om att ”Modernisera Sverige”.

Annie Lööf säger i sin artikel:

”Tack vare skatt på koldioxid har Sverige sedan 70-talet minskat utsläppen av växthusgaser med 40 procent, samtidigt som tillväxten ökat med 36 procent.”

Det är klart att för en 28-åring som Annie ligger 1995 långt borta i hedenhös (hon var 12 då) men 1995 var faktiskt det året koldioxidskatten infördes.

1970-talet präglades bland annat av regeringarna Fälldin som jag trodde ingick i grundkursen för Centerns riksdagsledamöter. (Farbror Fälldin lever faktiskt än, 85 år gammal, och vad jag vet vid god hälsa.) Hans regering ville införa en femte semestervecka, förlänga föräldraledigheten från 7 till 9 månader och ha nytt betygssystem i skolan. Samt först och främst avskaffa kärnkraften.

Koldioxiden brydde sig ingen om på 1970-talet. IPCC grundades först 1988, och den folkliga entusiasmen gick i graven vid alla klimatmötens moder, COP15 i Köpenhamn 2009. Sveriges minskning av ”växthusgaser” beror till stor del på att tillverkningsindustrierna flyttat utomlands. Om Annie köper sig ett par Adidas, Reebok eller Nike joggingskor är de gjorda i Kina eller Indien, Electrolux dammsugare görs i Ungern, Husqvarna gräsklippare i Polen. All den otäcka koldioxiden som kom från Sverige då landet gjorde sina skor, dammsugare och gräsklippare själv bokförs nu i Kina, Ungern, Polen och andra miljömässigt efterblivna stater.

Men koldioxiden känner inga nationsgränser, Annie. Ena dagen är den över Sverige, andra dagen över Finland och Baltikum. Det är bara att lyssna på väderrapporterna från SMHI.

Annie Lööf nämner att EU:s handel med utsläppsrättigheter kanske kommer attt ge Sverige fem miljarder (antagligen kronor) efter 2013. Av dessa ska minst hälften användas till ”gröna investeringar”. Säg tre miljarder kr. Vet Annie hur lite det är? Knappt snuspengar i Sveriges statsbudget som 2009 var på 811 miljarder.

Vad ska man säga?

En positiv sak finns i det öppna förfarandet vid partiledarval: alla kandidaterna exponeras för medborgarna. Räkna med att partistrategerna noga kontrollerar hur stor attraktionskraft varje aspirant har, hur många som är framme och nosar på betet. Sedan kan förstås valberedningen göra som hos Socialdemokraterna med Juholt och föreslå en total överaskning.

Annie Lööf har fått god press och är favorit hos Centerns riksdagsgrupp. Ett favoritskap som är en blandad välsignelse. Centerns riksdagsledamöter har inte precis framstått som klart skinande ljus i politikens irrgångar. Istället har de slarvat bort partiets en gång i tiden ganska starka väljarförtroende. Milstolpar på rucklarens väg har varit Thorbjörn Fälldins mentala blockering inför kärnkraften och Olof Johanssons extrema protest mot Öresundsbron.

Maud Olofsson har försökt stå med ett ben i miljölägret och ett i industrivärlden. På hennes politik passar en formulering ur Uppenbarelseboken (Upp 3:15-16):

”Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.”

Centerns riksdagsgrupp tar fel om den tror att en politikerbrutta utan livserfarenhet ska kunna leda partiet till seger i nästa val och bli en ledstjärna för världen i “kampen mot klimatet”. Ledstjärna för världen!

Partiledare kan Annie Lööf förstås bli. Men det andra är bara ljuva drömmar.

Här en annan dröm:

Goda råd är gamla

2011-08-20T20:33:00.004+02:00

Stig av. Rusta ner.

Råden för att överleva den stundande kristiden – vare sig orsaken tänks vara klimatets kollaps eller bankvärldens sammanbrott – är slående lika var man än hittar dem. I princip går de ut på att man bör dra sig undan från civilisationen som vi känner den. Göra sig fri från internet, bankkort, bil, färdigmat, högt belånad bostad i storstaden, flygresor till soliga semesterparadis … lägg till enligt tycke och smak. (Inte äta kött, snaska socker, dricka alkohol, slappa i soffan framför teven.)

Evakuering inför den sovjetiska arméns framryckning i Tyskland 1945.

Den kloke säljer sin bostad och hyr istället, kortar ner sitt pendelavstånd, gör själv sin el med solceller, har ett nödförråd av konserver och en akutväska med det nödvändigaste i händelse av plötslig evakuering. Allra helst ska man flytta ut på landet till ett litet skuldfritt torp där man odlar sin mat, hugger sin ved, har höns och kaniner och tar vara på vad naturen ger. På ett sådant ställe lever man bäst.

Vedproduktion, Svir 1909. Från Prokudin-Gorski samlingen.

Någonstans i bakhuvudet har jag haft fragmenten av en dikt från svenskt 1700-tal som ger precis de råden. Magnus Stenbock? … någon annan självtänkare från hårda tider? Jag visste att det gällde en låghalt bonde som skulle bo avsides, långt uppi skogen, med en enda häst, men alla sökord jag prövade på Google ledde fel. Slutligen, inne på Projekt Runeberg, sökte jag på det enda ordet ”låghalter”. Just så dialektalt och gammaldags.

Och si – upp kom länken till sidan 24 i boken ”Bilder ur landtmätarnes lif” publicerad av C. E. Fritzes Hofbokhandel, Stockholm, 1901.

Wilhelm Kruses gravskrift

Det visar sig att dikten är skriven av lantmätaren i Älvsborgs län Wilhelm Kruse, född i Göteborg 1674, död i Vänersborg 1739 och begraven på Vassända övergivna kyrkogård. Kruse utnämndes 1711 till ordinarie lantmätare i Älvsborgs län medan kung Karl XII fortfarande satt i osmanska Bender (i nuvarande Moldavien). Kruse var fallen för poesi och känd för sina sarkastiska dikter under livstiden. Oppositionell var han också och lät inte landshövdingen och annan överhet hunsa med sig.

Dikten vars fragment jag hade i hjärnan heter Bondelyckan och är sannolikt skriven under de hårda åren efter Karl XII:s död 1718. Var jag kan ha läst den är en öppen fråga. Boken ”Bilder ur landtmätarnes lif” har jag garanterat aldrig haft i mina händer.

Bondelyckan

Wilhelm Kruse (1674-1739)

En åtta kors bonde, som hafver en häst,

 gudfruktig och ärlig, god granne därnäst, 

väl brukar sin åker, äng, spada och läst, 

bor långt upp i skogen, har sällan nå’n gäst, 

är fri från herrgården, krig, hunger och pest, 

vet sällan af länsman, ej heller nån rest, 

säms väl med sin hustru, den han sig har fäst, 

bär omsorg om verlden, för själen dock mest,

 är litet låghalter, god vän med sin präst, 

samt glad i sitt arbet; den mår allra bäst.

Var bonden litet låghalter slapp han att inkallas som soldat, hade han en häst togs den inte till krigstjänst. Var han fri från herrgården behövde han inte göra dagsverken, hade han ej heller nån rest var han utan skulder.

Wilhelm Kruse skisserar ett trivsamt och förnöjsamt liv, med god grannsämja och samförstånd mellan makarna, samt arbetsglädje. En tillvaro som vem som helst kan önska sig.

Åtta kor kanske inte lockar i nutiden. Dels behövs 0,6 ha per ko och år för bete så 5 ha betesmark är nödvändigt. Dels tillkommer den ständiga mjölkningen, den vita piskan som statarfruarna kallade den. Morgon och kväll, vardag som helgdag.

Bloggonymen Stoneleigh (Nicole Foss) på bloggen ”The Automatic Earth” känner rimligtvis inte till Wilhelm Kruses råd men har ändå inrättat sig på det sättet. Hon tog sina egna analyser på allvar och flyttade från England till Kanadas obygder för att köpa sig en liten gård utan att låna. Där hugger hon ved, odlar sina grönsaker, gör sin egen el, har lite får för husbehov.

Precis som Lars Wilderäng, mannen bakom bloggen "Cornucopia?" som sägs vara Sveriges största blogg inom finans, ekonomi och miljö. Säkerligen skulle en stunds letande på nätet lokalisera en mängd andra kulturpessimister som gjort på samma sätt.

Den cirkumpolära taigans utbredning

Det förefaller som om distributionen av sådana reträttplatser undan katastrofen sammanfaller med vodkabältet, eller den cirkumpolära taigan om man så vill. Familjen Karp Osipovich Lykov är ett extremt exempel: de flydde för Stalins terror på 1930-talet långt in i det sibiriska skogsbältet. De upptäcktes från flyg 1979 och gick så småningom att få kontakt med. Boken om deras liv, ”Lost in the Taiga” (1994), skildrar hur man verkligen lever på gränsen till undergång.

I Spanien och Italien lyser torpidyllen med sin frånvaro. Vill man dra sig undan världen där går man i kloster (Spanien har >130, Italien >400). Till Frankrike flyttar en och annan britt inspirerad av Peter Mayle som skrev bestsellern ”A Year in Provence” (1989) om att leva i byn Ménerbes. Men britterna drömmer om att ha en pub och Bed & Breakfast – inte om att fly undan apokalypsen.

Hjälper det?

Att fly till ett eget ställe när katastrofen kommer är en urgammal reflex. Troligen äldre än arten Homo sapiens som är ca 200 000 år. Sannolikt finns den också hos en rad djurarter. Det faktum att reaktionen existerar tyder på att den haft ett överlevnadsvärde under evolutionen.

En roande flykthistoria är ”Decamerone” av Giovanni Boccaccio (1313-1375). Den handlar om sju kvinnor och tre män som flydde undan digerdöden i Florens 1348. Högg sin egen ved gjorde de knappast, men höll humöret uppe gjorde de genom att var och en berätta en historia per dag under de tio dagar isoleringen räckte. Av och till under seklernas lopp har boken varit förbjuden som ”otuktig” och man ska nog inte ta med den på resor till Saudiarabien ens i dag.

Flykt är inget sätt att rädda en hel befolkning. När/om samhällets livsuppehållande system sviktar kommer ofrånkomligen många av de svagaste och mest utsatta att dö. Det egna lilla torpet räddar endast den familj eller utvalda grupp som bor där. Så tillvida är det självförsörjande torpet ett elitistiskt koncept.

Det fungerar så länge ordningen i samhället består. Och ökar överlevnadschansen även när alla hämningar brustit och människor med våld tar det de vill ha. Då är det lyckligt om torparen, som Wilhelm Kruse rekommenderar, bor långt upp i skogen, har sällan nån gäst.

Vi andra då – vi 85 procent som bor i städerna och är låsta i fler avtal än vi på rak arm vet? Kommer vi att klara oss?

Ganska säkert. Risken för det stora ödesdigra allt förstörande sammanbrottet är trots allt väldigt liten.

Se glaset som halvfullt, inte halvtomt.

Sveriges självförsörjning borta

2011-08-18T13:06:00.001+02:00

Sverige som människors hem

I sin bok ”The Beginning of Infinity” (Allen Lane, London, 2011) diskuterar den teoretiske fysikern David Deutsch det intervall av fysiska parametrar som människan kan leva i som oskyddad biologisk varelse. Han framhåller att intervallet är mycket snävt då det gäller så basala värdena som temperatur, strålning, luftkvalité och tryck.

Luftkvalité: Av egen erfarenhet från atmosfären i forskningsubåtar vet jag att förhöjd koldioxidhalt i luften ökar andningsfrekvensen och skapar panik vid halter runt 2-3 procent. Halter på 5 procent och högre är direkt giftiga. Den oro och dåsighet åhörarna känner i en dåligt ventilerad föreläsningslokal beror mer på att koldioxidhalten närmar sig 1 000 ppm än på sänkt syrgashalt.

Tryck: Vid dykningar med scuba-utrustning har jag upplevt effekterna av ökat tryck i andningsluften. För varje 10 m dykaren går ner ökar trycket med en atmosfär. En luftvolym på en liter vid havsytan (där trycket är en atmosfär) är på 10 m djup utsatt för 2 atmosfärers tryck och därför komprimerad till halva volymen. Så fortsätter det för varje 10 m med ökande djup. På femtio meter är trycket ökat med 5 atmosfärer och ursprungslitern är komprimerad till 1/5 liter (2 dl).

Fridykning på gissningsvis 30-50 m djup. Notera hur magen trycks in i bröstkorgen av vattentrycket.

Trycket på 30 m djup och större framkallar så kallad djupberusning eller kvävenarkos. Luftens 78 procent kväve (N₂) orsakar berusning inte olik den av ett par drinkar. Dykarens omdöme påverkas och hon/han bör återvända till grundare vatten. Till skillnad från alkoholberusning försvinner då djupberusningen omedelbart.

Vid långvarigt dykjobb på samma objekt, ett antikt vrak, har jag provat en ”telefonkiosk” på havsbottnen. En halvt plexiglasklot med luft av samma tryck som det omgivande vattnet. Då man pratar med ytan i dess förtätade luft får man Kalle Anka-röst.

En av dykningens stora risker är att söka sig mot ytan och hålla andan. Då utvidgas luften i lungorna och de små lungblåsorna (alveolerna) och deras blodkärl brister. Luft kommer in i blodströmmen och kan gå till hjärnan. Lungsprängning sa man förr men de renläriga vill kalla det lungbristning eller luftemboli.

Inte att förväxla med dykarsjuka eller dekompressionssjuka. Den beror på att andningsgasen under tryck löser sig i blod och vävnader. Om trycket minskas snabbt uppstår bubblor i blodströmmen (som vid öppnandet av en kolsyrad Ramlösa) vilka stör cirkulationen. Efter 30 minuter på 30 m djup dekomprimerar man exempelvis 2 minuter på 6 m och 7 minuter på 2 m för att utjämna trycket via andningsluften.

En av mina favoriter ur teknikhistorien: irländaren John Philip Holland (1840-1914) som var pionjär inom utvecklingen av ubåtar. Skönt klädd i plommonstop, mörk kostym, vit skjorta med stärkkrage och slips.

Miljö och klimat

Exemplen ovan visar hur självklart anpassade till vanlig luft av en atmosfärs tryck vi är. Många andra faktorer är lika viktiga. Om inte naturen på egen hand ger oss dem har vi förmågan att bygga våra egna livsuppehållande system. David Deutsch igen:

”Yet I am writing this in Oxford, England, where winter nights are likewise often cold enough to kill any human unprotected by clothing and other technology, So, while intergalactic space would kill me in a matter of seconds, Oxfordshire in its primeval state might do it in a matter of hours. There is a life-support system in Oxfordshire today, but it was not provided by the biosphere. It has been built by humans. It consists of clothes, houses, farms, hospitals, an electric grid, a sewage system and so on” (s. 48).

(Ändå skriver jag detta i Oxford, England, där vinternätterna ofta är kalla nog för att döda varje människa oskyddad av kläder och annan teknik, Så, medan intergalaktisk rymd skulle döda mig på några sekunder, kunde Oxfordshire i sitt urtida tillstånd göra det på några timmar. Det finns ett livsuppehållande system i Oxfordshire idag, men det kommer inte från biosfären. Det har byggts av människor. Det består av kläder, hus, gårdar, sjukhus, ett elnät, ett avloppssystem och så vidare.)

Fysisk människokraft uträttade mycket före maskinernas ankomst. Här pråmdragare vid floden Arno, Italien.

Detsamma gäller Sverige. Utan ett av människor skapat livsuppehållande system som är så självklart att vi inte tänker på det, skulle vi inte kunna leva här. Under lång tid, från den senaste isavsmältningen för 12 000 år sedan till i början av 1800-talet, skapades och underhölls systemet lokalt. Bostäder, värme, föda, kläder – allt framställdes inom socknen, häradet eller landskapet. Transporter skedde till fots, med kreatursdragna kärror och med lokalt byggda båtar. Samfärdseln var svagt organiserad, missväxt i Småland kunde inte avhjälpas med spannmål från Östergötland.

Under de senaste tvåhundra åren har Sveriges livsuppehållande system grundligt förändrats genom industrialiseringen. Förändringen började under tidigt 1800-tal då ångmaskinen blev energikälla i fabriker, båtar och lokomotiv. Den behövde stenkol och medgav samtidigt byggandet av järnvägar, stålfartyg och ett världsomspännande telegrafnät. Import och export av verkstadsprodukter, råvaror och födoämnen blev möjlig. Under tidigt 1900-tal kom bilen, flygplanet, telefonen och radion. Oljan ersatte kolet som energikälla nr 1 omkring 1950. Datorn, internet, elektroniskt opererade banker och aktiebörser har efter 1990 skapat en gränsöverskridande ekonomi och handel.

Personligen handlar jag lättare på Amazon.uk i England än i den lokala bokhandeln vid torget. Med några tangenttryck köper jag produkter från Hongkong eller Hamburg med hjälp av Visakortet. Den server som hanterar bloggen Andas lugnt ligger på hemlig plats någonstans i världen. Likaså den som sköter mitt bankkonto. Personer som ringer taxi kan hamna i en växel i Estland, Moldavien eller Senegal.

Sverige är lika hopväxt med världen omkring oss som ett träd med jorden och luften.

Utländskt

Det livsuppehållande systemet är i allt större utsträckning tillverkat utanför Sverige. Några exempel:

Kläder: Förr var råmaterialen inhemsk lin och ull. Nu görs kläderna av bomull, syntetisk polyester och i viss mån ull. Varken råmaterial eller kläder tillverkas i Sverige längre. Textilindustrin las ner och tillverkningen flyttades utomlands på 1970-talet.

Bostäder: Byggnaderna tillverkas onekligen på plats i landet men det mesta i dem importeras. Lampor, kylskåp, frysar, tvättmaskiner, teveapparater, telefoner, datorer… Det ”svenska” IKEA gör det mesta av sina produkter i andra länder: Kina 20 %, Polen 18 %, Italien 8 %, Tyskland 6 %. I Sverige 5 %.

Mat: För Sveriges matframställning behövs 0,4 ha per person. För befolkningen 9,3 miljoner blir det 3,72 miljoner ha. Men Sveriges odlade åkermark är bara 2,63 miljoner ha och mat från 1,09 miljoner ha framställs alltså utomlands. Vad konsekvenserna vid en avspärrning skulle bli förstår var och en.

Värme: Cirka 41 % av småhusen i Sverige värms med enbart ved/pellets. I tätorter dominerar fjärrvärme, allt oftare producerad med skogs- och hushållsavfall. Elproduktionen baseras på hälften kärnkraft och hälften vattenkraft och så länge båda fungerar är eltillgången god. För kärnkraften importeras allt bränsle (1 600 ton uran årligen) vilket innebär att hälften av Sveriges elproduktion härrör från utlandet. Kritiskt ur beredskapssynpunkt.

Höskörd år 1909 i Ryssland. Färgfoto ur Prokudin-Gorsky samlingen.

Om Sverige bleve tvunget att på egen hand föda, klä och värma sin befolkning skulle det i princip krävas en återgång till 1800-talets samhälle och levnadsstandard. Inga fossila bränslen, inga motorbränslen, inga bilar-bussar-långtradare, ett fåtal jordbruksredskap drivna av biobränslen, hälften av nuvarande elkraft, ingen textilproduktion. Dessutom brist på mat, kanske 60 procent av nuvarande utbud.

Vid en avspärrning av samma typ som under andra världskriget 1939-1945 skulle Sveriges försörjning bryta samman. Logiskt nog har riksdagen lagt ner Krisberedskapsmyndigheten som var arvtagare till Styrelsen för psykologiskt försvar vilken i sin tur hade rötterna i Beredskapsnämnden från kriget.

Helena Lindberg, generaldirektör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Hon ska hålla svenska folket i handen när det åskar.

Sedan 2009 har vi den idylliska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som vill hjälpa svenska folket att hantera smärre bekymmer som regnet i Göteborg 14-15 augusti och ”Händelserna i Norge” 22 juli 2011 då en ensam vettvilling löpte amok med ammoniumnitrat och skjutvapen. Vid första krångel med internet blir Myndigheten förstås isolerad.

Sammanfattning

En rad svenska regeringar har bedömt (a) att risken för krigshandlingar mot Sverige är försumbar och har därför lagt ner territorialförsvaret, och (b) att landet är så integrerat med den globala industrin och det internationella finansväsendet att inget kan göras vid ett eventuellt sammanbrott.

Helt riktigt enligt min mening.

Stängs internet, GPS och telesatelliterna är vi maktlösa. ICA och COOP kan inte sälja, löner kan varken betalas ut eller användas, JAS-planen kan inte flyga, ambulans och taxi hittar inte … Listan är lång.

Skulle den internationella handeln blockeras får vi svälta och frysa. Kan ingenstans resa. Får lyssna på radions beredskapsinspelningar med Per-Martin Hamberg, Astrid Lindgren, Stig Järrel och Kjell Stensson i Tjugo frågor.

Alla välmenade överlevnadsråd kan tas med en nypa salt. Att inte ha en naken undersida mot bankerna är klokt men ogenomförbart för de flesta. Som samhället är byggt hamnar varje villaägare i livslång skuld till någon bank.

Att flytta ut på landet, odla sin egen potatis, hugga sin egen ved? Kom igen – bostäderna finns i tätorterna där faktiskt 85 procent av befolkningen bor och den ynkliga nybyggnationen sker.

Bara åka med

Föreställningen att vi som svenska medborgare är fria individer är en illusion. Få är så reglerade och styrda och insnörda i systemet. Så länge allting funkar har medborgaren det bra.

Men skulle systemet bryta samman – vilket är osannolikt – kan den vanliga människan inte skydda sig. Då är det bara att åka med.

David Brower i sin Bruksanvisning för planeten Jorden har ett råd för yttersta nödläge:

”I detta fall rekommenderas att begära hjälp av Tillverkaren – lämpligast genom bön.”
Inte för att det hjälper men det lugnar sinnet.